God kväll, heter det godkväll? Ja, nu får det iallafall heta det. (det lät udnerligt iallafall)
Idag har jag varit jätte duktig, säger vi. Jag har försökt göra lite tyska, men jag suger verkligen på tyskan, och därför har jag läst lite SO, men den går liksom bara inte in i min hjärna. Nu ligger jag hur som helst med SO boken uppslagen, Rascal Flatts på Spotify och ett glas pepsi max. För er som inte visste, så dricker alla i vår familj pepsi max dygnet runt. Jag skojar inte då jag säger att vi på tre personer kan tömma två 1,5 liters flaskor per dag.
Gisses vad trött jag är på norden och allt vad istid heter. Jag överväger att byta ut so boken till någon annan bra bok som jag kan läsa lite i, eller kanske så ska jag se någon bra film?
Äh, något hittar man alltid som slår ihjäl tiden.
Hursom helst, idag vare ju komfa träff för första gången. Och det var väl rätt skoj? Eller tja, det var mest info och sånt nu, men lägerna och sånt verkar ju skoj.
Emh, idag på mentors tiden idag hade vi världens bästa idrottslärare som skulle förklara något som hade med NO att göra. Han sög på det.
Och sen skulle han, Folke alltså, rita ett diagram. Så här såg det ut.

Sen fick Lena förklara för honom att ett diagram aldrig kan gå bakåt i tid, och den högsta punkten var under midsommar då vi skrek så mycket vi bara kunde utan att dem hörde oss.
Detta är alltså vår hygglometer, som Folke kallar det. Då vi når toppen får vi fika.