Seducemenot

Salt och pepparfyllda pingviner.

Bill är stolt då han plockar upp de hemskt fula salt och pepparkaren ur de rektangulära kartongerna. Två lösa men perfekt formade så att dem ska kunna sättas ihop som två kramande pinviner.

"Seriöst?"

"Dem är söta!"

Tom blänger skeptiskt på pingvinerna som nu står mitt på den svarta duken på bordet.

"Dem ser ut som Rico och Private"

"Vilka är det?"

"Pingvinerna från madagaskar?" Tom rycker på axlarna, som om det vore en självklarhet.

"Hur som helst ska vi ha dem där. Dem är söta jag bestämmer"

Som 20 årig tvilling bror har Tom för 19 år och 364 dagar sedan lärt sej att det är Bill som bestämmer. Därfor orkar han inte lägga någon som helst energi på att försöka övertyga Bill om att pinvinerna är hemska. Dem kan alltid falla till golvet under någon middag, ungefär som den randiga vasen som förut stått på hallbordet. Efter den incidenten har Bill aldrig tvingat Tom att damtorka igen. Snacka om två flugor i en smäll!

"Tom, nu är det så här, att jag lagar mat" Bill viftar med stekspaden i plast emot sin bror. "Och du rör ingenting? Okej?" Bill hytter med stekspaden. "Du andas inte ens på maten föränn det är varsågoda!"

"Bill, jag tänker inte röra den jäkla maten. Nöjd?"

Bill skiner upp som en sol efter två veckors regnoväder och plockar fram en stekpanna.

"Japp. Pys nu!"

Tom pyser. Han sätter sej i soffan och zappar mellan kanalerna. Gitarren har han gömt, långt in i garderoben står den och han har inga planer på att ta fram den föränn han tänker på Melody.

Nej Tom är inte kär. Men Tom börjar bli intresserad. Mel är inte som andra. Mel bryr sej inte om att Tom kör en bil som kostar mer än vissa chefers årslöner. Mel bryr sej inte om att Tom har en förmåga att få bord på även de mest packade platserna. Hon skrattar ofta åt honom. Visst känns det ibland lite nedlåtande. Men hon är söt. De små smilgroparna är så rätt på hennes kinder.

De tankarna om Mel, förändras smabbt. Mel är inte längre rödhårig och fräkning. Hon är svart hårig och har kritvit vampyr hud. Ögonen är gröna istället för blå och hela hon förvandlas till James. James som kliver in geonom dörren i det ögonblicket Tom känner det strama till i de nedre regionerna då blicken av James och Bill besöker Toms näthinna på nytt. Hans dyra doft slår Tom direkt och han faller handlöst bakåt med huvudet emot soffans armstöd. Där blir han liggandes medans han hör Bills och James röster ute i köket.

"Till mej? Gud du skulle inte ha.." Fan vilken lam mening. Varenda gång någon får en bukett blommor, så börjar man 'du skulle inte!', då sanningen är att man helst vill skrika bara av glädje. Bill lyckas behärska sej ganska bra. Han för ett samtal med James. Tom hör det inte över bruset ifrån fläkten. Men han hör Bill klinga med vinglas och sedan dova steg då James glider ut på sina svarta sockar i vardagsrummet.

"Jaså körde han ut dej också" James flinar och ställer ett stort IKEA glas med öl framför Tom. "Vad är det med Bill och matlagning egentligen? För ett par månader sedan kunde han knappt göra is."

"Det kan han fortfarande inte. Dock gör han världens bästa äggröra"

"Jag vet, jag har ätit den" James ler och för första gången känns allt okej mellan dem. Inga överlägsna leenden, inga påhopp och inga påminnelser om den där gången.

Tom har slutat tänka på det som 'gången jag hade sex med en kille', och tänker nu istället 'den där gången'.

Vilken normal 20 åring, var inte osäker på sin verkligt sexuella läggning. Han hade utforskat sin omgivning. Inge mer. Inte är han gay.

Han upprepar det för sej själv medans han dricker utav ölen.

"Jag hörde att din tjej skulle komma?"

"Hon är inte min tjej. Inte än iallafall."

"Okej" James ler.

Det blir tyst. Och båda killarna tittar på den blonda nyhets killen som berättar om nya bombningar världen över. James bryter den tunga tystnaden:

"Föresten. Vad är det för jävla pingviner ni har på bordet?!"

Tom kan inte hjälpa det, utan börjar garva.

"Min bror har blivit knäpp!"

Dubbeldejten var Bills idé. Trots det faktum att Tom var väldigt specifik med att berätta att Mel inte var hans flickvän, var det Bills beteckning på henne. Flickvännen.

Hon kommer strax innan middagen. Tom vet att Bill tycker det är oförskämt. Men han tänker inte bry sej. Bill kommer älska Mel. Dem två kommer gå ihop bra.

"Hey" Tom ler, och ger henne en kyss. Än så länge har de gått ut på fyra dejter. Haft sex en gång. Men nej, hon är inte Toms flickvän.

"Mmh det luktar gott."

Mel är klädd i en blommig tunika med vita leggins till. Hennes röda hår är ruffsigt och hon är helt osminkad. Fransarna är bruna. Men inte svarta. Hon behöver faktist inte mycket smink, inte alls egentligen.

Bill skyndar ut i hallen, och Tom vill inget annat med att skjuta sej själv med en revolver då han får syn på sin bror. Bill har på sej ett vitt förkläde med bröst på och texten "wanna taste" över.

"Gud Bill ta av dej det där!"

"Är det jag eller du som har det på mej?"

"Är det jag eller du som skäms för det!"

Bill ger sin bror fingret och går sedan in i köket igen. Tom skakar bara på huvudet emot Mel, och går in han med.

"Så, riset borde vara klart vilken minut som helst. Ni kan sätta er ner" Bill ler och gör en svepande gest över bordet som är dukat med tre tellrikar på varje plats. En stor, en assiette och en sopptallrik med en rödbrun soppa i med några räkor på toppen.

"Så, till förrätt är det en tomat och fisk soppa med räkor i, varmrätt blir en curry kycklig med jordnöts sås, wookade grönsaker och ris, och till efterrätt..." Bill tvekar. "... fryst kladdkaka"

James flinar skadeglatt.

"Bill förstörde pannacottan."

"Käft med dej!"

Mel slår sej ner bredvid Tom och studerar med ett leende salladen som står framdukad i en stor glasskål, karaffen med vatten och lime i och flaskan vin. Hon stannar sedan till. Lutar sej emot Tom och viskar:

"Vad fan är det där?"

Tom skrattar.

"Bills salt och pepparkar"

Bill hör dem tydligen. för han ger Tom en sur blick.

"Okej nästa person som driver med mina pingviner får äta i tvättstugan!"

Melody är inte musikalisk

Tom släpper nycklarna i den hemskt fula skålen på hallbordet. Han nynnar lågt på hiphop låten som spelades i bilen för inte ens en minut sedan, och klänger av sej den tjocka jackan som framkallar svettfloder denna heta dag.

"Bill jaii..." Rösten stiger till toner som inte ens finns då han kastar en blick genom köksvalvet och får syn på sin bror, sittande på köksbänken med benen över James axlar. Vars ansikte är begravt emot Bills skrev.

Bill stönar. Han lutar sej bakåt och biter sej hårt i läppen då hans blick fokuseras på Tom.

"Jag.. Kan du gå.. bara.. ett par minuter?" Mumlade han besvärat.

Tom kan se James mun jobba runt om Bills stolthet. Han ser direkt bort.

"Emh ja.. ja gärna." Tom kliver direkt i skorna igen och lämnar lägenheten. Fräsht! Tom gjorde sina mackor på den där bänken. Well inte längre iallafall.

Han kör in till stan. Samma väg som han just kommit. Och sätter sej ner på en av bänkarna i stadsparken. Han stirrar intensivt på de studsande brösten på varenda kvinna som joggar förbi med iPod i öronen och endast sportbh. Försöker övertyga sej själv om att det är det han vill ha. Han vill inte ha James. Han är bara en aning tänd på honom. Det betyder inte att han är gay. Nej. Nej verkligen inte.

En ung, röd hårig tjej böjer sej ner ett par meter ifrån honom, plockar upp skitet efter sin schäfer och slänger den turkosa bajspåsen i närmaste soptunna. Hon svettas. Trots att hon bara har på sej ett par korta nötta jeans shorts och ett linne som låter den piercade naveln titta fram, så är hennes fräkniga hud blank av svett. Hon slår sej ner på bänken en eller två meter ifrån den likadana bänken som Tom sitter på.

"Sitt"

Hunden lyder hennes första order och sätter sej snällt bredvid bänken. Stackars djur. Tom kan inte föreställa sej hur den måste svettas i majdagens hetta. Hon kupar ena handen och häller lite vatten i den. Hunden slickar snällt ifrån den primitiva vattenskålen och hon fortsätter fylla på tills vattnet tar slut. Då ser hon upp, torkar handen emot låret och drar bak sin lugg.

Ansiktet är fräkningt och hon har klar blåa ögon. Smala läppar och liten näsa.

"Hej" Han ler.

"Hejsan" Hon vet inte vem han är.

"Fin hund" Det låter patetiskt. Men det är både sant, och ett bra sätt att bryta tystnade.

"Tack, hon heter Macey."

"Det måste vara varmt för de där djuren. Mina hundar vägrar nästan gå ut" Han skrattar hest. Tar upp ett cigarett paket och placerar en cigg i mungipan.

Rödtotten skrattar lågt och nickade.

"Mmhm, jag är Mel, Melody"

"Tom, inget annat än Tom."

"Well god dag Tom."

Melody flyttar sej ifrån sin bänk och sätter sej bredvid Tom. Inte så nära men inte så långt ifrån så att det ser ut som om hon är rädd för att smittas av någon överförbar sjukdom.

"Melody, som melodi?"

"Aha, men tro mej jag är inte speciellt musikalisk av mej"

Tom vet inte varför han skrattar. Det låter hur som helst bara bra och han ler emot honom. Med en mungipa.

Dem är tysta ett tag.

"Du är, [i]den[/i] Tom va?"

"Definiera ordet 'den' tack?"

Mel skrattar.

"Jag vet inte mer än att du typ.. är med i det där bandet... vad vare ni hette igen, Kina Café?"

"Tokio Hotel"

"Nästan rätt"

"Nästan ja."

"Det hörde iallafall till asien!"

"Du verkar inte lyssna på oss?"

"Min kompis, asdiggar er"

"Jag kan inte fatta att du just sa asdiggar" Tom flinar emot henne. Mel skrattar.

"Inte jag heller. Jag, lyssnar inte riktigt på sån musik."

"Inte jag heller!"

"Men du gör den?" Macey har lagt sej ner i skuggan under mänken och flåsar av värmen.

"Min bror gör den. Jag spelar bara" Han flinade kort emot henne. Hon har smilgropar på vardera sida av munnen och i öronen hänger små örhängen i form av högklackade skor.

"Okej. Jag har inte lyssnat så mycket om jag ska vara ärlig. Jag bara hummar på rätt ställe så ger sej Quinn med tiden" Hon ler och ruskar på huvudet så det röda håret flänger runt huvudet. Det är uppsatt i en tunn tunn svans men ändå hänger det mesta håret löst.

"Så, Tom vars efternamn Quinn säger arton gånger per minut men jag inte kommer ihåg just nu, varför sitter du här som en ensam, oinspererad poet?"

"Min brorsa knullar i köket och då känner man inte riktigt för att vara hemma."

"Aotj och låt mej gissa, det är din flickvän han sätter på?"

"Så illa är det faktiskt inte. Jag har ingen tjej och Bill.. sätter inte riktigt på folk, if you get it!" Bill hade ju kommit ut ur garderoben inför BRAVO för ett bra tag sedan så att han var bög, var ingen hemlighet längre.

"Oh, I see" Hon ler.

"Det är Kaulitz föresten."

"Vad?"

"Mitt efternamn?"

"Jaha!" Hon ler. "Så, Kaulitz, inte för att jag ofta raggar upp killar i parken, men du har inte lust att ta en mjukglass eller så?"

"Det skulle inte sitta illa just nu kan jag säga dej" Han ler, och fläktar med handen emot sin svettiga hals för att understyka hur hettan attakerar honom.

Tio minuter senare, efter att ha lämnat Macey i en luftkonditionerad lägenhet längst gågatan så sitter Tom och Mel på en ute servering. Dem var kloka nog att välja ett bord i skuggan av den stora eken.

"Så, vad jobbar du som?" Tom slickar bort kola såsen ifrån den blåa plastskeden.

"Jag är en fattig student som jobbar på på 7 eleven, kväller och helger och pluggar till jurist."

"Och ändå har du råd med en stor trea mitt i stan."

"Min pappa betalar den. Han och mamma, skiljde sej då jag var typ fem och det värsta han kan tänka sej att jag ska behöva bo hos henne. Han är en sån där envis gubbe som vägrar ta emot hjälp."

"Lyllo dej. Själv bjuder man sin egen morsa på en två veckors spa upplevelse på maldiverna."

"Du har väl pengar?"

"Jag antar det" Tom ler svagt. "Äh, hon är typ cool. Dock kan hon ringa mitt under en turneé och be oss sätta på oss ordentliga kläder för det kanske blir kallt." Han flinar.

"Så sött!" Mel skrattar. Tom ler, skrattar lågt och pekar emot sin mungipa.

"Du har.. lite chokladsås här" Skrattar han.

Mel torkar bort och börjar nynna med i den omgjorda versonen av Barbie girl som kommer ifrån hennes rosa touch telefon.

"Jag är en dum blondin. Ständigt kåt och fin.." Hon sneglar på bilden på displayen, ler emot Tom och svarar.

"Mmh Mel?", "Va? nej.. fan just ja. Ja, ja jag kommer. Självklart. Q jag lovar, jag kommer. Jag är lite upptagen just nu. Visst.. KÖP GODIS!" Hon skriker det sista, och stirrar sedan på telefonen. "Hon la på" Hon rycker på axlarna och ler emot Tom. "Så. Hur kommer det sej att Mr Tom Kaulitz hellre sitter på en uteservering med en främmande tjej än i en studio and makes some magic?"

"Well, för det första, så är du väl inte så främmande. Jag vet vad du heter, du har en schäfer som heter Macey. Dina föräldrar är skiljda och du är inte musikalisk. Och för det andra så.." Han ryckte på axlarna. "Är jag ledig antar jag. Vi ska egentligen vara maldiverna just nu. Men brorsan, skaffade sej en kille som inte kan följa och då ska inte Bill följa och ska inte Bill följa måste jag stanna hemma för Bill har fortfarande inte lärt sej att leva utan mej och.." Han tystnade. "Okej du får inte berätta det där!"

"Vad?"

"att jag sa att Bill hade en kille. Verkligen, inte berätta något."
"Oroa dej inte. Jag kan hålla en hemlis"

Tom ler tacksamt.

"Okej, så Ms Långstrump." Han skjuter fram sin svarta iPhone (han tog endast en svart eftersom de gånger han och Bill hade likadana saker hade Bill slarvat bort sin, tagit Toms och sagt att det var hans. Nu kunde inte Bill det! Ha!) "kan man få träffa dej igen?" Under namnet Mel får hon nu skriva in sitt mobil nummer. Vilket hon snabbt gör.

Tom är inte kär. Oh nej. Tom är inte ens intresserad. Hon är snygg, och för tillfället är Tom så fruktansvärt desperat efter en bekräftelse från ingen mindre än hans egna stolthet att han fortfarande tänder på tjejer.

Storlek 36.

Tom gnuggar sömnen ur ögonen på sin tripp emot köket. Klockan närmar sej halv ett och samtidigt som Tom svänger upp kylskåps dörren, svängs den vita dörren intill Bills sovrum upp. James är naken och passar bra i morgonruffset. Tom hinner bara glida med blicken över hans kropp innan James hoppar till och blir medveten om att han inte är ensamen.

"Shit!" Flåsar han. "Gud vad du skräms!" Han lägger ena handen över bröstet och har inte en tanke på att dölja någonting. Bara efter att ha svept med blicken en tiondels sekund över James personliga partier, känner han hur det stramar till i den nedre regionen. "Jag visste inte att du var här"

"Ja det är liksom min lägenhet!"

"Visst visst.." Mumlar James och tar ner ett glas ifrån skåpet.

"Hur seriöst är ditt och Bills förhållande?" Tom lutar sej emot bänken och naglar fast blicken i James gröna ögon.

"Va?"

"Vad vill du Bill?"

"Tom förfan du känner mej. Tror du att jag är med Bill bara för att...? Du är fan dum i huvudet i såfall"

"Jag frågar bara. För man brukar inte knulla sin pojkväns bror?"

"Okej, Tom, nummer 1, du knullade mej, och nummer 2, man brukar inte knulla sin brors pojkvän" Hans andedräkt kittlar emot Toms läppar och en impuls av att grabba tag i James, trycka honom emot väggen och pressa läpparna emot hans träffar Tom. Han står emot den.

"Jävla.." Han vill inte säga något mer, vill inte förstöra mer i deras vänskapliga förhållande än vad som redan är trasigt.

"Äsch var inte arg Tom. Okej, Du och jag, har ingenting. Nada, Zero, okej. Det var dumt, det kommer inte hända igen och vi glömmer det bara?"

"Älskar du Bill?"

Det blir tyst. En lång tystnad.

"Nej. Men jag kanske kan lära mej?"

James har gått hem och Tom kan inte vara mer lycklig. Bill verkar tillbringa förmiddagen i sjunde himlen han också. För han gör inget annat än ler som ett fån varje gång sms pipet bryter tystnaden.

"Är du kär" Tom snurrar på de höga stolarna runt om bardisken i vardagsrummet medans han ser på Bill. Bill ser förvånat upp.

"I James?"

"I vem annars din idiot?"

"Jag vet inte. Inte än kanske men.. snart? Jag vet inte Tom" Det märks att han inte gillar hur Tom lägger sej i hans privat liv. Men Tom ÄR ju hans privatliv! Vad hände med den där siamesiska tvilling saken! Som yngre hade dem ju suttit ihop hela tiden. Nu berättade Bill inte ens sånt här för honom. "Vadå gillar du det inte?"

"Det är bara det att... " jag har haft sex med James ".. vi har ju kännt varandra länge och om ni skulle göra slut vill jag inte att det förstör vår vänskap!"

"Oroa dej inte. Du kommer fortfarande kunna umgås med James!" Bill himlar med ögonen, som om Toms oro är patetisk. Bill lägger ifrån sej telefonen. "Vill du hitta på något?"
"Jag?"

"Vem annars din idiot?" Bill ler. Tom måste le han också.

"Visst, vad?"

"Vi kan åka och hyra film?"

"Porrfilm?"

"Inte en chans"

Tom rycker på axlarna.

"Det var värt ett försök i allafall" Han ler emot sin bror och reser sej ifrån stolen. Dem promenerar till det lilla videoteket vid 7 eleven med hundarna. Hundarna knyter dem i en lyktstolpe utanför och sedan letar dem båda två efter en duglig film att se.

Tom lyckas hitta en action rulle som dem inte sett ännu. Så den hyr dem, plus så köper dem två stora cola flaskor, en chips påse och en stor godis påse för 80 spänn. Tom betalar tydligen efter den där självklara blicken ifrån Bill.

Filmen suger. Men godiset är gott. Så efter ett tag skiter dem helt i soldaterna som endast skjuter ihjäl sina maskerade vänner, och ligger i varsin del av siffan och tävlar om vem som kunde slänga upp en godis i luften och fånga den i munnen flest gånger. Bill leder, 9 mot 7.

"Du och James passar bra ihop" Tom häver sej upp med armbågarna ner i madrassen. Bill ser frågande upp på honom.

"Huh?"

"Ja, ni är båda liksom, intresserade av ja.. det du kallar stil. Det vore ju en annan sak om typ Jag och James vore ihop. Vi är ju helt olika." Tom nickar övertygande. "Ni kan ju typ låna skor av varandra nu så slipper du köpa vart enda par du ser!"

"Knappast, James har storlek 36!"

"36?! På en vuxen man?!"

"Man, är väl inte riktigt min benämning på honom." Bill flinar elakt. "Du vet det man säger om att killar med små fötter har små.. ja du vet" Bill rodnar bara han tänker på det. "Det stämmer, inte!"

"I know" Tom viskar det bara.

Bill ler, kastar upp ett gelehallon och fångar det grasiöst i munnen. "10!"

"Jaja, skyta lagom!" Tom flinar, försöker sej på samma konst men missar.

"Erkänn att han är snygg?"

"James? Nja inte riktigt min stil. Jag föredrar dem där med bröst!" Tom flinar. men innerst inne är han riktigt osäker. Han hade uppskattat att ha sex med James.

"Jaja men.. han är snygg!"

"Visst visst."

Bill ler. Dem zappar runt lite på kanalerna och fastnar framför ett marathon av sweet 16 på MTV. Bill blir förbannad på hur bortskämda ungdomarna är, men påminner snabbt sej själv om att han nog är lika bortskämd.

Så tillbringar de resten av kvällen. Bill vann tävlingen. 19 - 12.

Isvatten med lime

Antingen, så har både Tom och James fina utsikter inom karriär yrket hemlig spion. Eller så är det så enkelt att Tom har en helt blind bror som inte upptäcker de blängande blickarna som skickas tvärs över köket. Tom sitter med fötterna uppslängda på köksbordet och läser tidningen, Bill står vid köksön och hackar grönsaker medans James står bredvid och berättar om något Tom är allt för ointresserad av att känna till. Bill skrattar, men det låter som om ljudet kommer ifrån andra sidan av en tjock mur. Tom är som inlåst. Inlåst i en hypotetisk fängelsecell som med hjälp av magnetism skickar hans blick vidare så fort den landar på James slanka bleka händer.

Och det är synd, för nu ser Tom.

Det är som om han aldrig har sett hur James är innan den sekunden han tömde sej i honom. James har svart axellångt hår som är väl uppklippt och alltid perfekt tuperat. Inte på samma sätt som Bills var en gång i tiden, utan mest bara för volymens skull. Han har ett par blekta, vita sligor på vänster sida. Ögonen är gröna. Ser nästan tecknade ut så pass gröna är dem. Huden är vit och av erfarenhet och alla de år som de varit vänner, vet Tom att han även är kall som en vampyr. Han har en smal, inte mager, men smal kropp och en chic stil. Ögonen är svagt sminkade med grå glittrig ögonskugga och hans långa perfekta ögonfransar har en djup svart ton.

Just denna varm maj dag har han ett par vita snäva jeans, och ett svart linne med detaljer i korall.

Tom läser inte. Han stirrar hela tiden över tidningens kant emot James och mäter av hans kroppsspårk. Han är rädd. Rädd för att James ska råka avslöja något för Bill. Bill skulle hata Tom.

Men Tom hör inte. Han hör inte ett ord av vad dem säger. Hjärnan är allt för upptagen med att sortera hans egna tankar. Då James äntligen försvinner. Rör sej Tom ur sin position.

"Vart skulle han?"

"Ut och röka"

Det är inte föränn Tom uppfattar verbet han inser hur fruktansvärt röksugen han är. Han orkar inte hämta sitt paket. Så han tar enkelt med sej ett av Bills och går ut på balkongen.

"Hey" James ser upp på honom där han sitter i en plast stol. Hans highlighter blänker i solskenet.

"Hey." Tom placerar en cancer pinne i mungipan, kupar handen om andra änden och tänder eld på den. Innan han sedan kniper fast den mellan pekfingret och långfingret. "Du.. alltså..."

Vad fan ska han säga? 'Jag gillade att knulla dej men snälla säg inget till Bill'? Nej. Lyckligtvis behöver han inte säga något.

"Jag säger inget. Oroa dej inte." James andas ut ett moln av rök och ger Tom ett hastist leende som är allt annat än äkta. Tom nickar tacksamt.

"Tack. För liksom.. jag gör inte sånt."

"Gör vad?"

"Liksom.. har sex. Med.. killar?"

För ett ögonblick ser James ut som om han ska börja skratta hysteriskt. Men sedan nickar han bara och försöker dölja leendet som berättar att han inte tror på honom.

"Självklart Tom" Han ler fortfarande som om han vill skratta och säga 'Ha tror du verkligen jag går på det?', men han säger inget. Han röker klart sin cigarett, och tränger sej sedan förbi Tom nog nära för att Tom ska kunna känna hans nikotinluktande andedräkt emot sin hals. Och sedan går han in igen. Tom ser efter honom. Studerar hans ryggtavla innan James sedan försvinner ur sikte in i köket.

"Fitta" Tom spottar över räcket, fimpar sin cigarettstump och går in igen.

"Tom!"

"Ja?"

"Mat!"

Middagen var Bills idé. Och just nu hatar Tom honom för att ha dragit hit James. Bill har gjort tre rätter. Tom fattar inte hur han orkar. Till förrätt fick dem en svamp-risotto. Varmrätt grillad fläskfile-spett med lök, paprika och bacon på också, med potatisklyftor, sallad och sås till. Och till efter rätt var det en cheese cake med hallon i. Tom får en öl, Bill och James delar på en karaff isvatten med fyra klyftor lime i.

Tom är nöjd och belåten, trots spänningen som legat i luften hela middagen.

"Gud så gott Bill" James ser nöjt på sin vän och sedan händer något Tom inte varit beredd på: James lutar sej fram och kysser Bills mungipa. Och Bill verkar varken bli förvånad eller se frågande ut. Istället ler han bara, besvarar den svaga kyssen så gott det går och reser sej sedan upp.

"Ni kan väl sättar er i vardagsrummet medans jag plockar undan"

Vad är det här? Har Bill bestämt sej för att presentera sin pojkvän inför Tom. Tom sväljer, reser sej hastigt upp och nickar.

"Ja.. Emh.."

Både Bill och James ser underligt på honom pågrund av hans plötsliga ståhej.

Tom och James slår sej ner i soffan. En skål chips och dip står på bordet.

"Så... du och Bill. Det var väl på tiden antar jag?"

James nickar bara smått. Ler och nickade. Trots att dem inte sitter mer än en halv meter ifrån känns det som om dem sitter på varsin planet. En tjock, osynlig mur byggs upp emellan dem. Tom suckar.

"Säg.. bara inget?"

"Tom jag tänker inte säga det. Det kommer ju inte hända igen så varför skulle jag?" Nu viskar han. Han har blicken vänd emot Tom. "Det var ett litet ögonblick där ingen riktigt kunde kontrollera sej och det kommer inte hända igen. Förstått?"

"Hur länge har du och Bill..?"

"Någon månad"

Tom skrattar hest men helt glädje löst.

"Du var med Bill, då jag knullade dej?"

"Kanske det men som du sa, det var du som knullade mej, jag gjorde inget fel!"

"Så du tycker inte att du gjorde något fel?!"

"Säger du något till Bill så blir det synd om dej!"

Dem har huvudena vända emot varandra för att kunna viska helt anlöst.

"Någon har problem att bli dumpad?" James flinar elakt.

"Du dumpar inte mej, som sagt det hände en gång, och jag är INTE bög." Toms ögon blir mörkare. Han spottar ut orden över James. "Det jag har problem med är att du behandlar Bill illa!"

"Vad gör inte du då?!"

"JAG VISSTE INTE!"

"Vad visste du inte" En leende Bill dyker upp i dörren med två vinglas, en flaska och en ölburk åt Tom.

"Att.. ni två var... Varför har du inte sagt något?"

Bill slår sej ner nära James. Ställer glasen och alkoholen på bordet innan han lägger en hand på James lår och ler nöjt.

"Well, jag ville inte att det skulle förstöra något, jag menar vi har alla varit vänner länge och jag ville.. vänta ett tag med det. Du är okej med det va?"

"Varför skulle han inte? Tom är inte bög?" James höjder på ett ögonbryn emot Tom. Bill ser oförstående ut.

"Huh?"

"Inget, inget, jag drar ut en sväng men.. Tack för maten Bill" Muttrar Tom. Han tar sin ölburk, öppnar den då han går emot dörren.

Innan middagen hade Tom nästan hunnit erkänna för sej själv, att han kanske, bara kanske kunde klassa sej själv som bi. Men även om han nu är det, finns det inte en chans i världen att han kommer erkänna det.

Tom Kaulitz är inte bög.
James Mark är den perfekta killen.
Men Tom är inte bög.
Och inte kär. Speciellt inte kär i James. Dem är vänner.
Tom känner sej otroligt nöjd över att han lyckats fatta ett så självklart beslut som det, trots att fjärilarna dansade i magen på honom.
För alla vet att Tom Kaulitz inte blir kär. Speciellt inte i en pojke.
Nej Tom Kaulitz är helt hetrosexuell. Tom blir inte kär. Det är lika enkelt som ABC.
Nej, självklart. Tom är inte kär, Tom är inte bög. Tom skulle aldrig se på James, på det sättet.

---

Femte sekunden

Allt går så fort. Ena sekunden lämnar James av den vita iPhonen som Bill glömt hemma hos honom. Andra sekunden kyssen Tom honom. Innan den tredje sekunden har dem lyckats hamna i Toms stora säng medans kläderna flyger av, fjärde sekunden är den bästa. Det är den sekunden Tom verkligen inte tänker, för han är allt för upptagen med att komma i James.

Och nu. Femte sekunden. Tom står i köket. Han har bara boxer kallingar på kroppen. Handen kramar krampaktigt om örat till kaffe muggen med hans namn på. James klär på sej. Tom hör honom genom de tjocka väggarna. Det känns som om alla hör. Grannarna hör och viskar om honom. Bill, som sitter ända borta hos Georg hörde vart enda litet flåsande andetag i deras lek. Tom pressar ihop ögonen. Sväljer kaffet. Det är ljummet, och smakar egentligen piss. Men han behövde en ursäkt till att komma ut ifrån det kvava och mörka sovrummet.

James svär. Inne i sovrummet svär han innan Tom sedan hör något falla till golvet. Det stora bältet är det första som dyker upp i Toms huvud. Såklart det är bältet.

Kanske, om han fokuserar nog hårt, om han verkligen koncentrerar sej och verkligen tror på Gud, kanske han förlåter honom för alla gånger han inte trott. Kanske kan då Gud spola tillbaka tiden. Han skulle bara vilja ändra den där sekunden. Den där andra sekunden. Hindra sej själv från att pressa sina fylliga läppar emot James smala, iskalla läppar.

Gud verkar inte höra hans tysta böner.

"Emh.. jag sticker nu!" James drar upp det svarta håret ur tröjans halsöppning. Höjer handen som en hälsning och skyndar sedan förbi köket in i hallen där han fumlar med att få på sej de svarta stövletterna med 13 centimeter stilett klack.

Tom säger ingenting. Men han pressar fram ett leende. Kämpar verkligen för att få det att se trovärdigt ut. Men det går inte. Istället så nickar han bara emot James, sväljer och vänder sej om för att slippa se James skynda förbi köksfönstret.

James och Tom är varandras motsatser. Tom är lång, solbränd. James är knappt 160 centimeter, och blek som en vampyr. Tom förstår sej knappt på sin egen klädstil, och James jobbar med att rita och designa kläder som andra ska tvingas ha på sej. Tom klär sej i kläder som får honom att likna en säck potatis, James påminner om en tandpetare och varje gång det blåser är man rädd att han ska gå av på mitten. Tom har haft samma DC skor så länge att sulan lossnat. James har 200 olika par skor.

Bill gillar James. Det är det som är det värsta. Eller egentligen inte. Men det låter bättre att avstå ifrån en så attraherande man för att hjälpa sin bror, än för att man är för stolt för att erkänna att man inte tillhör sterotypen av människor.

"Hey" Bills min är helt rak då han kommer hem. Han är inte sur. Varför skulle han vara det? James skulle aldrig säga något? Berätta vad som hänt. Det var en barnslig lek, vänner emellan.

"Hey. Ja- Jam.." Namnet fastnar i halsen då Tom försöker få ur sej den enda meningen han tänkt dela med sej av under dagen, innan han går och lägger sej i sängen som luktar gott av James colonge. Han behöver inte säga nå.

"Oh gud så bra att han kom förbi med den" Bill verkar ha hittat den vita telefonen för i nästa sekund trycker han den emot örat för att lyssna av alla de 13 röstmeddelanden han hunnit få över en natt.

"Ja.. Ja jag går och lägger mej."

Bill ifråga sätter honom inte ens, utan är i full fart med att riva loss ett blad ifrån in köpslistan ifrån kylen och antecknar något som verkar ha kommit i meddelandet.

Sängen luktar verkligen James. Otroligt hur fort doften av dyr, fansk herrcolonge satt sej i sängkläderna. Han funderar att byta. Men efter några sekunder släpper han tanken på extra jobb och strippar ner till endast kallingar igen, och glider ner emellan de vita lakanen. Det känns som om svetten har bitit sej in i lakanen och vägrar släppa taget. Men samtidigt finns det något tryggt i doften av James. Tom kan inte komma ihåg hur många gånger han somnat i soffan i James exlusiva lägenhet. Många är det iallafall. Och många gånger med huvudet i James knä. Det är först nu han tänker på det.

Precis innan han faller in i en hjälplös sömn passerar tanken hans hjärna. Undra vad James tänker på.