Seducemenot

Bill suckar. Just nu går allting utför. Tom flyttar, Oriva är dumpad över SMS, äggen i kylen är 2 veckor gamla och han har slut glass. Vart är världen påväg egentligen? Han suckar, tar upp telefonen. Slår Georgs nummer men slänger sedan ner telefonen i soffan igen.

Ingen ide. Georg är upptagen. Som alla andra.

Det är spontant, inte minst sagt idiotitskt och det är förfan så jäkla dumt det kan bli. Men efter 45 minuter framför datorn, ett lämnat meddelande på Toms röstbrevlåda, och en 72 minuters lång bil färd lägger Bill sin väska på bandet på Berlins flygplats.

Sista minuten (uppriktigt sagt) biljetten till LA hade kostat honom 1121 kronor. Men han måste bort här ifrån ett tag. Måste bort ifrån alla som känner honom och alla som vet vem han är.

Det är minsann enklare sagt än gjort. Tills flyget går låser han in sej på en toalett för att slippa alla stirrande blickar och sedan lyfter dem.

"Önskas något?" En ung rödhårig kvinna i ljusblå flygvärdinne dräkt sträcker sej över honom medans hon drar ner för fönstret.

"Emh.. En, kaffe kopp blir bra"

"Självklart" Hon ler, och häller upp en kopp kaffe. Precis som Bill är till att ta upp pengar ur väskan, skakar hon på huvudet. "Oroa dej inte, jag bjuder" Hon ler. Sedan försvinner hon. Bill kikar efter hennes välformade ända som är instängd bakom en stam kjol.

"Nej Bill. Bill nej. Nu ska du bara, ta det lungt, koncentrera dej på dej själv och unna dej själv lite vardagslyx." Han suckar, och drar bort några hår slingor. Tittar ner på sin avstängda telefon. Han gissar på att han, då han landar har, 14, missade samtal ifrån Tom. Och med dem tankarna, så somnar han.

"Ceasar resort hotell, hur kan jag hjälpa till" Kvinnan bakom disken ser oklanderlig ut. Det ser ut som om någon svept med blur verktyget i photoshop över hennes hud. Den är perfekt. Hon har en ljus rouge och långa ögonfransar som verkligen drar alla blickar rakt in i de klar blåa ögonen.

"Emh.." Bill ser sej omkring. "Hur.. Jag vill ha ett rum. Ett fint ett."

Hon ler artigt.

"Ett fint rum? De flesta av våra rum är fina."

"Ja, ja emh.. en svit?"

"En bädds?"

"Ja, ja det blir bra" han nickar menande och ler svagt.

"Hur länge stannar du?"

"Jag vet inte, jag får se."

"Okej, vi kommer behöva ett kreditkort på rummet."

"Ja självklart" Med omsorg väljer han ut ett visa kort och räcker över det. "Bill Kaulitz" Han uppger sitt personnummer, får ett nyckelkort med rumsnummret 3129. Så tar han hissen upp och finner snart dubbeldörrarna.

Sviten är otrolig. Ett enormt vardagsrum med platt tv och minibar. En köksavdelning. Det är högt i tak och har en balkong som vätter ut emot hotellets bakre gård där det finns uteserveringar och en stor pool.

Sovrummet är bäst. En king size säng, stora fönster som löper längst en hel vägg med fjärrstyrda gardiner gardiner som manövras med en fjärrkontroll som ligger på sängbordet. På kuddarna ligger en handduk och en liten chokladbit som Bill girigt mumsar i sej. Han hänger in kläderna i garderoben, blandar sej en drink och tar sedan upp telefonen.

Han har helt klart underskattat Tom. 32 missade samtal. Han suckar, och ringer tillbaka.

"Hey, vad ville du?" Han tar en vindruva, stoppar den i munnen och spottar ut den sin. fy vad sur.

"Vad jag ville? Vad jag ville ?! Bill du kan inte bara flyga över atlanten och bara lämna ett meddelande?!"

"Eh... jo, uppenbarligen kan jag det?"

"Kom hem. nu!"

"Tom snälla, jag vill bara ta det lungt ett tag. Okej? Jag lovar jag är okej, har du hämtat hundarna?" Bill suckar, sätter sej i soffan och sträcker sej efter fjärrisen. "Jag lovar att jag inte går och dör. Du kan inte vara med mej varenda minut."

"Jag är gärna i samma världsdel som dej."

"Tom snä..."

"Vad ska du göra där borta då?"

"Va?"

"Ja, vad ska du göra i usa som du inte kan göra hemma i tyskland."

Bill suckar högt.

"Tom jag vet inte, kanske, slappa, shoppa, bara ta det lungt!"

"Vad ska du göra i kväll."

"gå ut, äta gott, jag vet inte. Okej?"

"Ring mej. okej? Ring mej då du kommer tillbaka till hotellet, gud Bill du kan inte bara fara så där. Fattar du inte att jag blir helt orolig?!"

"Jag är 21 Tom. Jag klarar mej"

"Hur länge stannar du?"

"Bara någon vecka, max. Jag är hemma innan december. Jag lovar." Bill väntar inte på något mer innan han sedan lägger på och suckar. Tom är allt för överbeskyddande ibland. Det är sött. Men förjävligt irriterande då man tänker efter. Han tar sej ett långt bad i bubbelbadkaret där han rakar benen och tvättar håret noga. Sedan ligger han där och bara njuter i säkert en halvtimma. Då han kliver ur ser han ut osm ett russin men då han väl fått på sej kläderna, fixat håret och sminkat sej, så har det hunnit försvinna. Han ser på sej själv i spegeln, suckar och drar bort en slinga ur ansiktet.

"Fan vad snygg du är"

Han behöver det där. Lite pepping. Boosta sitt självförtroende lite. Dock låter det bara töntigt. Han ser på sej själv i spegeln. Han har på sej ett par svarta tighta jeans som praktiskt taget slickar huden. Plus en blå, transparent skjorta över ett svart linne. Skjortan är av en oversize modell och hängde slappt över hans smala axlar. Bill ler. Han står framför spegeln ett par minuter och ler ifrån olika sätt och vinklar. Han är faktiskt nöjd med sitt utseende. Han gillar de höga kindbenen och bruna ögonen. Faktiskt. Det enda han skulle vilja ändra är kanske att fylla i överläppen lite grann. Men det tänker han inte. Iallafall inte än på ett tag. För i övrigt tycker han om sitt ansikte. Han är söt.

Han tar en svart bagig väska och lägger ner det nödvändiga. Filofaxen i lammskinn, telefonen, iPoden. den stora LV plånboken och lite andra småsaker som nöden kan kräva. Sedan tar han sina mörka solbrillor, och en kort svart jacka och går ut. Han låser dörren efter sej och ber kvinnan i receptionen ringa efter en taxi.

I lobbyn är det ganska tomt. En man i sina sena 50 år sitter och bläddrar i en kvällstidning. Bill lägger huvudet på sned medans han diskret granskar honom. Han påminner lite om en sugar daddie. En rik, gammal man som betalar för unga blondiners utbildning i utbyte emot meningslösa dejter.

Han sätter sej sedan in i taxin då den svänger in precis framför hotellet.
"Vart ska du herrn?"

"Emh.. en resturang. Jag har ingen aningn vilken. Kan du föreslå något?" Säger han och ler artigt.

"Hmm.. Mitt bästa förslag skulle nog vara Lime House." Han ser bak på bill. Mannen är ganska ung. Nybliven 30 åring kanske. Han har lite skäggstubb, ett vänligt leende och mörkblont hår. På hans finger sitter en guldig ring och Bill kan, utan att vara allt för naiv, säga att mannens ögon är vänliga.

"Lime House? Serverar dem vegetariskt?"

"Ja, dem har en fruktansvärt god grillmeny för.. vegetarianer." Han ler och nickar.

"Okej, take me there"

Efter att ha ätit en utsökt middag på Lime House vilket visade sej vara en liten resturang med kvinnor i svara dräkter som serverade utsökt mat på glasbrickor i en lokal med dämpad belysning. Till sin förvåning, känner sej Bill inte det minsta ensam då han går ifrån resturangen utan någon som helst riktning. Hittar han bara en taxi tar han sej hem. Han vet vad hotellet heter. Ingen fara.

I skenet av några marshaller spelar ett par biffiga killar volleyball på stranden och Bill kan inte låta bli att spana in de muskulösa kropparna som slänger sej i sanden för att rädda bollen. Han tänder en cigarett, och går vidare. Ett berusat tjejgäng på sisådär 8 personer passerar fnittrande. Dem kom ur en dörr som precis är till att gå igen innan bill sätter foten ivägen. Han fimpar ciggen, och går sedan in. En brant grå stentrapp leder ner till en källare med dovt ljus och ett lungt dans golv. Små runda bord står utplacerade runt om i lokalen, och i ett av båsen som står emot väggen, sitter ett par som tittar förälskat på varandra. Han slår sej ner vid bar disken och en ung kvinna med långt lockigt hår lutar sej fram emot honom ifrån andra sidan.
"Vad får det lov att vara?"

"Emh... Ett glas vatten skulle vara bra."

"Bara vatten?"

"Ja tack"

Knappt en minut senare, ställer hon ett stort glas isvatten med citron i framför honom och Bill ler tacksamt. Han ser sej om då han hör hur någon drar fingrarna över strängarna på en akustisk gitarr. I ett hörn, finns en liten upphöjning där en ung man, sitter med en gitarr och en rutig skjorta som är nog uppknäppt för att berätta att han utnyttjar sitt gymkort. Han har mörkblont hår lite smått skäggstubb spritt över hakan och kinderna.

Med en hes röst som låter en aningen country aktigt sjunger han lågt och stämningsfullt så suset av en härlig mansröst sprider sej genom lokalen. Bill ler svagt. Suckar och slappnar av för att utnyttja sekunden till dess fullo.

Det här är vad han behöver. Bara lite egen tid. En chans att ta det lungt, och inte stressa. Han tar fram filofaxen, kontollerar hur tomt hans schema för en sekund är och sedan stryker han bestämt telefon interjuvn på söndag.

Johnny tjänar inte bra alls egentligen, på att sitta där och spela fyra timmar i sträck. Han skulle nog dra in den dubbla summan om han körde taxi eller gjorde något annat. Men han tycker om det här. Den mysiga stämningen och att få göra någonting han faktiskt tycker om. Han är lycklig som får det. Så ja, hellre tjäna småslantar på något man tycker om, än att ha ångest varje dag man går till jobbet.

Mellan 22.00 och 22.30 har han en paus. Han lägger ifrån sej gitarren och reser sej upp.

"Jake, vatten."

Killen bakom baren häller genast upp ett glas vatten med is och citron i.

Ganska diskret granskar Bill killen från topp till tå. Han har slitna adidas skor, och raka mörka jeans.

Att säga att han såg dålig ut, vore att ljuga.

"Johnny"

Han måste tydligen ha kännt Bills dömmande blickar för han håller fram handen, och ler.

"Bill."

"Inte här ifrån?"

"Verkligen inte."

Bill ler svagt emot killen, innan han sedan sörplar i sej lite vatten.

"Det låter bra där uppe" Bill nickar i en otydlig gest emot den lilla scenen.

"Tack" Johnny ler, och plockar sedan fram en mobiltelefon ur byxfickan. "Ledsen, måste svara."

Johnny reser sej upp och går bort ett par steg. I surret ifrån de andra gästerna kan Bill inte höra vad han säger. Men det gör inte så mycket. Han dricker upp sitt vatten, och sedan går han emot utgången. På vägen ut släpper han ett par sedlar i Johnnys dricksburk, ler, och går sedan där ifrån.