Seducemenot

Bill tar ett sista varv i sviten för att kolla så han inte glömt något. Det har han inte.

"Redo?" Johnny ler. Bill kan inte hjälpa det där lilla leendet som smyger fram. Om det här är vad som kallas äkta känslor så måste han erkänna sej skyldig. Under dessa två veckor har de haft sex 2 gånger. Och ärligt talat hade bill lungt klarat sej utan de två gångerna, och ändå vara lika kär.

Han hade haft så otroligt roligt. Det hade verkligen klickat. Det kändes såklart sorgligt att lämna stället. Men han saknade sin bror nu. Otroligt mycket.

"Ja.. ja" Bill nickar och säger adjö till sviten som varit hans hem i ett par veckor. Förmodligen, samt förhoppningsvis, lär han komma tillbaka hit.

Johnny skjutsar honom till flygplatsen. "Alltså, jag.. tänkte..." han biter sej i läppen. "Hur det blir med det här.." Han börjar om igen: "Jag tycker om dej Bill och det är något som jag velat berätta men jag liksom.."

Bill lyssnar spänt.

"Jag borde inte ha... hållt käft om det så länge men alltså det är svårt att.. jag visste inte riktigt hur du skulle reagera."

"Johnny det är okej jag fattar liksom.. det är inte precis så att vi är.. ihop och nog får du träffa andra"

"Va?"

"Carmine och Carter? Eller var de nu hette? Jag är inte dum Johnny alltså jag gillar dej, också. Väldigt myck.."

Bill avbryts av Johnnys klara skratt.

"Vadå?!"

"Jag träffar ingen annan? Du är den första på typ.. 2 år Bill!" Precis lagom tills han säger det dyker två identiska barn upp med en blond kvinna några meter efter. Bill som tyckt att han och Tom var lika.

Pojkarna verkar vara kring 7-8 år och båda har Johnnys mörkblonda hår och relativt bruna hy.

"Bill det här är mina söner. Carmine, och Carter" Han verkar tvärsäker på vem som är vem. Bill skulle aldrig kunna skilja på dessa två.

"Oh.. oh!" Bill biter sej i läppen hastigt i läppen. "Förlåt jag trodde.." Rodnaden stiger till sin fulla prakt i ansiktet på honom.

Johnny ler roat.

"Ingen fara"

Bill granskar pojkarna. Ler och sätter sej på huk framför dem. Det är mer än 2 timmar tills planet lyfter. Så någon brådska är det inte. "Hej, jag är Bill."

Pojkarna presenterar sej artigt.

"Och det här är min exflickvän, Ashlee." Den blonda kvinnan som inte kan vara äldre än 25 hälsar artigt på Bill.

"Tro mej Johnny har snackat om dej" Hon ler emot honom.

"Bara hemskheter eller?" Han skrattar lågt och ser på Johnny. Barn. Det var en liten chock. Men då han tänker efter, verkar Johnny vara familjetypen. Detta betydde dock att ifall dessa två ville fortsätta på sin relation, skulle Bill bli tvungen att flytta till Los Angeles. Johnny skulle knappast vilja dra både pojkarna samt Ashlee, som nog ville vara en del av sina söners liv, över atlanten. Till ett land vars språk ingen av de kunde.

"Så.. barn?" Bill ser på Johnny då de ensamma går emot herrtoaletten. Bara för att få prata ostört.

"Jag är ledsen att jag inte berättade det innan.. Jag.. visste bara inte vad jag skulle säga."

"Vad sägs om 'jag har två barn'?"

Johnny suckar och sneglar på Bill.

"Förlåt."

"Säg inte förlåt, det är sött. Du passar som pappa." Han nickar svagt och ser ner på sina händer. "Det innebär bara att.. nästa gång jag vill se dej, måste jag flyga hit?"

"Ashlee har dem varannan vecka. Jag kan komma och hälsa på dej också"

"Så du vill?"

"Vill vad?"

"Försöka?"

"Bill, jag tycker verkligen, om dej" Han ser på Bill. Nickar menande och ler. "Jag vill försöka. Ja."

Fjärilarna dansar samba i magen på Bill då Johnny kysser honom över läpparna.

"Får jag bara.. fråga en sak då?"

"Vill du fria så tror jag det är lite tidigt ännu" Johnny skrattar och Bill skakar bara roat på huvudet.

"Hur ser du skiljnad på dem? Jag menar jag är tvilling och på gamla kort har jag problem med att se skiljnad på mej och Tom men dem där två är ju..." Bill blir frustrerad, över att inte kunna avgöra vem som är vem. Båda pojkarna är oerhört söta. De är pratglada och deras R hänger inte alltid med utan blir ibland till Jn. Men Bill ser ingen skiljnad.

Johnny skrattar.

"Carmine har längre hår. Emh.. mindre läppar.. jag vet inte man ser det bara... Tro mej då du lär känna dem är det inga problem. De är väldigt olika."

"De är väldigt söta." Bill ler och ser bort emot barnen som sitter och äter svindyra pannkakor med glass och sylt till. Bill bjöd dem. Bill förblir tyst ett par sekunder. "Men det är helt dött mellan dej och Ashlee?"

"Gud ja." Johnny skrattar och ler emot Bill. De båda smilgroparna gör hans ansikte tryggt och bekant, som om de känt varandra mer än dessa två veckor.

"Bra" Han ler och ser bort emot barnen. "Och.. du får ju hemskt gärna ta med dem två också?"

"Det ska nog gå bra." Johnny nickar. Och av någon anledning lugnar det Bill. Distansförhållande över atlanten, ja det var något det.