Seducemenot

Förlåt för ett långt uppehåll, jag har tänkt på att uppdatera jätte länge men för er som inte känner mej så kan jag berätta att mitt minne är som en guldfisk och så fort jag sagt något glömmer jag bort det sekunden efter. Här kommer iallafall del 23!

---

Kavaj för 500 eller 1200

Dejt med Johnny. 20.00 på Nodo

Bill borstar bort lite osynligt damm ifrån byxorna då han ser sej om. Det tar flera minuter innan har får syn på Johnny som sitter längre bort vid ett litet bort. Han styr emot honom samtidigt som han ler för sej själv.

"Jag är ledsen Mr, men vi är fullsatta. Du får vänta!" Säger hovmästaren och stoppar honom med sin kavajklädda arm.

"Men jag har någon som väntar på mej!"

"Jaså?"

"Ja, ja han si.."

"Det är okej, han är med mej" Johnny ler emot huvmästaren som om de vore gamla vänner. Med en skeptisk blick granskar hovmästaren Bill, nickar sedan och släpper förbi honom trots att folket i kön klagar.

"Förlåt jag.. märkte det inte.." Bill skakar på huvudet åt sin egen klumpighet. Klockan är strax efter nio. Alltså måste Johnny ha suttit här ett bra tag.

"Ingen fara Bill." Han log och nickade emot honom. "Du är fin"

Bill rodnar. Starkt rodnar han.

"Tack" Han ler och slår sej ner mitt emot Johnny som skakar lite svagt på huvudet åt sina egna tankar. "Så.. du läste min filofax."

"Du är en upptagen man verkar det som ja" Johnny ler och räcker honom en meny. "Jag hoppas du är hungrig, dem har jätte god mat här."

Bill kikar ner i menyn och ler.

"Mmh, det ser gott ut" Mumlar han. Ler och väljer efter viss tveksamhet ut en pasta med räkor. Sedan ser han upp på Johnny och rodnar.

Efter middagen, som för övrigt var alldeles fantastisk, går de en sväng tillsammans. Johnny rättar tålmodigt Bill då han försöker sej på att använda ord på engelska som han inte riktigt behärskar, Bill rodnar. Men då det sedan blir Johnnys tur att använda de få färdigheterna han har i tyska sedan grundskolan. Blir det Bills tur att skratta lågt och rätta honom.

"What ever, det var typ 9 år sedan!" Johnny flinar svagt, innan han sedan sparkar en sten framför sej i gruset. "Så vad... gör du här? Får man vara så oartig?"

"Jag... ville bara komma bort lite. En liten spontan semester.." Mumlar Bill. Johnny skulle skratta om han fick höra hur Bill legat och gråtit då Tom inte var hemma.

"Jag fattar" Han nickar, och ler emot Bill i det svaga kvälls ljuset.

Bill rodnar svagt men hoppas att Johnny inte lägger märke till det. En sån här kille kan väl ändå inte vara homosexuell. Bill vill såklart inte låta fördomsfull, men brukar inte bögar vara feminina som.. Bill? Och James? Fast iochför sej. Tom var ju gay. Då kunde nog Johnny också.

"Så.. alltid bott här?"

"Ja.. ska jag vara ärl... ledsen jag måste ta det här." han suckar lågt och lägger telefonen emot örat. "Hey Carmine"

Bill biter lätt i sin underläpp. Ser ner på sina fötter och suckar. Carter, Carmine, Bill... upptagen kille.

"Nej.. nej, Carmine du vet att jag inte kan. Okej? Jag lovar. Ja, jag lovar. Vi ses ikväll.." Han ser upp på Bill och ler svagt. "Ledsen emh.. Al.."

"Ingen fara.. det.. det är inte min bussiness." Bill nickar smått och granskar ett gäng ungdommar som sitter vid en eld nere på stranden. Förmodligen i sina sista tonår. Det ser rätt mysigt ut. I det oranga skenet ifrån brasan ser han en ung kille som påminner fruktansvärt mycket om James. Och han ler. Han är glad. För James skull. Verkligen. blandat med en viss avundsjuka så är han glad. James har någon, och Bill kan inte komma på en bättre person än Tom, som kan leva upp till James krav.

Johnny ler. sätter sej i sanden och nickar åt Bill att göra det samma. Det är fruktansvärt tveksamt.

"Den här kavajen är inte precis.."

"Bill..!"

Bill suckar och sätter sej försiktigt ner.

"Du gillar kläder?"

Bill hade stil. det var ett somv ar säkert.

"Förmodligen det enda jag är bra på" Medger Bill och ler.

"Jag är urusel då det kommer till kläderna. Jess fixar allt sånt åt mej.."

Bill är bara tvungen att fråga:

"Jess?"

"Inget sånt, det är min bror. Oroa dej inte." Han ler och charmen kopplas på direkt.

"Oh, okej" Han ler, och rodnar. Vilken fruktansvärd ovana han verkar ha fått att rodna.. Jisses..

"Den ser dyr ut?"

"Vad?"

"Kavajen."

Bill stryker omedvetet över det svarta tyget och skakar på huvudet.

"Inte speciellt. 1200 tror jag. Något sånt."

"1200? För en kavaj?!"

"Det är inte speciellt mycket pengar" Skrattar Bill.

"Inte? Hur rik är du?" Johnny skakar svagt roat på huvudet.

"Jag är inte rik. Skivbolaget betalar för allt så länge jag gör mitt jobb." Han ler. "En duglig kavaj får du inte för mindre än så"

"Kanske inte du som har size 0 men vi normala människor" Han skrattar.

Bill vet inte om det är en underlig vindpust, eller om det bara är en inbillning. Men han känner Johnnys hand, i ryggslutet. Och konstaterar att den ligger bra där.

"Emh.. skulle jag kunna få bjuda på en drink nu? Eftersom du betalade för middagen?" Bill rester sej upp, och håller ut handen emot Johnny, Som ler, nickar och reser sej upp.

"Låter inte illa."

Bill kan inte komma ihåg senaste gången han haft så kul. Efter ett par drinkar på en strandbar, hade de promenerat runt, fönstershoppat, skrattat sej blåa, dansat på någon klubb, vunnit en stor teddybjörn på piren, gått på nattbio och bara sett 19 minuter utav filmen innan vakten bett dem att gå för att de pratade för mycket. De hade tagit ett dopp med kläderna på, legat på taket till ett 20 vångar högt hus och granskat stjärnorna. Och precis då Johnny, klockan halv 5 på morgonen hade dem kyssts. Länge och väl i morgonregnet.

Hög på livet, stapplar han in i sin svit, och biter sej i läppen för att inte bli allt för till sej. Nu hade de, på riktigt bytt telefon nummer och Johnny har gett ett löfte att ringa honom.

Utan att ens tvätta bort sminket som runnit ner för kinderna, eller klä av sej de blöta kläderna, somnar han direkt på sängen.

Klockan 13,24 har han 4 missade samtal ifrån Tom. Han ringer upp.

"Hej, jag ville bara kolla hur du har det?"

"Det är bra" Bill försöker låta normal.

"Okej, okej. Har du nå planer på att åka hem?"

"Inte.. inte riktigt än."

"Snälla Bill jag kan inte sova då du är där borta."

"tom jag måste göra det här. Okej? Jag måste komma bort. Vi.. jag lovar jag mår bra." Han suckar. "Jag har träffat, en helt.. awesome guy."

"Jaså?"

"Han är jätte snygg. Spelar gitarr.. verkar gilla mej. Dock verkar jag inte vara den enda.. han snackar med någon Carmine och Carter också." Bill suckar och drar mödosamt av sej skorna.

"Såklart han gillar dej. Vem gillar inte dej?"

"Äh, tyst med dej" Bill ler dock lite svagt. "Två veckor. Okej? Sen kommer jag hem."

"Om två veckor? Okej. Fine. Inte en dag senare!"