Seducemenot

Tom Kaulitz är inte bög.
James Mark är den perfekta killen.
Men Tom är inte bög.
Och inte kär. Speciellt inte kär i James. Dem är vänner.
Tom känner sej otroligt nöjd över att han lyckats fatta ett så självklart beslut som det, trots att fjärilarna dansade i magen på honom.
För alla vet att Tom Kaulitz inte blir kär. Speciellt inte i en pojke.
Nej Tom Kaulitz är helt hetrosexuell. Tom blir inte kär. Det är lika enkelt som ABC.
Nej, självklart. Tom är inte kär, Tom är inte bög. Tom skulle aldrig se på James, på det sättet.

---

Allt går så fort. Ena sekunden lämnar James av den vita iPhonen som Bill glömt hemma hos honom. Andra sekunden kyssen Tom honom. Innan den tredje sekunden har dem lyckats hamna i Toms stora säng medans kläderna flyger av, fjärde sekunden är den bästa. Det är den sekunden Tom verkligen inte tänker, för han är allt för upptagen med att komma i James.

Och nu. Femte sekunden. Tom står i köket. Han har bara boxer kallingar på kroppen. Handen kramar krampaktigt om örat till kaffe muggen med hans namn på. James klär på sej. Tom hör honom genom de tjocka väggarna. Det känns som om alla hör. Grannarna hör och viskar om honom. Bill, som sitter ända borta hos Georg hörde vart enda litet flåsande andetag i deras lek. Tom pressar ihop ögonen. Sväljer kaffet. Det är ljummet, och smakar egentligen piss. Men han behövde en ursäkt till att komma ut ifrån det kvava och mörka sovrummet.

James svär. Inne i sovrummet svär han innan Tom sedan hör något falla till golvet. Det stora bältet är det första som dyker upp i Toms huvud. Såklart det är bältet.

Kanske, om han fokuserar nog hårt, om han verkligen koncentrerar sej och verkligen tror på Gud, kanske han förlåter honom för alla gånger han inte trott. Kanske kan då Gud spola tillbaka tiden. Han skulle bara vilja ändra den där sekunden. Den där andra sekunden. Hindra sej själv från att pressa sina fylliga läppar emot James smala, iskalla läppar.

Gud verkar inte höra hans tysta böner.

"Emh.. jag sticker nu!" James drar upp det svarta håret ur tröjans halsöppning. Höjer handen som en hälsning och skyndar sedan förbi köket in i hallen där han fumlar med att få på sej de svarta stövletterna med 13 centimeter stilett klack.

Tom säger ingenting. Men han pressar fram ett leende. Kämpar verkligen för att få det att se trovärdigt ut. Men det går inte. Istället så nickar han bara emot James, sväljer och vänder sej om för att slippa se James skynda förbi köksfönstret.

James och Tom är varandras motsatser. Tom är lång, solbränd. James är knappt 160 centimeter, och blek som en vampyr. Tom förstår sej knappt på sin egen klädstil, och James jobbar med att rita och designa kläder som andra ska tvingas ha på sej. Tom klär sej i kläder som får honom att likna en säck potatis, James påminner om en tandpetare och varje gång det blåser är man rädd att han ska gå av på mitten. Tom har haft samma DC skor så länge att sulan lossnat. James har 200 olika par skor.

Bill gillar James. Det är det som är det värsta. Eller egentligen inte. Men det låter bättre att avstå ifrån en så attraherande man för att hjälpa sin bror, än för att man är för stolt för att erkänna att man inte tillhör sterotypen av människor.

"Hey" Bills min är helt rak då han kommer hem. Han är inte sur. Varför skulle han vara det? James skulle aldrig säga något? Berätta vad som hänt. Det var en barnslig lek, vänner emellan.

"Hey. Ja- Jam.." Namnet fastnar i halsen då Tom försöker få ur sej den enda meningen han tänkt dela med sej av under dagen, innan han går och lägger sej i sängen som luktar gott av James colonge. Han behöver inte säga nå.

"Oh gud så bra att han kom förbi med den" Bill verkar ha hittat den vita telefonen för i nästa sekund trycker han den emot örat för att lyssna av alla de 13 röstmeddelanden han hunnit få över en natt.

"Ja.. Ja jag går och lägger mej."

Bill ifråga sätter honom inte ens, utan är i full fart med att riva loss ett blad ifrån in köpslistan ifrån kylen och antecknar något som verkar ha kommit i meddelandet.

Sängen luktar verkligen James. Otroligt hur fort doften av dyr, fansk herrcolonge satt sej i sängkläderna. Han funderar att byta. Men efter några sekunder släpper han tanken på extra jobb och strippar ner till endast kallingar igen, och glider ner emellan de vita lakanen. Det känns som om svetten har bitit sej in i lakanen och vägrar släppa taget. Men samtidigt finns det något tryggt i doften av James. Tom kan inte komma ihåg hur många gånger han somnat i soffan i James exlusiva lägenhet. Många är det iallafall. Och många gånger med huvudet i James knä. Det är först nu han tänker på det.

Precis innan han faller in i en hjälplös sömn passerar tanken hans hjärna. Undra vad James tänker på.