Seducemenot

Flashback

Okej, Tom förlorade vadet. Han konstaterar det ordentligt då han ligger där bredvid James. Svettig och anfådd med endast ett tunt lakan över midjan.

"Fuck.."

"Du vet vad det här betyder" James flinar retsamt emot honom och nafsar emot hans hals. "du ska dansa för mej" viskar han. En väldigt retsam klang fyller hans röst då han fnissar emot Toms öra och begraver ansiktet emot hans hår.

"Helvete.." Tom skakar bara svagt på huvudet. Är tyst i en sekund, två sekunder och 5 minuter. "Jag ska nog berätta.." Säger han sedan.

"Berätta vad?" James ritar små cirklar runt Toms bröstvårta.

"Om oss! Att jag älskar dej!" Tom masar sej upp i sittande ställning och blänger emot dörren. För säkert tusende gången önskar han att den inte finns. Att allt som existerar är detta rum och allt utanför kan bara dra åt helvete. Förutom Bill! För han har lovat att göra den där hummersoppan till middag.

"Ska du?"

"Bill berättade, hon hade inget emot det, då borde väl hon inte ha något emot oss" Tom ser på James, som ligger där raklång i sängen och ser väldigt nöjd ut. "Vad? Varför flinar du?" Mumlar Tom oförstående.

"Du gillade det va?"

"Vad?"

"Sexet"

"Jag gillar väl alltid sex?"

"Kanske det men, du var som.. extra.." James ler svagt. Drar ner Tom över sej och kysser honom. "Måste du berätta?"

"Varför inte?"

"Tänk om hon börjar hata mej för att jag fick hennes son att bli bög?!"

"Jag kanske var bög innan. Vem vet?" Han flinar svagt. "Oroa dej inte hon älskar dej. James hon gör det. Jag lovar"

En halv timma senare har Tom klätt på sej och James hoppat i duschen.

Tom ser sin mamma genom de stora fönsterna i vardagsrummet på nedervåningen. Som vanligt sitter hon i sin färgglada trädgård och rycker ogräs.

Han tar ett djupt andetag. Do or die. Break or make. Bära eller brista. Han går ut på bron och sätter sej ner på avsatsen. Ungefär 3 meter ifrån sin mamma. "Stör jag?" Simone ser upp.

"Va ? Nej då. Vad är det Tom?" Hon rycker upp en rot som är boven till en hel tuva ogräs i de annars fläckfria rabbaterna med gula tusenskönor.

Tom andas tungt och stirrar på sina fötter.

"Jag... Mamma alltså.." Han suckar. Svär lågt. "Mamma, jag är.. bög."

Simone lägger huvudet på sned och ser på honom.

"Jaså?"

Tom känner sej iaktagen. Han ser sej hastigt om men ingen tittar. Ingen i närheten. Simone är den enda som är medveten om honom.

"Ja alltså.. Jag och.. James vi.."

"Aha, ja jag tänkte att det var något" Simone ler. Hon reser sej upp ifrån den gröna gräsmattan. Gräset är nästan övernaturligt grönt och ser ut som om mättnaden vore förhöjd i photoshop till +100. Hon kommer fram till Tom, lägger huvudet på sned och ler emot honom.

"Så, du har inget emot det?"

"vad att du är bög? Självklart inte, vad tror du att jag är för en mamma?" Hon skrattar och sätter sej ner bredvid honom. "Tom. Så länge du och din bror är lyckliga, och nöjda med er själva, så kan inte jag bli en stoltare mamma. Eller jag blir en liiite stoltare mamma då jag inte längre behöver köpa mina egna morsdagskort, men hur som helst" Hon ler. "Dessutom, som jag sa, James är en riktigt fin kille."

"Mmh det är han." Tom ser på sin mamma. Det känns faktiskt bra att ha få kommit ut ordentligt.

"Du är inte bi?"

"Jag.. trodde det men alltså, nej jag tror inte det. Jag känner inte alls nå för en enda kvinna jag ser nu" Tom nickar svagt. Suckar och tänder en cigarett. "Dessutom spelar det ingen roll för jag tror verkligen att James kan vara the one."

"Jaså det är så seriöst? Hur länge har ni varit ihop?"

Tom rodnar lite.

"Nio veckor." Nio veckor är inte alls mycket. Knappt något. Men ändå känns det som en evighet för Tom. Att han och James varit tillsammans i nio veckor. Wow. Simone skrattar bara lågt.

"Det är lite tidigt att säga så direkt. Jag träffade en hel hög killar innan jag träffade din pappa och jag trodde att alla var the one."

"Mamma du och pappa skiljde er efter ett par år, inte bästa jämförelsen va?"

"Hur som helst Tom, du är ung. Du har all tid i världen. Skynda inte fram något. Om James nu inte är den alldeles speciella för dej, så kommer han. Jag lovar." Simone ler och stryker honom över ryggen. "Vad du än gör, gift dej inte med en person som du inte älskar till 110 procent. Livet är för kort för såndana misstag."

Hon pussar honom vid tinningen, och ler sedan moderligt. "Men jag är verkligen glad Tom. Att du ville berätta för mej." Hon stryker honom över kinden. "Tänker du, gå ut till media om det?"

"Nej, nej inte än. Verkligen, inte än"

"Okej. Du är smart nog att veta vad du gör Tom."

"Never a failure, always a lesson."

"That's my boy" Simone lägger en arm om honom. Ordspråket hade varit hennes uppfostran till pojkarna. Hon hade sagt att, 'det är okej att ni gör misstag, bara ni inte gör dem två gånger'.