Seducemenot

Tusen vita rosor

James hand är lika kall som vanligt men ändå är det som om den skickar varma stötar genom hela Toms kropp då de går längst grusvägen.

"Berätta något."

"Vadå?" Tom ser ner på James och lägger armen om hans axlar.

"Något om dej? Något jag inte vet" Fnissar han och sätter sej ner på en sten vid strandkanten då de når denne. "Din favo bok?"

"Jag... läser faktiskt inte så mycket" Tom ser på honom och ler svagt. "Men av de få jag faktiskt har läst.. Borta med vinden."

James skrattar.

"Du har INTE läst den."

"Vad fan vet du om det!" Tom ser förolämpad ut.

"Tom, den är 1048 sidor lång. Du har inte läst den."

"Okej kanske inte men jag såg filmen! Och den var fin!"

James himlar bara svagt med ögonen och knuffar lite i honom.

"Jaja, nästan lika bra" James Ser upp på Tom, och klappar försiktigt på platsen bredvid sej. "Sätt dej."

Tom ser lite skeptisk ut, att sätta sej med splitter nya ljusgrå byxor på en skitig sten. Men sedan ger han med sej, och lägger en arm om James midja.

"Hur säker är du på det här?" James stirrar ut emot vattnet. Granarna ifrån andra sidan speglas i vattnet nedanför.

"Säker på vad?" Tom drar upp ett cigarettpaket, och placerar en cigg mellan läpparna. Men innan han hinner tända den, så drar James ifrån honom den och slänger den i vattenbrynet. Enda gången på dygnet James Mark inte vill röka.

"Inte nu!" Han suckar. "Well, säker på oss? Jag menar.. älskar du mej?"

"Det vet du att jag gör James."

"Ja, ja jag vet det." James skådar Toms profil i motljuset. En impuls att bara luta sej fram och kyssa honom, för allt han är värd, slår emot James, men han står emot för att föra samtalet vidare. Han vänder blicken emot sjön igen. "Så du är säker?"

"Babe, vad menar du med 'säker'?" Tom lägger sin ena hand på hans lår.

"Jag menar.. skulle du kunna tänka dej att gifta dej med mej?" James håller andan.

"Nej."

"Nej?"

"Ja."

"va?

"Nej James, jag vill inte gifta mej med dej!" Tom ser på honom. Den där ömma blicken är bortblåst nu.

"De-det var ingen fråg-fråga jag bara und..rade.." Stammar James fram. Han biter sej i läppen, samlar sej långsamt och håller blicken klistrad på en stor gran längre fram. "Så du.. du vill inte gifta dej.. med mej?"

Tom suckar högt, näst intill uppgivet innan han sedan reser sej upp.

"Det är inte dej det är fel på. Inte alls. Jag.."

"vad är det då? Om det inte är jag."

"Jag vill bara inte gifta mej. Okej? Jag.. Det är bara en felaktig cermoni, för att påminna oss om vad vi inte får göra. Men vadå? Jag älskar dej exakt lika mycket utan en jävla ring på fingret." Tom ser på honom. Suckar och sätter sej ner igen på stenen. "Det är bara onödigt tycker jag. Jag gillar inte bröllop. Onödiga pengar och löften som ingen håller."

"Så du menar att skulle du gifta dej med mej skulle inte ens du hålla löftet?"

"Klart jag skulle jag menar bara att.. hälften av alla som gifter sej skiljer sej några år senare så det är knappast en garanti för att ett långt och lyckligt liv ihop."

"Nej.. nej det förstår jag." James stirrade ner på sina vita tennis skor. Fast ja, vita var dem väl inte längre. Mer smutsbruna och nötta.

"Vi går tillbaka."

"Va?" James ser upp på Tom som spottar ner emot marken och blickar bortåt. Ifrån James.

"Ja, jag ork inte vara här, jag vill sova!"

Hela kvällen hade det varit spänt mellan de två älskande. Tom hade kysst honom godnatt men nu ligger de där. James och Tom, båda två iklädda kallingar. Tom rör inte vid honom som han brukar. James är van att somna på Toms arm, med den andra armen om hans midja och Toms fylliga läppar emot sin kalla axel. Men nu, inget. Tom ligget en halvmeter bakom honom och säger inte ett ord.

Det tar flera timmar innan James lyckas somna, och då han vaknar nästa morgon, så ligger inte Tom bakom honom.

James klär på sej, och går ut på gården.

"God morgon James" Simone ler emot honom och torkar svetten ur pannan med handleden. Hon sitter på knä framför sina rabatter med jord under naglarna.

"Morron.." Han ser sej omkring på gården och fäster sedan blicken på en välbekant ryggtavla i hängmattan. "Hey.." Han kryper upp och sätter sej nära Tom.

"Hej" Tom lägger en arm om honom, men lägger den bara, han kramar inte James så där som han alltid brukar. Armen ligger bara där, lika livlös som snygg.

"Du.. i.. igår?" James knycker ciggen ur Toms hand och drar ett bloss. "Det vart fel. Jag.. friade inte precis till dej jag undrade bara om du var så säker på mej så att du skulle kunna gifta dej?"

"Det.. antar jag väl att jag är men jag vill inte gifta mej. det är bara det. Jag älskar dej James. Men jag.. vill inte gifta mej bara. Det är inget som jag.. känner är nödvändigt."

"Det är en fin sak Tom."

"Ja, ja det kanske det är jag menar bara att.. ett stort vitt drömbröllop inte är någon garanti, 50 procent av alla äktenskap slutar i skiljsmässa. Jag vill inte skynda på, och förstöra något så fint.." Han stirrar ner emot en gammal träbalja som Simone planterat blå blommor i. James har inte den blekaste aning om vad det är för sorts blommor, men färgen är fin och han tror att han har en skjorta i ungefär samma färg som hänger hemma i hans enorma walk in closet.

"Jag vet Tom.."

"Jag älskar dej lika mycket även om jag inte har en ring på fingret. Och jag vet att du älskar mej."

James granskar hans ansikte som nu är vänt emot honom. Tom verkar inte ha fått så mycket sömn heller, han är mörk under ögonen och ser helt sovande ut nästan. Men han flackar inte med blicken för en sekund. Han är sann, och det vet James. Han nickar, kysser Toms läppar som besvarar kyssen och sedan ler han ett svagt leende.

"Ja, ja jag älskar dej"

Då de sätter sej ner på altanen och hugger in på nykokad gröt och limpskivor skrattar de båda gott om Bill som hoppar omkring på den stora stenen för att få täckning till telefonen som han pratar i. Han har endast ett par turkosmönstrade Björn Borg kallingar på sej och alldeles förstora gummistövlar. Håret står åt alla håll och kanter och Tom överväger att ta en bild av sin bror för att sedan använda till utpressning, men han gör det inte. I stället slevar han i sej gröten stryker hela tiden James över låret aningen omedvetet.

"Pojkar?" Simone kommer upp för trätrappen som leder ner till andra delar av den stora överblomstrade gården.

"Mmh?"

"Jag ska åka in till stan, dem har en loppis uti Majvor, Tom du kommer ihåg henne?" Simone ställer en skål färska jordgubbar på bordet. "dem är sköjlda och klara" Mumlar hon sedan snabbt då Tom ser på henne med en blick som säger 'får vi ta?'.

"Är det hon som alltid kallade mej Thomas och luktade kattpiss?"

"Nej det är Inga-britt."

"Jaha... vem var Majvor då?" Tom tar en näve jordgubbar och stoppar i munnen. Dem är söta. Egentligen är det inte riktiga jordgubbar, utan en blandning av smultron och jordgubbar, som praktiskt nog kallas, smulgubbar.

"Men kommer du inte ihåg? Hon som bodde där vid stallet och bakade blåbärsmuffins hela tiden"

"Blåbärsmuffins utan socker var det faktiskt." rättar Bill som dyker upp bakom Simone.

"Gubben gå och ta på dej nå mer kläder" Suckar Simone och himlar med ögonen då Bill vickar på arslet och sedan går in i stugan.

"Tom jag pratade med David!" Ropar han och sekunden senare faller något gjort av glas, eller porslin till golvet. Simone sätter sej käpprakt upp. "Ingen fara, det var bara den där fula katten. Ja hur som he.."

"Bill den där katten fick jag av min mamma!" Simone stormar in i stugan. "Nåja, du har rätt den var inte fin.. och mamma kommer knappast ihåg att hon gav den till mej."

"Jaja, va.. Ja Tom, David, dem tror att dem har fått fram en bra turnee plan nu. I början av februari drar det igång i så fall, och vi tar först europa, kommer hem två veckor för den där galan och ta det lite lungt, sen är det asien och efter det en månads lång semester som jobbet betalar. I bästa fall!"

Tom gruvar sej redan för att behöva vara ifrån James. Det känns så jobbigt att veta att han måste lämna honom. Men det är jobbet, och det vet James.

"Okej. Okej.."

"Låter inte det bra?" Bill tittar ut. Nu har han på sej ett par mjukisbyxor och en helt svart t-shirt. "4 månader sa vi ungefär att det skulle gå på."

"Ja, ja det blir bra." Tom nickar, stoppar en näve smulgubbar i munnen och ser ner. "Mamma.. emh vad sa du om loppisen?"

Två timmar senare, ler Tom då han ser James sitta ner, i gräset trots att han har dyra jeans på sej. Han har ett lamm i knät som han stryker över ullen och har inte ögon för något annat än det vita lilla djuret. Tom behövde bara vara med James i 5 minuter då de träffades förförsta gången för att inse att han är stadstypen som inte trivs bland bajsande hästar och blöttgräs. Men Jams har nu suttit där i gräset och klappat samma lilla lamm unge i snart en kvart. Djuret i hans knä verkar nästan ha somnat och ett annat, större får har lagt sej lutad emot James knä.

James ser upp, ser som omkring med blicken innan han hittar Tom utanför hagen.

"Kan vi ta hem honom?" Han är bedårande. Inte fåret, utan James. Som ett litet barn med en hundvalp i knät. Ögonen är stora och barnliga, och hela situationen är så komisk.

"Jag tror inte att ett lamm trivs så bra i en lägenhet, raring."

"Snääälla? Han får sova i min säng!"

Tom himlar bara med ögonen och tänder sej en cigarett.

"Älskling, du måste lämna lammet här, det vet du va?"

"Tror du att jag skulle få plats med honom i min stora Gucci väska?"

Tom skrattar bara. Det tar mer eller mindre en halv timma att övertala James att ett lamm inte precis är ett husdjur man har i lägenhet. Då får han James ur fårahagen.

"Då köper vi ett hus och skaffar får!"

"Jag tänker inte köpa ett hus bara för att du ska få ha en lammunge, tänk då han växer upp, då blir han nog inte lika söt"

James muttrar bara något och ser sej om inne i ladan där loppisen hålls.Han lutar sej diskret över emot Tom.

"Köper folk verkligen sånt här skit."

"Ohja, tro mej man kan bli av med vaaad som helst här!"

"Till och med Tom" inflikar Bill från ett hörn.