Seducemenot

Isvatten med lime

Antingen, så har både Tom och James fina utsikter inom karriär yrket hemlig spion. Eller så är det så enkelt att Tom har en helt blind bror som inte upptäcker de blängande blickarna som skickas tvärs över köket. Tom sitter med fötterna uppslängda på köksbordet och läser tidningen, Bill står vid köksön och hackar grönsaker medans James står bredvid och berättar om något Tom är allt för ointresserad av att känna till. Bill skrattar, men det låter som om ljudet kommer ifrån andra sidan av en tjock mur. Tom är som inlåst. Inlåst i en hypotetisk fängelsecell som med hjälp av magnetism skickar hans blick vidare så fort den landar på James slanka bleka händer.

Och det är synd, för nu ser Tom.

Det är som om han aldrig har sett hur James är innan den sekunden han tömde sej i honom. James har svart axellångt hår som är väl uppklippt och alltid perfekt tuperat. Inte på samma sätt som Bills var en gång i tiden, utan mest bara för volymens skull. Han har ett par blekta, vita sligor på vänster sida. Ögonen är gröna. Ser nästan tecknade ut så pass gröna är dem. Huden är vit och av erfarenhet och alla de år som de varit vänner, vet Tom att han även är kall som en vampyr. Han har en smal, inte mager, men smal kropp och en chic stil. Ögonen är svagt sminkade med grå glittrig ögonskugga och hans långa perfekta ögonfransar har en djup svart ton.

Just denna varm maj dag har han ett par vita snäva jeans, och ett svart linne med detaljer i korall.

Tom läser inte. Han stirrar hela tiden över tidningens kant emot James och mäter av hans kroppsspårk. Han är rädd. Rädd för att James ska råka avslöja något för Bill. Bill skulle hata Tom.

Men Tom hör inte. Han hör inte ett ord av vad dem säger. Hjärnan är allt för upptagen med att sortera hans egna tankar. Då James äntligen försvinner. Rör sej Tom ur sin position.

"Vart skulle han?"

"Ut och röka"

Det är inte föränn Tom uppfattar verbet han inser hur fruktansvärt röksugen han är. Han orkar inte hämta sitt paket. Så han tar enkelt med sej ett av Bills och går ut på balkongen.

"Hey" James ser upp på honom där han sitter i en plast stol. Hans highlighter blänker i solskenet.

"Hey." Tom placerar en cancer pinne i mungipan, kupar handen om andra änden och tänder eld på den. Innan han sedan kniper fast den mellan pekfingret och långfingret. "Du.. alltså..."

Vad fan ska han säga? 'Jag gillade att knulla dej men snälla säg inget till Bill'? Nej. Lyckligtvis behöver han inte säga något.

"Jag säger inget. Oroa dej inte." James andas ut ett moln av rök och ger Tom ett hastist leende som är allt annat än äkta. Tom nickar tacksamt.

"Tack. För liksom.. jag gör inte sånt."

"Gör vad?"

"Liksom.. har sex. Med.. killar?"

För ett ögonblick ser James ut som om han ska börja skratta hysteriskt. Men sedan nickar han bara och försöker dölja leendet som berättar att han inte tror på honom.

"Självklart Tom" Han ler fortfarande som om han vill skratta och säga 'Ha tror du verkligen jag går på det?', men han säger inget. Han röker klart sin cigarett, och tränger sej sedan förbi Tom nog nära för att Tom ska kunna känna hans nikotinluktande andedräkt emot sin hals. Och sedan går han in igen. Tom ser efter honom. Studerar hans ryggtavla innan James sedan försvinner ur sikte in i köket.

"Fitta" Tom spottar över räcket, fimpar sin cigarettstump och går in igen.

"Tom!"

"Ja?"

"Mat!"

Middagen var Bills idé. Och just nu hatar Tom honom för att ha dragit hit James. Bill har gjort tre rätter. Tom fattar inte hur han orkar. Till förrätt fick dem en svamp-risotto. Varmrätt grillad fläskfile-spett med lök, paprika och bacon på också, med potatisklyftor, sallad och sås till. Och till efter rätt var det en cheese cake med hallon i. Tom får en öl, Bill och James delar på en karaff isvatten med fyra klyftor lime i.

Tom är nöjd och belåten, trots spänningen som legat i luften hela middagen.

"Gud så gott Bill" James ser nöjt på sin vän och sedan händer något Tom inte varit beredd på: James lutar sej fram och kysser Bills mungipa. Och Bill verkar varken bli förvånad eller se frågande ut. Istället ler han bara, besvarar den svaga kyssen så gott det går och reser sej sedan upp.

"Ni kan väl sättar er i vardagsrummet medans jag plockar undan"

Vad är det här? Har Bill bestämt sej för att presentera sin pojkvän inför Tom. Tom sväljer, reser sej hastigt upp och nickar.

"Ja.. Emh.."

Både Bill och James ser underligt på honom pågrund av hans plötsliga ståhej.

Tom och James slår sej ner i soffan. En skål chips och dip står på bordet.

"Så... du och Bill. Det var väl på tiden antar jag?"

James nickar bara smått. Ler och nickade. Trots att dem inte sitter mer än en halv meter ifrån känns det som om dem sitter på varsin planet. En tjock, osynlig mur byggs upp emellan dem. Tom suckar.

"Säg.. bara inget?"

"Tom jag tänker inte säga det. Det kommer ju inte hända igen så varför skulle jag?" Nu viskar han. Han har blicken vänd emot Tom. "Det var ett litet ögonblick där ingen riktigt kunde kontrollera sej och det kommer inte hända igen. Förstått?"

"Hur länge har du och Bill..?"

"Någon månad"

Tom skrattar hest men helt glädje löst.

"Du var med Bill, då jag knullade dej?"

"Kanske det men som du sa, det var du som knullade mej, jag gjorde inget fel!"

"Så du tycker inte att du gjorde något fel?!"

"Säger du något till Bill så blir det synd om dej!"

Dem har huvudena vända emot varandra för att kunna viska helt anlöst.

"Någon har problem att bli dumpad?" James flinar elakt.

"Du dumpar inte mej, som sagt det hände en gång, och jag är INTE bög." Toms ögon blir mörkare. Han spottar ut orden över James. "Det jag har problem med är att du behandlar Bill illa!"

"Vad gör inte du då?!"

"JAG VISSTE INTE!"

"Vad visste du inte" En leende Bill dyker upp i dörren med två vinglas, en flaska och en ölburk åt Tom.

"Att.. ni två var... Varför har du inte sagt något?"

Bill slår sej ner nära James. Ställer glasen och alkoholen på bordet innan han lägger en hand på James lår och ler nöjt.

"Well, jag ville inte att det skulle förstöra något, jag menar vi har alla varit vänner länge och jag ville.. vänta ett tag med det. Du är okej med det va?"

"Varför skulle han inte? Tom är inte bög?" James höjder på ett ögonbryn emot Tom. Bill ser oförstående ut.

"Huh?"

"Inget, inget, jag drar ut en sväng men.. Tack för maten Bill" Muttrar Tom. Han tar sin ölburk, öppnar den då han går emot dörren.

Innan middagen hade Tom nästan hunnit erkänna för sej själv, att han kanske, bara kanske kunde klassa sej själv som bi. Men även om han nu är det, finns det inte en chans i världen att han kommer erkänna det.