Seducemenot

11 Marabou mintkrokant

Hemma är det inte tomt som han först gissat. Nej ifrån vardagsrummet hörs damsugarens oväsen och strax dyker Bill upp i dörrvalvet.

"Hey, vad är det?" Tom stannar mitt i en rörelse. Bill ser ledsen ut. Som om han har gråtit. Men det kraftiga sminket sitter fortfarande på plats så ifall han har gråtit har han gråtit väldigt kontrollerat. "Vart är James?"

"Vi har bråkat." Bill klickar av damsugaren med foten.

"Har ni.. gjort slut?"

"Inte än." Bills blick är fast naglad i Tom. Om blickar kunde döda. Då skulle Tom ha fallit död ner på sekunden. Han vet.

Men istället för att läxa upp Tom. Skrika på honom och kasta skor som den gången Tom berättat för BILD att Bill hade en KK, passerar han bara in i köket och där Tom står kvar hör han kylskåpet öppnas och några sekunder där efter hur Bill böjer upp en red bull burk.

Tom går osäkert efter.

"Jag.. " Bill drar med handen över köksbänkens marmor skiva.

"Bill jag är ledsen. Verkligen. Enda anledningen till att jag inte sa något var för att jag tyckte att han skulle berätta det!" Tom närmar sej honom. Han sätter sej på andra sidan av köksön, på en av de höga stolarna men som två negativa magneter stöts dem ifrån och Bill förflyttar sej till bordet. Han satt sej ner på en skinnklädd stol och stirrar framför sej ner på sina blåa sockar med prickar på.

"Du är inte bög?"

"Nej jag är ju inte det!" [i]Äntligen, någon som förstår![/i]

"Och trots det, knullar du med MIN pojkvän?!"

Bill förstod kanske inte trots allt?

Han är tyst en lång stund. Sedan, på loppet av en halv sekund har Bill grabbat tag om den kortare pingvinen och slängt den i Toms riktning. Han missar, och istället träffar saltkaret kylskåpet och där faller porslinet i bitar.

Tom stirrar emot märket på kylskåpets vita dörr.

"Jag är ledsen!" Bill kupar händerna över munnen. Han är bra på att kontrollera sej. För trots att han ser ut som om dammen brustit för länge sedan, så gråter han inte. Tom granskar honom.

"Bill, jag menade inte att.. det har hänt två gånger och första gången visste jag inte att ni två var..."

Bill ser inte på honom. Han sätter sej på huk framför kylskåpet och samlar ihop bitarna av sin pingvin. Tom rundar köksön och gör det samma. Hjälper sin bror.

"Jag är ledsen Bill. Verkligen."

"Det är okej" Bills röst håller inte. Han darrar och blinkar ferbilt för att inte låta ögonen svämma över. "Du.. visste inte"

"Nej men ändå, och andra gången det.. borde verkligen inte ha hänt. Bill jag tycker inte du ska vara med honom han behandlar dej inte rättvist!" Tom ser på honom. "Kan jag göra något för dej Bill?"

Bill ser upp på honom. Hela kroppen darrar nu.

"Men han är min vän"

"Nej han är inte din vän Bill. Han vill ha mej! Du ska hö.." Tom tystnar. Bills ögon är svarta. Och för en sekund ser det ut som om han tänker smälla till Tom rakt över kinden. Men det gör han inte. Han vet att Tom är starkare.

"Dej? Så du menar att min pojkvän endast är med mej för att få komma närmare dej?" han reser sej hastigt upp och slänger porslinsbitarna i golvet igen. "Har det någonsin slagit dej att någon faktiskt kan gilla mej också?! Gosh Tom allt handlar faktiskt inte om DEJ!"

"Jag menade inte SÅ!" Ropar Tom. Men Bill har redan stormat ut ur köket.

"Dra åt helvete!"

Då Tom är arg, så kan han tjura i flera dar. Han sluter sej och blir som en bitter gammal kärring som bara fräser. Då Bill blir arg, så städar han. Det var flera timmar sedan det i köket, det var flera timmar sedan Bill började damsuga och vid det här laget verkar han vara klar. Men Tom sitter ändå kvar ute på balkongen och stirrar på traven av 200 gams chokladkakor med mintkrokant i. Bill älskar dem. Det känns så lamt.

Han drar ett bloss av sin cigarett, och tuggar på läppen och suckar. Han kan inte gömma sej för Bill hur länge som helst.

Han tar traven chokladkakor. Han hade tänkt köpa fler. Men 11 stycken var allt dem hade kvar. Bill är inte i vardagsrummet, inte i köket, Tom suckar, kikar in i Bills rum, där är han inte heller. Han går in i köket igen, och sedan till tvättstugan. Bill sitter på golvet och sorterar kläder.

"Jag menade inte så Bill" Toms röst är låg.

"Vad fan menar du då? Är det helt otänkbart att någon faktiskt kan gilla mej?"

"Nej, nej självklart inte Bill! Bara.." Han suckar lågt. "Det är inte så att jag våldtagit James. Han har varit med på allt och han har själv.." Tom sätter sej ner bredvid honom. "Han gör det medvetet liksom." Tom stirrar ner i den fula korkmattan.

"Varför skulle han börja nu då? Tom vi har kännt honom i flera år varför skulle han komma på att samtidigt som han och jag blir ihop vill han stoppa kuken i dej?"

"Jag... stoppade.. skit samma! Jag vet inte! -Bill du vet att jag aldrig skulle vilka göra dej ledsen!"

"Jag vet" Bill ser nästan skamsen ut. hur kunde han tro något dumt om sin storebror? "Jag måste prata med honom va?"

"Mmhm."

"Vad ska jag säga?"

"Säg sanningen. Vill du vara tillsamamns med honom så.."

"... ska han börja bete sej normalt?"

"Ungefär så ja. Eller så dumpar du honom?"

"Jag vill fortfarande ha min vän ju!" Bill suckar.

Tom räcker honom chokladkakorna. Biter sej i läppen.

"Prata med honom då.." Mumlade han och reste sej upp. "Du fixar det här. Du fixar allt"

"Mmhm" Bill sliter av pappret ifrån en chokladkaka och trycker in den i munnen.

Tom går tillbaka till sitt rum, förvånas över hur rent det är. Bill städade där också. Shit. Tom kan se sitt golv igen!

　

Bill stirrar på den ensamma pingvinen som står på bordet. Bredvid står en vanlig liten förpackning med salt. Bill saknar den korta pingvinen. Han hör dörren öppnas, drar ett djupt andetag och ser upp emot dörrvalvet där James syns.

"Hej."

"Hej." James sätter sej ner mitt emot Bill. "Jag.. vet inte vad jag ska säga."

"Är du kär i min bror?" Bill bortser totalt ifrån det sista uttalandet och går rakt på sak. Och han ser direkt att det var en öm punkt. Bill suckar, skakar smått på huvudet. "Så.. varför sa du inget?"

James är tyst länge. Sväljer.

"För att Tom inte vill ha mej?"

"Så då tyckte du att det var rätt att.. playa mej?"

"Såklart inte Bill!" James suckar och lutar kinden emot sin knytnäve. "Jag.. visste inte vad jag skulle göra."

"Det är en usel ursäkt."

"Jag vet. Jag vet Bill. Men vad vill du att jag ska säga?"

"Jag vet inte? Jag vill.. inte att vi ska bli osams men liksom.. vafan är du kär i Tom eller?"

"Ja.. ja jag tror det? Okej?" James suckar lågt. "Jag vill inte heller vara osams. Jag.. vet att jag var en idiot det förnekar jag inte. Jag bara... ja. Förlåt Bill."

Bill granskar honom noga. Vart enda uttryck skulle tolkas här.

"Okej.. okej så vi.. är sams?"

"Jag.. antar det?"

"Det känns bara så dumt att.. kasta iväg allt nu?"

James nickar instämmande.

"Jag är verkligen ledsen, att jag sårade dej Bill."

Bill rycker bara på axlarna. Han passerar James.

"Och faktiskt, du var inte så bra i sängen."

Bill har åkt. Han skulle träffa någon kompis och shoppa. James vet att det här är dumt. Men han måste. Han sitter, stel som en pinne i soffan hemma hos Bill och Tom, trots att ingen är hemma. Självklart har han nyckel dit in.

TVn är inte ens på, utan står och blickar tomt tillbaka på honom. Efter en halvtimmas väntande öppnas dörren och Tom kliver in i hallen. James är uppe på fötter på en sekund och går ut i hallen.

"Tom.."

"Oh hej?" Tom beter sej som om allt är helt normalt. Som om James inte precis krossat hans bror. "Vad gör du här?"

"Vi måste prata."

"Om vadå?" Tom slänger bilnycklarna i skålen och möter sedan James blick.

"Jag.." Som för att låsa in sej själv i en värld där känslorna inte for kontrollera lägger han armarna om sej själv och pressar ihop käkarna. ".. ja, ja Bill har väl redan ringt dej så du vet att vi.."

"Gjort slut? Ja. Det vet jag."

"Bra.. bra men vi, är liksom fortfarande vänner."

"Det är bra" Det är något i Toms röst som får honom att låta ointresserad och helt less på James. James märker det han också. Han vänder bort blicken och blinkar hastigt. Det är det som farshinerar Tom: James gråter nästan. Den självsäkra, kaxiga James Nathillian Mark gråter, nästa i allafall. Den sexmissbrukande James är kär. Tom känner en gnutta stolthet över att ha fått James in i en sån obekväm situation.

"Ja och jag vill bara säga att jag..." .. är så fruktansvärt kär i dej.. "...hoppas vi.. också kan vara vänner?"

Tom stirrar på honom.

"Emh.. visst. Visst. Det går nog."

Han är tyst. Tänker att 'är jag bara nog tyst kan jag nog höra James hjärta spricka upp i miljontals små micro organismer.' Det är nästan så att det hörs för James andhämtning blir plötsligt mer ansträngd och leendet som han skickar emot Tom är hastigt och lika oäkta som silikonbröst.

En impuls, att krama om James och kyssa honom vid tinningen sveper in Tom, men på något sätt lyckas han se hur James tar på sej sina högklackade skor och ta sin svarta skinnjacka ifrån kroken i hallen, utan att göra något. Han biter sej hårt i läppen för att förhindra att säga något. Men det smiter ut ändå.

"James.. är vi.. okej då?"

"Va? Jo, jo självklart!"

"Du ser inte så säker ut?"

"Du vet, Tom du vet väl vad som.." han vet inte hur han ska formulera sej. "Jag gillar dej. Okej? Men det är lungt. Det är lungt jag... Klarar mej fint." Det gör nästan ont att se det där falska leendet som han kämpar för att hålla uppe då han tar sin handväska ifrån stolen i hallen.

"Jag menar alltså jag.. James jag är inte bög. Jag kan inte vara bög. Skulle jag ha varit det skulle vä.."

"Äh vafan Tom, tror du själv på det där?!" James blänger på honom. "Du är exakt lika mycket bög som jag bortsett från att du inte kan se skiljnad på Prada och Dior. Men visst, om du är lyckig med att ljuga för dej själv så fine. Visst, do I look like I care? Det skulle ändå aldrig funka för du är bara så rädd för att ha fel!"

"Jag..." Tom sluter ögonen. Han är väl inte bög. Nej han hade ju haft sex med tjejer under dessa månaderna. Visserligen hade det inte varit lika bra sex som för 2 år sedan. Visserligen hade han slutit ögonen och föreställt sej en speciell man som låg under honom. Men han har haft sex med tjejer. Det är det väsentliga. "Fan jag är bög va?"

"Jope." James öppnar dörren och gör den vanliga höft ryckningen.

"James.. vänta.." Tom suckar och tar tag om hans kalla handled. "Okej.. så här: Ja, jag är attraherad av dej, ja du är förjävligt sexig. Ja jag är väl bög, eller bi. Men... kär? Nja jag vet inte."

"Jag sa aldrig att jag var kär!"

"Jag är snygg, men inte dum, James!" Tom himlade med ögonen. "Och dessutom, då du just visat att du kan vara otrogen emot min bror, hur fan förväntar du dej att jag skulle lita på dej?!"

"Jag förväntar mej ingenting! Okej. Jag.." Han suckar. "Jag trodde jag vill ha Bill till en början. Men ja, det var du, och ja, jag gjorde.. misstag, om man får säga så. och ja, allt är mitt fel kan du släppa nu!?"

Tom släpper. Hans blick är fortfarande fast naglad i James.

"Vad vill du att jag ska säga?"

"Ingenting! Jag har berättat hur jag känner så.. let's move on?"

"Nej! För vi är fortfarande vänner och jag vill inte att du ska vara ledsen! Jag ser ju att du är ledsen!"

"Så vad ska du göra? Låtsas älska mej?"

"Hjälper det?"

"Jag.. tror inte det Tom"

James går, och Tom gör inget för att stoppa honom. Istället skakar han bara på huvudet och tänder en cigarett under köksfläkten trots att han vet att Bill kommer flå honom levande då han får reda på det. Och det kommer han, Bill har luktsinne som ett jäkla djur!