Ibland så...
Det är faktiskt inte så ofta jag riktigt tänker till, men just nu har jag tid till det. Så nu kommer jag skriva av mej, för något jag inte riktigt vet om vad. Det där blev en konstig mening. Men iallafall.

..ta dej nu samman Elinh, så ska vi se om det funkar nu. Jag har utav många vänner fått komentaren (om det nu är en komentar eller mer menat som illa menande kritik vet jag inte) att jag är aniningen underlig. Egentligen finns det ett bättre ord jag vill beskriva mej själv med. Men om sanningen ska fram så kan jag inte stava till det. Det är smått pinsamt ja. Senast i fredags fick jag komentaren av Sofia då jag satt och pratade om mej själv i tredje person. Som om jag verkligen var helt säker på att det fanns en likadan liten lundbergs som satt där i mitt rum med samma namn som inte alls hade någon talan.
Och att jag sitter och pratar för mej själv är inte alls underligt. Det händer så fort ingen annan är i närheten. Och nu snor jag detta från Sofias lärare, men att snacka med sej själv är på något sätt givande, för alltid får man bra och korekta svar. Dem man var ute efter. Jag menar, skulle jag gå och fråga Tojfa, vad som är godast på en macka - gurka eller skinka - skulle hon handlöst svara skinka. Medans, om jag frågar mej själv så svarar min smarte vännina "Gurka såklart". Smarta svar va?