Hejsan hoppsan och tre spårs karusell
Jag hade tänkt bjuda er på en spännande insikt i Orivas liv !
Mitt liv är fyllt med hemska lärare, ännu hemskare lektioner och skitiga naglar. Samt tråkiga buss färder.
Hela min dag förstördes i morse, då jag hunnit komma halvvägs till bussen och upptäcker att min bebis BJ ligger kvar i hyllan på laddning. Jag vågar inte chansa och springa hem och hämta honom. Även fast det inte alls är långt. Och det var smartast för jag fick ändå springa sista meterna till bussen för att hinna med den. Av den lilla anledningen kände jag mej handikappad mer eller mindre hela dagen. Riktigt plågsamt var det. Jag fick leva på Uppis klockorna hela dagen. Suck. Sen så ja.. flöjt lektion som vanligt. Fick någon ny låt som går i tolv åttondels takt. Känns lite wierd men jag fixar det säkert.
No,n gick väl bra och sedan hål. Jag minns inte riktigt vad vi gjorde, jo, spelade kort tror jag. Matten var seg och jag har saknade BJ. Jag vet att jag låter som en besatt fjortis, men den telefonen är nog en utav dem viktigaste sakerna i mitt liv. Jag är ett kontroll freak, det vet jag redan sedan länge, och en av dem sakerna innefattar att jag måste ha koll på varenda minut, jag planerar varenda minut i min charmiga lilla Hello Kitty allmenaka. Men ja. Det gick inte just igår. Och då går verkligen livet utför.

Iallafall på bilden så skulle jag, Emelie och Frida fota lite. eller mycket. Så vi cyklade ut i skogen för att få lite bra bilder, och just som vi riggat upp stativet, ställt in rätt ljus och slutare på kameran. Så tar batteriet slut. Så det var bara att sitta upp på cyklarna igen och dra tillbaka till skolan. Mest synd var det faktiskt om mej, för jag fick åka på pakethållaren, och Frida som skjutsade mej har någon konstig förmåga att åka ivart enda gupp som går att hitta. Men ja, vi lånade någon sliskig kompakt kamera, och jag får väl erkänna att vissa bilder faktiskt blev rätt bra. Det är nästan förvånadsvärt hur enkelt det blir då man bara kan klicka av en bild med display och ja.. hela tiden. Med system kamera (speciellt vår) är det som besvärligt, på grund utav pappas besatt het till tusen olika objektiv, samt det där extra batteriet. Så blir det som inte samma sak då det gälelr flumm bilder. Och enligt mej är bilderna bäst då man ropar den drabbades namn så man iallafall får lite kontakt med motivet på bilden.

Sen orgel, inget speciellt, har fått min nyckel intill kyrkan aktiverad igen, men ja. Sen raka vägen hem. Har länge tänkt på att gå och köpa hårfärg men jag vet inte. Jag bör verkligen göra det snart, men tindrar jag med ögonen riktigt mycket kanske mamma min vill bjuda mej på färg? Vem vet.

Nu ska jag iallfall försöka plugga in lite tyska. städa lite smått och ja.. äta blåbär. Bloggar nog inge mer i kväll. så Ciao

Get it? Got it? Good!