Det här med vänner..

Datum:2009-11-30   Tid:22:11:12

Ja, det är ju en knepig grej. Ibland känns det som en totalt onödig. Jag menar, inget säger att man inte klarar skolan och fixar livet galant utan en full inkorg med inbjudningar till shoppingturer och filmkvällar. Men jag tror dem förgyller våra vardagar på ett sätt som vi inte kan sätta fingret på. Men behöver för att kunna lägga sej under täcket med ett leende som är vattentätt i alla väder.
Först gäller det att hitta varandra. Och jag har väl en speciell historia för var och en av mina vänner. Sandra har jag kännt sedan, ja vad kan vi ha varit? Fyra år kanske, då vi gick barntimmen ihop. Tojfa och jag gick sexårs tillsammans, därefter flyttade hon över till västan. Jag och Matilda bråkade väl fram till trean då vi tog vårt förnuft till fånga och insåg att vi var löjliga små barn ungar. Då blev vi sams och lekte Harry Potter och Kim Possible i skogen ovanför henne.
Man måste hitta någon som, står ut med en. Som vet att vädret i Elinhs värld inte alltid är solsken och 30 + grader. Ibland kommer plötsliga vindstormar medförande blixt och dunder och ibland spö regnar det som bara den. Men då får man se till att skaffa sej en tjock jacka, och kanske ett paraply.
Man lär sej varandras brister och man lär sej att leva och tejpa ihop varandras sprickor och spackla igen hål. Trots att det någonstans borde finnas en samling böcker med "1000 anledningar att inte träffa Elinh" så har dessa människor överlevt 5 år tillsammans med mej.
Och självklart, visst har vi våra upp och ned gångar. Men efter regn kommer alltid solsken. (Dock fungerade inte det ordspråket då vi cyklade till BOs stuga och det var uppförsbacke på uppförsbacke och inte en enda nedförsbacke.)
Mina speciella egenskaper som säkert varenda människa som utbytt mer än tio ord med känner till, att jag har regäla humörsvängningar. Och blir jag sur blir jag butter och säger inte ett ord mer. Och så blir jag, då jag känner mej dissad och ohörd. (Typist norrlänningar att sätta O framför allt för att få en synonym?)
Men det är sånt som man lever med. Jag försöker bättre mej på den fronten. Men jag kan rabbla upp en rad med brister och ihop tejpade sprickor i alla jag känner.  

Det är nog viktigt. Även fast vi försöker överleva som självständiga inivideroch bevisa att vi inte behöver luta oss emot någon såfort vi vaklar eller ramlar, så är en hjälpande han inget vi tackar nej till. Inte alls.
Det är vår naturliga instinkt att söka respons på allt vi gör, att söka kontakt med våra medmänniskor. Och vissa passar väl bättre ihop med andra. Det är väl så det uppstår anar jag?
Det sägs att ett gott skratt förlänger livet, vad säger ni tjejer? Vi lär väl bli upp emot 300 eller något kanske?

Kommentarer
Postat av: Sofia

...Ärligt talat... var inte 300 lite liiiiiiite med tanke på vilket skratt vi brukar få hosthost



Älskar dig<3

2009-12-02 @ 15:16:16
URL: http://sofiaali.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback