Då jag var i sthlm hos Sofia (för sisådär en månad sedan) så såg vi filmen Shutter Island, den har väl de flesta hört talas som?
Hur som helst, var det helt klart en av de bästa filmerna jag sett i hela mitt 15 åriga liv.
Jag har alltid varit mycket för invecklade och komplicerade historier så man verkligen måste tänka, för att hänga med och för att förstå vad som är sanning och inte. Och det här är precis en sån film. Trots att jag älskar den, så kan jag med handen på hjärtat erkänna att jag faktiskt inte förstår riktigt allt. Men det gör inget! Den är så bra.

---

5/5. Helt klart.

Shutter Island.

Teddy (Edward) Daniels är sheriff och med sin nya partner Chuck Aule åker han till ön Shutter island, där det omtalade mentalsjukhuset för psykist störda brottslingar håller till. Det är endast de värsta fallen som hamnar här. Och området är uppdelalt i A, som är männens avdelning, B, kvinnornas, och C, som är till för de allra värsta. Där är det förbjudet att gå in om man inte har med sej fängelsedirektören och Doktorn som sköter allt.
Anledningen till besöket är att en farlig patient (fånge), Rachel rymt ifrån anläggningen. Som om hon gått upp i rök.
Teddys egna tankar och minnen blandas med historier och snart kan han inte skilja på sanningen eller påhittet än. Hans egna tankar blir bara difusare och difusare.
Hur kom sej Rachel ut ur det lilla rummet? Vad har Teddys döda fru Dolores med det hela att göra? Bortsett från att hennes mördare är inlåst i C-Paveljongen? Varför är den såkallade "tomma" fyren omgiven av elstängsel och beväpnade vakter, och vem är denne patient 67, då instutionen endast har 66 fall?
Ju närmare sanningen de kommer, ju fortare glider den ifrån dem. Är Teddy på shutter island av andra, personliga anledningar?
Håller dem verkligen på med drogexpriment och hjärntvätt på de fångade patienterna så som Teddy misstänker?


Ur boken:
"Marino" sade Teddy, "ni var med i gruppterapin i går kväll"
"Ja"
"Inträffade någonting ovanligt?"
"Definiera 'ovanligt'."
"Ursäkta mej?"
"Detta är ett mentalsjukhus. För sinnessjuka förbrytare. Begreppet 'vanligt' är inte särskilt 'vanligt' här."

---

Det är verkligen en fatastisk film. Ingen skräckis, som många verkar tro, utan en psykologis thriller. Den sätter direkt hjärnan i användning och går man på toa under filmen är man helt jävla dum i huvudet!
Just nu håller jag på med att läsa boken skriven av Dennis Lehane.

Läs boken eller se filmen. Nu!