Vet ni, hur pissed man blir då man sitter och ser på en massa videor där fansen är så pass otroligt lyckligt lottade att det faktiskt får se killarna i Tokio Hotel på typ två meters avstånd? Bara det skulle fan få mitt hjärta att stanna för herregud vad stort det skulle vara.
Därför känner jag en stor bitterhet i det faktumet att jag inte bor i huvudstaden vår. Bara en sådan sak att kunna gå på en signering eller vara med att tävla om meet & greeten de hade i höstas. Eller springa efter dem på arlanda?
Vissa säger väl att det är stalking, men jag tkr att så länge man inte besvärar bandet på så sätt att det skadar dem är det okej. Dem vet, att dem är kända och att det är det pris dem får betala. Dem har ju sagt att dem älskar då fansen väntar utanför hotellet och på flygplatsen och så. Men står man utanför deras hus och typ skriker hela natten, är det ju en annan sak.
Jaja, jag lär väl knappast komma dem närmre än jag redan gjort, min awesomeness feeling är bortblåst och ja, jag får nöja mej med att suckta efter bilder på dem och sjunga med i låtarna. Det duger faktiskt.