Seducemenot

Bill tar ett sista varv i sviten för att kolla så han inte glömt något. Det har han inte.

"Redo?" Johnny ler. Bill kan inte hjälpa det där lilla leendet som smyger fram. Om det här är vad som kallas äkta känslor så måste han erkänna sej skyldig. Under dessa två veckor har de haft sex 2 gånger. Och ärligt talat hade bill lungt klarat sej utan de två gångerna, och ändå vara lika kär.

Han hade haft så otroligt roligt. Det hade verkligen klickat. Det kändes såklart sorgligt att lämna stället. Men han saknade sin bror nu. Otroligt mycket.

"Ja.. ja" Bill nickar och säger adjö till sviten som varit hans hem i ett par veckor. Förmodligen, samt förhoppningsvis, lär han komma tillbaka hit.

Johnny skjutsar honom till flygplatsen. "Alltså, jag.. tänkte..." han biter sej i läppen. "Hur det blir med det här.." Han börjar om igen: "Jag tycker om dej Bill och det är något som jag velat berätta men jag liksom.."

Bill lyssnar spänt.

"Jag borde inte ha... hållt käft om det så länge men alltså det är svårt att.. jag visste inte riktigt hur du skulle reagera."

"Johnny det är okej jag fattar liksom.. det är inte precis så att vi är.. ihop och nog får du träffa andra"

"Va?"

"Carmine och Carter? Eller var de nu hette? Jag är inte dum Johnny alltså jag gillar dej, också. Väldigt myck.."

Bill avbryts av Johnnys klara skratt.

"Vadå?!"

"Jag träffar ingen annan? Du är den första på typ.. 2 år Bill!" Precis lagom tills han säger det dyker två identiska barn upp med en blond kvinna några meter efter. Bill som tyckt att han och Tom var lika.

Pojkarna verkar vara kring 7-8 år och båda har Johnnys mörkblonda hår och relativt bruna hy.

"Bill det här är mina söner. Carmine, och Carter" Han verkar tvärsäker på vem som är vem. Bill skulle aldrig kunna skilja på dessa två.

"Oh.. oh!" Bill biter sej i läppen hastigt i läppen. "Förlåt jag trodde.." Rodnaden stiger till sin fulla prakt i ansiktet på honom.

Johnny ler roat.

"Ingen fara"

Bill granskar pojkarna. Ler och sätter sej på huk framför dem. Det är mer än 2 timmar tills planet lyfter. Så någon brådska är det inte. "Hej, jag är Bill."

Pojkarna presenterar sej artigt.

"Och det här är min exflickvän, Ashlee." Den blonda kvinnan som inte kan vara äldre än 25 hälsar artigt på Bill.

"Tro mej Johnny har snackat om dej" Hon ler emot honom.

"Bara hemskheter eller?" Han skrattar lågt och ser på Johnny. Barn. Det var en liten chock. Men då han tänker efter, verkar Johnny vara familjetypen. Detta betydde dock att ifall dessa två ville fortsätta på sin relation, skulle Bill bli tvungen att flytta till Los Angeles. Johnny skulle knappast vilja dra både pojkarna samt Ashlee, som nog ville vara en del av sina söners liv, över atlanten. Till ett land vars språk ingen av de kunde.

"Så.. barn?" Bill ser på Johnny då de ensamma går emot herrtoaletten. Bara för att få prata ostört.

"Jag är ledsen att jag inte berättade det innan.. Jag.. visste bara inte vad jag skulle säga."

"Vad sägs om 'jag har två barn'?"

Johnny suckar och sneglar på Bill.

"Förlåt."

"Säg inte förlåt, det är sött. Du passar som pappa." Han nickar svagt och ser ner på sina händer. "Det innebär bara att.. nästa gång jag vill se dej, måste jag flyga hit?"

"Ashlee har dem varannan vecka. Jag kan komma och hälsa på dej också"

"Så du vill?"

"Vill vad?"

"Försöka?"

"Bill, jag tycker verkligen, om dej" Han ser på Bill. Nickar menande och ler. "Jag vill försöka. Ja."

Fjärilarna dansar samba i magen på Bill då Johnny kysser honom över läpparna.

"Får jag bara.. fråga en sak då?"

"Vill du fria så tror jag det är lite tidigt ännu" Johnny skrattar och Bill skakar bara roat på huvudet.

"Hur ser du skiljnad på dem? Jag menar jag är tvilling och på gamla kort har jag problem med att se skiljnad på mej och Tom men dem där två är ju..." Bill blir frustrerad, över att inte kunna avgöra vem som är vem. Båda pojkarna är oerhört söta. De är pratglada och deras R hänger inte alltid med utan blir ibland till Jn. Men Bill ser ingen skiljnad.

Johnny skrattar.

"Carmine har längre hår. Emh.. mindre läppar.. jag vet inte man ser det bara... Tro mej då du lär känna dem är det inga problem. De är väldigt olika."

"De är väldigt söta." Bill ler och ser bort emot barnen som sitter och äter svindyra pannkakor med glass och sylt till. Bill bjöd dem. Bill förblir tyst ett par sekunder. "Men det är helt dött mellan dej och Ashlee?"

"Gud ja." Johnny skrattar och ler emot Bill. De båda smilgroparna gör hans ansikte tryggt och bekant, som om de känt varandra mer än dessa två veckor.

"Bra" Han ler och ser bort emot barnen. "Och.. du får ju hemskt gärna ta med dem två också?"

"Det ska nog gå bra." Johnny nickar. Och av någon anledning lugnar det Bill. Distansförhållande över atlanten, ja det var något det.

Dejt med Johnny. 20.00 på Nodo

Bill borstar bort lite osynligt damm ifrån byxorna då han ser sej om. Det tar flera minuter innan har får syn på Johnny som sitter längre bort vid ett litet bort. Han styr emot honom samtidigt som han ler för sej själv.

"Jag är ledsen Mr, men vi är fullsatta. Du får vänta!" Säger hovmästaren och stoppar honom med sin kavajklädda arm.

"Men jag har någon som väntar på mej!"

"Jaså?"

"Ja, ja han si.."

"Det är okej, han är med mej" Johnny ler emot huvmästaren som om de vore gamla vänner. Med en skeptisk blick granskar hovmästaren Bill, nickar sedan och släpper förbi honom trots att folket i kön klagar.

"Förlåt jag.. märkte det inte.." Bill skakar på huvudet åt sin egen klumpighet. Klockan är strax efter nio. Alltså måste Johnny ha suttit här ett bra tag.

"Ingen fara Bill." Han log och nickade emot honom. "Du är fin"

Bill rodnar. Starkt rodnar han.

"Tack" Han ler och slår sej ner mitt emot Johnny som skakar lite svagt på huvudet åt sina egna tankar. "Så.. du läste min filofax."

"Du är en upptagen man verkar det som ja" Johnny ler och räcker honom en meny. "Jag hoppas du är hungrig, dem har jätte god mat här."

Bill kikar ner i menyn och ler.

"Mmh, det ser gott ut" Mumlar han. Ler och väljer efter viss tveksamhet ut en pasta med räkor. Sedan ser han upp på Johnny och rodnar.

Efter middagen, som för övrigt var alldeles fantastisk, går de en sväng tillsammans. Johnny rättar tålmodigt Bill då han försöker sej på att använda ord på engelska som han inte riktigt behärskar, Bill rodnar. Men då det sedan blir Johnnys tur att använda de få färdigheterna han har i tyska sedan grundskolan. Blir det Bills tur att skratta lågt och rätta honom.

"What ever, det var typ 9 år sedan!" Johnny flinar svagt, innan han sedan sparkar en sten framför sej i gruset. "Så vad... gör du här? Får man vara så oartig?"

"Jag... ville bara komma bort lite. En liten spontan semester.." Mumlar Bill. Johnny skulle skratta om han fick höra hur Bill legat och gråtit då Tom inte var hemma.

"Jag fattar" Han nickar, och ler emot Bill i det svaga kvälls ljuset.

Bill rodnar svagt men hoppas att Johnny inte lägger märke till det. En sån här kille kan väl ändå inte vara homosexuell. Bill vill såklart inte låta fördomsfull, men brukar inte bögar vara feminina som.. Bill? Och James? Fast iochför sej. Tom var ju gay. Då kunde nog Johnny också.

"Så.. alltid bott här?"

"Ja.. ska jag vara ärl... ledsen jag måste ta det här." han suckar lågt och lägger telefonen emot örat. "Hey Carmine"

Bill biter lätt i sin underläpp. Ser ner på sina fötter och suckar. Carter, Carmine, Bill... upptagen kille.

"Nej.. nej, Carmine du vet att jag inte kan. Okej? Jag lovar. Ja, jag lovar. Vi ses ikväll.." Han ser upp på Bill och ler svagt. "Ledsen emh.. Al.."

"Ingen fara.. det.. det är inte min bussiness." Bill nickar smått och granskar ett gäng ungdommar som sitter vid en eld nere på stranden. Förmodligen i sina sista tonår. Det ser rätt mysigt ut. I det oranga skenet ifrån brasan ser han en ung kille som påminner fruktansvärt mycket om James. Och han ler. Han är glad. För James skull. Verkligen. blandat med en viss avundsjuka så är han glad. James har någon, och Bill kan inte komma på en bättre person än Tom, som kan leva upp till James krav.

Johnny ler. sätter sej i sanden och nickar åt Bill att göra det samma. Det är fruktansvärt tveksamt.

"Den här kavajen är inte precis.."

"Bill..!"

Bill suckar och sätter sej försiktigt ner.

"Du gillar kläder?"

Bill hade stil. det var ett somv ar säkert.

"Förmodligen det enda jag är bra på" Medger Bill och ler.

"Jag är urusel då det kommer till kläderna. Jess fixar allt sånt åt mej.."

Bill är bara tvungen att fråga:

"Jess?"

"Inget sånt, det är min bror. Oroa dej inte." Han ler och charmen kopplas på direkt.

"Oh, okej" Han ler, och rodnar. Vilken fruktansvärd ovana han verkar ha fått att rodna.. Jisses..

"Den ser dyr ut?"

"Vad?"

"Kavajen."

Bill stryker omedvetet över det svarta tyget och skakar på huvudet.

"Inte speciellt. 1200 tror jag. Något sånt."

"1200? För en kavaj?!"

"Det är inte speciellt mycket pengar" Skrattar Bill.

"Inte? Hur rik är du?" Johnny skakar svagt roat på huvudet.

"Jag är inte rik. Skivbolaget betalar för allt så länge jag gör mitt jobb." Han ler. "En duglig kavaj får du inte för mindre än så"

"Kanske inte du som har size 0 men vi normala människor" Han skrattar.

Bill vet inte om det är en underlig vindpust, eller om det bara är en inbillning. Men han känner Johnnys hand, i ryggslutet. Och konstaterar att den ligger bra där.

"Emh.. skulle jag kunna få bjuda på en drink nu? Eftersom du betalade för middagen?" Bill rester sej upp, och håller ut handen emot Johnny, Som ler, nickar och reser sej upp.

"Låter inte illa."

Bill kan inte komma ihåg senaste gången han haft så kul. Efter ett par drinkar på en strandbar, hade de promenerat runt, fönstershoppat, skrattat sej blåa, dansat på någon klubb, vunnit en stor teddybjörn på piren, gått på nattbio och bara sett 19 minuter utav filmen innan vakten bett dem att gå för att de pratade för mycket. De hade tagit ett dopp med kläderna på, legat på taket till ett 20 vångar högt hus och granskat stjärnorna. Och precis då Johnny, klockan halv 5 på morgonen hade dem kyssts. Länge och väl i morgonregnet.

Hög på livet, stapplar han in i sin svit, och biter sej i läppen för att inte bli allt för till sej. Nu hade de, på riktigt bytt telefon nummer och Johnny har gett ett löfte att ringa honom.

Utan att ens tvätta bort sminket som runnit ner för kinderna, eller klä av sej de blöta kläderna, somnar han direkt på sängen.

Klockan 13,24 har han 4 missade samtal ifrån Tom. Han ringer upp.

"Hej, jag ville bara kolla hur du har det?"

"Det är bra" Bill försöker låta normal.

"Okej, okej. Har du nå planer på att åka hem?"

"Inte.. inte riktigt än."

"Snälla Bill jag kan inte sova då du är där borta."

"tom jag måste göra det här. Okej? Jag måste komma bort. Vi.. jag lovar jag mår bra." Han suckar. "Jag har träffat, en helt.. awesome guy."

"Jaså?"

"Han är jätte snygg. Spelar gitarr.. verkar gilla mej. Dock verkar jag inte vara den enda.. han snackar med någon Carmine och Carter också." Bill suckar och drar mödosamt av sej skorna.

"Såklart han gillar dej. Vem gillar inte dej?"

"Äh, tyst med dej" Bill ler dock lite svagt. "Två veckor. Okej? Sen kommer jag hem."

"Om två veckor? Okej. Fine. Inte en dag senare!"

Bill suckar. Just nu går allting utför. Tom flyttar, Oriva är dumpad över SMS, äggen i kylen är 2 veckor gamla och han har slut glass. Vart är världen påväg egentligen? Han suckar, tar upp telefonen. Slår Georgs nummer men slänger sedan ner telefonen i soffan igen.

Ingen ide. Georg är upptagen. Som alla andra.

Det är spontant, inte minst sagt idiotitskt och det är förfan så jäkla dumt det kan bli. Men efter 45 minuter framför datorn, ett lämnat meddelande på Toms röstbrevlåda, och en 72 minuters lång bil färd lägger Bill sin väska på bandet på Berlins flygplats.

Sista minuten (uppriktigt sagt) biljetten till LA hade kostat honom 1121 kronor. Men han måste bort här ifrån ett tag. Måste bort ifrån alla som känner honom och alla som vet vem han är.

Det är minsann enklare sagt än gjort. Tills flyget går låser han in sej på en toalett för att slippa alla stirrande blickar och sedan lyfter dem.

"Önskas något?" En ung rödhårig kvinna i ljusblå flygvärdinne dräkt sträcker sej över honom medans hon drar ner för fönstret.

"Emh.. En, kaffe kopp blir bra"

"Självklart" Hon ler, och häller upp en kopp kaffe. Precis som Bill är till att ta upp pengar ur väskan, skakar hon på huvudet. "Oroa dej inte, jag bjuder" Hon ler. Sedan försvinner hon. Bill kikar efter hennes välformade ända som är instängd bakom en stam kjol.

"Nej Bill. Bill nej. Nu ska du bara, ta det lungt, koncentrera dej på dej själv och unna dej själv lite vardagslyx." Han suckar, och drar bort några hår slingor. Tittar ner på sin avstängda telefon. Han gissar på att han, då han landar har, 14, missade samtal ifrån Tom. Och med dem tankarna, så somnar han.

"Ceasar resort hotell, hur kan jag hjälpa till" Kvinnan bakom disken ser oklanderlig ut. Det ser ut som om någon svept med blur verktyget i photoshop över hennes hud. Den är perfekt. Hon har en ljus rouge och långa ögonfransar som verkligen drar alla blickar rakt in i de klar blåa ögonen.

"Emh.." Bill ser sej omkring. "Hur.. Jag vill ha ett rum. Ett fint ett."

Hon ler artigt.

"Ett fint rum? De flesta av våra rum är fina."

"Ja, ja emh.. en svit?"

"En bädds?"

"Ja, ja det blir bra" han nickar menande och ler svagt.

"Hur länge stannar du?"

"Jag vet inte, jag får se."

"Okej, vi kommer behöva ett kreditkort på rummet."

"Ja självklart" Med omsorg väljer han ut ett visa kort och räcker över det. "Bill Kaulitz" Han uppger sitt personnummer, får ett nyckelkort med rumsnummret 3129. Så tar han hissen upp och finner snart dubbeldörrarna.

Sviten är otrolig. Ett enormt vardagsrum med platt tv och minibar. En köksavdelning. Det är högt i tak och har en balkong som vätter ut emot hotellets bakre gård där det finns uteserveringar och en stor pool.

Sovrummet är bäst. En king size säng, stora fönster som löper längst en hel vägg med fjärrstyrda gardiner gardiner som manövras med en fjärrkontroll som ligger på sängbordet. På kuddarna ligger en handduk och en liten chokladbit som Bill girigt mumsar i sej. Han hänger in kläderna i garderoben, blandar sej en drink och tar sedan upp telefonen.

Han har helt klart underskattat Tom. 32 missade samtal. Han suckar, och ringer tillbaka.

"Hey, vad ville du?" Han tar en vindruva, stoppar den i munnen och spottar ut den sin. fy vad sur.

"Vad jag ville? Vad jag ville ?! Bill du kan inte bara flyga över atlanten och bara lämna ett meddelande?!"

"Eh... jo, uppenbarligen kan jag det?"

"Kom hem. nu!"

"Tom snälla, jag vill bara ta det lungt ett tag. Okej? Jag lovar jag är okej, har du hämtat hundarna?" Bill suckar, sätter sej i soffan och sträcker sej efter fjärrisen. "Jag lovar att jag inte går och dör. Du kan inte vara med mej varenda minut."

"Jag är gärna i samma världsdel som dej."

"Tom snä..."

"Vad ska du göra där borta då?"

"Va?"

"Ja, vad ska du göra i usa som du inte kan göra hemma i tyskland."

Bill suckar högt.

"Tom jag vet inte, kanske, slappa, shoppa, bara ta det lungt!"

"Vad ska du göra i kväll."

"gå ut, äta gott, jag vet inte. Okej?"

"Ring mej. okej? Ring mej då du kommer tillbaka till hotellet, gud Bill du kan inte bara fara så där. Fattar du inte att jag blir helt orolig?!"

"Jag är 21 Tom. Jag klarar mej"

"Hur länge stannar du?"

"Bara någon vecka, max. Jag är hemma innan december. Jag lovar." Bill väntar inte på något mer innan han sedan lägger på och suckar. Tom är allt för överbeskyddande ibland. Det är sött. Men förjävligt irriterande då man tänker efter. Han tar sej ett långt bad i bubbelbadkaret där han rakar benen och tvättar håret noga. Sedan ligger han där och bara njuter i säkert en halvtimma. Då han kliver ur ser han ut osm ett russin men då han väl fått på sej kläderna, fixat håret och sminkat sej, så har det hunnit försvinna. Han ser på sej själv i spegeln, suckar och drar bort en slinga ur ansiktet.

"Fan vad snygg du är"

Han behöver det där. Lite pepping. Boosta sitt självförtroende lite. Dock låter det bara töntigt. Han ser på sej själv i spegeln. Han har på sej ett par svarta tighta jeans som praktiskt taget slickar huden. Plus en blå, transparent skjorta över ett svart linne. Skjortan är av en oversize modell och hängde slappt över hans smala axlar. Bill ler. Han står framför spegeln ett par minuter och ler ifrån olika sätt och vinklar. Han är faktiskt nöjd med sitt utseende. Han gillar de höga kindbenen och bruna ögonen. Faktiskt. Det enda han skulle vilja ändra är kanske att fylla i överläppen lite grann. Men det tänker han inte. Iallafall inte än på ett tag. För i övrigt tycker han om sitt ansikte. Han är söt.

Han tar en svart bagig väska och lägger ner det nödvändiga. Filofaxen i lammskinn, telefonen, iPoden. den stora LV plånboken och lite andra småsaker som nöden kan kräva. Sedan tar han sina mörka solbrillor, och en kort svart jacka och går ut. Han låser dörren efter sej och ber kvinnan i receptionen ringa efter en taxi.

I lobbyn är det ganska tomt. En man i sina sena 50 år sitter och bläddrar i en kvällstidning. Bill lägger huvudet på sned medans han diskret granskar honom. Han påminner lite om en sugar daddie. En rik, gammal man som betalar för unga blondiners utbildning i utbyte emot meningslösa dejter.

Han sätter sej sedan in i taxin då den svänger in precis framför hotellet.
"Vart ska du herrn?"

"Emh.. en resturang. Jag har ingen aningn vilken. Kan du föreslå något?" Säger han och ler artigt.

"Hmm.. Mitt bästa förslag skulle nog vara Lime House." Han ser bak på bill. Mannen är ganska ung. Nybliven 30 åring kanske. Han har lite skäggstubb, ett vänligt leende och mörkblont hår. På hans finger sitter en guldig ring och Bill kan, utan att vara allt för naiv, säga att mannens ögon är vänliga.

"Lime House? Serverar dem vegetariskt?"

"Ja, dem har en fruktansvärt god grillmeny för.. vegetarianer." Han ler och nickar.

"Okej, take me there"

Efter att ha ätit en utsökt middag på Lime House vilket visade sej vara en liten resturang med kvinnor i svara dräkter som serverade utsökt mat på glasbrickor i en lokal med dämpad belysning. Till sin förvåning, känner sej Bill inte det minsta ensam då han går ifrån resturangen utan någon som helst riktning. Hittar han bara en taxi tar han sej hem. Han vet vad hotellet heter. Ingen fara.

I skenet av några marshaller spelar ett par biffiga killar volleyball på stranden och Bill kan inte låta bli att spana in de muskulösa kropparna som slänger sej i sanden för att rädda bollen. Han tänder en cigarett, och går vidare. Ett berusat tjejgäng på sisådär 8 personer passerar fnittrande. Dem kom ur en dörr som precis är till att gå igen innan bill sätter foten ivägen. Han fimpar ciggen, och går sedan in. En brant grå stentrapp leder ner till en källare med dovt ljus och ett lungt dans golv. Små runda bord står utplacerade runt om i lokalen, och i ett av båsen som står emot väggen, sitter ett par som tittar förälskat på varandra. Han slår sej ner vid bar disken och en ung kvinna med långt lockigt hår lutar sej fram emot honom ifrån andra sidan.
"Vad får det lov att vara?"

"Emh... Ett glas vatten skulle vara bra."

"Bara vatten?"

"Ja tack"

Knappt en minut senare, ställer hon ett stort glas isvatten med citron i framför honom och Bill ler tacksamt. Han ser sej om då han hör hur någon drar fingrarna över strängarna på en akustisk gitarr. I ett hörn, finns en liten upphöjning där en ung man, sitter med en gitarr och en rutig skjorta som är nog uppknäppt för att berätta att han utnyttjar sitt gymkort. Han har mörkblont hår lite smått skäggstubb spritt över hakan och kinderna.

Med en hes röst som låter en aningen country aktigt sjunger han lågt och stämningsfullt så suset av en härlig mansröst sprider sej genom lokalen. Bill ler svagt. Suckar och slappnar av för att utnyttja sekunden till dess fullo.

Det här är vad han behöver. Bara lite egen tid. En chans att ta det lungt, och inte stressa. Han tar fram filofaxen, kontollerar hur tomt hans schema för en sekund är och sedan stryker han bestämt telefon interjuvn på söndag.

Johnny tjänar inte bra alls egentligen, på att sitta där och spela fyra timmar i sträck. Han skulle nog dra in den dubbla summan om han körde taxi eller gjorde något annat. Men han tycker om det här. Den mysiga stämningen och att få göra någonting han faktiskt tycker om. Han är lycklig som får det. Så ja, hellre tjäna småslantar på något man tycker om, än att ha ångest varje dag man går till jobbet.

Mellan 22.00 och 22.30 har han en paus. Han lägger ifrån sej gitarren och reser sej upp.

"Jake, vatten."

Killen bakom baren häller genast upp ett glas vatten med is och citron i.

Ganska diskret granskar Bill killen från topp till tå. Han har slitna adidas skor, och raka mörka jeans.

Att säga att han såg dålig ut, vore att ljuga.

"Johnny"

Han måste tydligen ha kännt Bills dömmande blickar för han håller fram handen, och ler.

"Bill."

"Inte här ifrån?"

"Verkligen inte."

Bill ler svagt emot killen, innan han sedan sörplar i sej lite vatten.

"Det låter bra där uppe" Bill nickar i en otydlig gest emot den lilla scenen.

"Tack" Johnny ler, och plockar sedan fram en mobiltelefon ur byxfickan. "Ledsen, måste svara."

Johnny reser sej upp och går bort ett par steg. I surret ifrån de andra gästerna kan Bill inte höra vad han säger. Men det gör inte så mycket. Han dricker upp sitt vatten, och sedan går han emot utgången. På vägen ut släpper han ett par sedlar i Johnnys dricksburk, ler, och går sedan där ifrån.

"Bara så du fattar hatar jag dej för det här Tom" Bill blänger på sin bror och ser sej om. Väggarna i den stora hallen är vita. Listerna runt om valvet in till köket är i mörk ek, samma färg som klädhängaren, skohyllan och byrån.

"Hata på" Mumlar Tom, väldigt frånvarande.

"Hur fan ska du klara dej? Du kommer svälta ihjäl!"

"Det finns frysmat och pizzerior. Jag överlever." Tom drar handen över den svartvita fondtapeten inne i vardagsrummet och lägger huvudet lite på sned.

"Du kommer bli tjock!"

"Det är jag redan.." Toms röst är fortfarande lika frånvarande och less.

"Well.. då kommer du bli tjockar"

"Jag ko.." Toms försök att övertala sin bror att han faktiskt skulle överleva, även om de inte länre bodde vägg i vägg med varandra. Men avbryts utav James skrik.

"VI SKA HA DEN HÄR LÄGENHETEN TOM!" Skriker han och kommer springande ut ifrån huvudsovrummet.

"Jaså?"

"JA!"

Lägenheten är enorm, två våningar, 4 sovrum plus två större vardagsrum, ett matsalsrum och ett enormt kök. Fast storleken speglades väl även av på priset också. För inte var den billig.

"Koooom!" James drar ivrigt med sej Tom in i sovrummet. Det är stort och har en fondvägg liknande en grönskog med en stig genom på ena väggen. På andra fanns även två stycken skjutdörrar med speglar på. Tom himlar med ögonen. Walk in closeten som finns bakom spegeldörrarna är inte size 0, något som är säkert iallafall.

"Du vill alltså köpa en lägenhet bara för att få en stor garderob?"

"Yes!"

Tom kikar in i den stora garderoben. Suckar och lägger huvudet på sned.

Att flytta ihop är en stod deal. Och trots att paret just firade ett halvår tillsammans, känner båda att dem är redo. Klockan är bara 6 men ute är det redan mörkt. November mörkret kom tidigt. Tom ser sej om. Den är verkligen fin, finare än alla de andra fyra dem varit och tittat på.

"Ska vi prata om det älskling kanske?" Tom ler lite emot James som drar handen längst hyllorna i dyr ek, ena väggen, säkert 6-7 meter lång är fylld med endast såna där hyllor för skor. Och Tom tänker bara att, det lär behövas, så mycket skor som James har.

"Gillar du den?" James vänder sej emot sin bror.

"Ja"

"Gillar du ditt rum Bill?"

"Va?"

Tom skrattar lågt.

"Du trodde väl inte att vi skulle köpa en lägenhet om inte du fick plats?"

"Me-menar ni att jag ska bo här? Med er?"

"Om du vill?"

Bill ser lite fundersam ut.

"Men ni låter så mycket!"

Tom suckar.

Bill ser, fram och tillbaka mellan paret.

"Jag kanske.. inte vill bo här heela tiden?"

"Det okej det Bill. Du har ditt rum här och får sova här då du vill" Tom la huvudet på sned och log emot sin bror.

"Så.. ni ska köpa?"

James sneglar upp emot Tom. Han håller med. Det är den finaste lägenheten dem tittat på. Den dyraste, det må vara också, men helt klart den finaste.

"Älskling den.."

"Vi tar den." Tom sätter sej ner på sängen. Ena väggen i sovrummet är glasad och vätter ut emot Berlins stadsliv. Vita panelgardiner går att dra för för att stänga ute stadens existens. Tom ser på James. "Eller?"

"Jag älskar den." Han ser sej om för att ta in den överväldiga skönheten av lägenheten. "Men har vi råd? Älskling det är mycket pengar."

"Såklart vi har" Tom ser sej om samtidigt som han lägger in en snusprilla under överläppen och suckar nöjt. "Är du säker då? Du vill inte kika vidare?"

"Jag vill ha den Tom."

Ett par timmar senare har Tom bjudit sin blivande sambo på lunch på en uteservering precis nere vid kajen. Bill tackade dock nej efter ett samtal som han med nöd och inte dött utav.

Hans högra höft ömmar så fort han tänker på det. Ändå gjorde han inte det naturliga, vilket skulle vara att gömma sej, slänga telefonen i backen och gömma sej. Han hade svarat, med en klump i halsen hade han svarat och nu sitter han och väntar på en kall stentrapp i en av Berlins bakgator.

Han försöker räkna hur länge sedan det var, 3, 3 år måste det ha varit. Det hände i maj, så tre år sedan och sex månader. Tiden går så fort!

"Nej men ser man på"

Bill rycker till av rösten. Den är hes och kraxig. Som om någon vässat sin kniv längst med stämbanden.

"Vad vill du" Bill ser inte upp. Han vet mycket väl vad som väntar. Damons ansikte har han sett allt för många gånger. Han tål det knappt längre. "Jag har inte hela dagen på mej"

"Se dej."

Bill tvingas se upp för att avgöra om han är allvarlig eller inte. Men såfort han ser de svarta ögonen, så inser han att Damon inte ens har kapaciteten att tänka snälla tankar.

"Dödar det dej fortfarande?"

"Damon, säg bara vad du vill ha?!"

"Pengar."

"Jag anade det ja."

"Du har själv försatt dej i den här situationen Bill. Försök inte få det att verka som att det är mitt fel!"

"Well det är ditt fel" Bill reser sej upp ifrån trappen och granskar honom. "Hur mycket ska du ha?"

Damon rycker på axlarna.

"50?"

"Jag bär inte omkring på 50 000, jag måste hämta u..."

"En check blir bra!"

Bill ser på honom. Suckar och nickar svagt. "O.. okej. Okej jag fixar det."

Han sätter sej ner igen på stentrappen och öppnar upp den stora säckiga väskan ifrån tazuma. Får fram en cigg först, som han tänder och drar ett par behövliga bloss utav, innan han sedan letar fram checkhäftet.

"Inte ett ord då."

"Din hemlighet är säker hos mej."

"Bäst för dej." Bill ser upp på honom. Signerar checken och räcker fram den. Damon har ljusa trasiga jeans, mörka ringar under ögonen och har nog inte rakat sej på ett par dagar.

"Så..." Damon kontrollerar checken, och ser sedan med ett flin upp på Bill. "...bjuder du på lunch?"

"Jag kan inte förstå hur du kan äta." Bill suckar och petar i maten. Hans aptit är så liten att den knappt finns, och att se Damon skotta i sej stora lasser av dyr potatisgratäng får han magsäck att vända sej ut och in.

"Äh kom igen, ska du dalta över det där i resten av ditt liv kommer du verkligen dö ensam!"

"Som om jag inte förtjänar det?" Bill suckar och smuttar lite på sitt vinglas. En svag bakgrundsmusik klingar men Bill känner bara hur spänningen i hans kropp byggs upp. Varje gång Damon dyker upp inträffar fler problem. Men vad ska han göra?

"Bill kom igen? Det var inte ditt fel?"
"Nehe så om det inte var mitt fel varför pressar du mej på pengar hela jävla tiden då?"

"För att det är dyrt att underhålla mina.. hobbys."

"Hobbys? Vadå? Knarka, supa och köpa horor?" Bill suckar. Damon himlar bara svagt med ögonen för han inser att det är nog vart hans mesta pengar går. "Det är väl du som satt mej i den här situationen?"

"Nej, det var du som dödade henne, jag ser bara till sa att du aldrig glömmer det!"

"Det var ditt gräs"

"Och vem hade jag fått det av?" Damon flinar.

"Håll bara käft. Okej. Hur mycket ska du ha för att aldrig söka upp mej igen?"

"Det funkar inte så Bill." Damon flinar, och skakar på huvudet. "Du ska finnas här då jag behöver dej? Förstått?"

"Vad händer om jag erkänner och sen sätter dit dej också? Medhjälp? Utpressning?"

"Det skulle du aldrig göra. Det vet du själv"

Bill ser på honom och suckar. Det är delvis sant. Han skulle aldrig kunna erkänna. Han skulle aldrig kunna försätta bandet i den positionen heller. Är han tvungen? Tjejen är död. Hon blir inte mer levande bara för att Bill åker dit.

Han har varit på hennes grav. Några veckor efter, åkte han dit och grät. Inte ens Tom, vet vad som har hänt. Inte ens Tom!

"Jag måste gå, jag har ett jobb att sköta" Bill reser sej kvickt upp. Maten han betalade 175 kronor för är helt orörd och med hela vinglaset är tömt. Han får ringa Tom. Inte sedan olyckan har Bill satt sej bakom ratten det minsta påverkad. Aldrig. Aldrig mer.

"Well, see ya" Damon lutar sej nöjt tillbaka och höjer sitt ölglas emot honom. "Föresten, kan du lämna lite dricks, man vill ju inte verka snål" Han flinar, och Bill lägger en hundring på bordet, mest för att komma därifrån utan vidare diskutioner.

James hand är lika kall som vanligt men ändå är det som om den skickar varma stötar genom hela Toms kropp då de går längst grusvägen.

"Berätta något."

"Vadå?" Tom ser ner på James och lägger armen om hans axlar.

"Något om dej? Något jag inte vet" Fnissar han och sätter sej ner på en sten vid strandkanten då de når denne. "Din favo bok?"

"Jag... läser faktiskt inte så mycket" Tom ser på honom och ler svagt. "Men av de få jag faktiskt har läst.. Borta med vinden."

James skrattar.

"Du har INTE läst den."

"Vad fan vet du om det!" Tom ser förolämpad ut.

"Tom, den är 1048 sidor lång. Du har inte läst den."

"Okej kanske inte men jag såg filmen! Och den var fin!"

James himlar bara svagt med ögonen och knuffar lite i honom.

"Jaja, nästan lika bra" James Ser upp på Tom, och klappar försiktigt på platsen bredvid sej. "Sätt dej."

Tom ser lite skeptisk ut, att sätta sej med splitter nya ljusgrå byxor på en skitig sten. Men sedan ger han med sej, och lägger en arm om James midja.

"Hur säker är du på det här?" James stirrar ut emot vattnet. Granarna ifrån andra sidan speglas i vattnet nedanför.

"Säker på vad?" Tom drar upp ett cigarettpaket, och placerar en cigg mellan läpparna. Men innan han hinner tända den, så drar James ifrån honom den och slänger den i vattenbrynet. Enda gången på dygnet James Mark inte vill röka.

"Inte nu!" Han suckar. "Well, säker på oss? Jag menar.. älskar du mej?"

"Det vet du att jag gör James."

"Ja, ja jag vet det." James skådar Toms profil i motljuset. En impuls att bara luta sej fram och kyssa honom, för allt han är värd, slår emot James, men han står emot för att föra samtalet vidare. Han vänder blicken emot sjön igen. "Så du är säker?"

"Babe, vad menar du med 'säker'?" Tom lägger sin ena hand på hans lår.

"Jag menar.. skulle du kunna tänka dej att gifta dej med mej?" James håller andan.

"Nej."

"Nej?"

"Ja."

"va?

"Nej James, jag vill inte gifta mej med dej!" Tom ser på honom. Den där ömma blicken är bortblåst nu.

"De-det var ingen fråg-fråga jag bara und..rade.." Stammar James fram. Han biter sej i läppen, samlar sej långsamt och håller blicken klistrad på en stor gran längre fram. "Så du.. du vill inte gifta dej.. med mej?"

Tom suckar högt, näst intill uppgivet innan han sedan reser sej upp.

"Det är inte dej det är fel på. Inte alls. Jag.."

"vad är det då? Om det inte är jag."

"Jag vill bara inte gifta mej. Okej? Jag.. Det är bara en felaktig cermoni, för att påminna oss om vad vi inte får göra. Men vadå? Jag älskar dej exakt lika mycket utan en jävla ring på fingret." Tom ser på honom. Suckar och sätter sej ner igen på stenen. "Det är bara onödigt tycker jag. Jag gillar inte bröllop. Onödiga pengar och löften som ingen håller."

"Så du menar att skulle du gifta dej med mej skulle inte ens du hålla löftet?"

"Klart jag skulle jag menar bara att.. hälften av alla som gifter sej skiljer sej några år senare så det är knappast en garanti för att ett långt och lyckligt liv ihop."

"Nej.. nej det förstår jag." James stirrade ner på sina vita tennis skor. Fast ja, vita var dem väl inte längre. Mer smutsbruna och nötta.

"Vi går tillbaka."

"Va?" James ser upp på Tom som spottar ner emot marken och blickar bortåt. Ifrån James.

"Ja, jag ork inte vara här, jag vill sova!"

Hela kvällen hade det varit spänt mellan de två älskande. Tom hade kysst honom godnatt men nu ligger de där. James och Tom, båda två iklädda kallingar. Tom rör inte vid honom som han brukar. James är van att somna på Toms arm, med den andra armen om hans midja och Toms fylliga läppar emot sin kalla axel. Men nu, inget. Tom ligget en halvmeter bakom honom och säger inte ett ord.

Det tar flera timmar innan James lyckas somna, och då han vaknar nästa morgon, så ligger inte Tom bakom honom.

James klär på sej, och går ut på gården.

"God morgon James" Simone ler emot honom och torkar svetten ur pannan med handleden. Hon sitter på knä framför sina rabatter med jord under naglarna.

"Morron.." Han ser sej omkring på gården och fäster sedan blicken på en välbekant ryggtavla i hängmattan. "Hey.." Han kryper upp och sätter sej nära Tom.

"Hej" Tom lägger en arm om honom, men lägger den bara, han kramar inte James så där som han alltid brukar. Armen ligger bara där, lika livlös som snygg.

"Du.. i.. igår?" James knycker ciggen ur Toms hand och drar ett bloss. "Det vart fel. Jag.. friade inte precis till dej jag undrade bara om du var så säker på mej så att du skulle kunna gifta dej?"

"Det.. antar jag väl att jag är men jag vill inte gifta mej. det är bara det. Jag älskar dej James. Men jag.. vill inte gifta mej bara. Det är inget som jag.. känner är nödvändigt."

"Det är en fin sak Tom."

"Ja, ja det kanske det är jag menar bara att.. ett stort vitt drömbröllop inte är någon garanti, 50 procent av alla äktenskap slutar i skiljsmässa. Jag vill inte skynda på, och förstöra något så fint.." Han stirrar ner emot en gammal träbalja som Simone planterat blå blommor i. James har inte den blekaste aning om vad det är för sorts blommor, men färgen är fin och han tror att han har en skjorta i ungefär samma färg som hänger hemma i hans enorma walk in closet.

"Jag vet Tom.."

"Jag älskar dej lika mycket även om jag inte har en ring på fingret. Och jag vet att du älskar mej."

James granskar hans ansikte som nu är vänt emot honom. Tom verkar inte ha fått så mycket sömn heller, han är mörk under ögonen och ser helt sovande ut nästan. Men han flackar inte med blicken för en sekund. Han är sann, och det vet James. Han nickar, kysser Toms läppar som besvarar kyssen och sedan ler han ett svagt leende.

"Ja, ja jag älskar dej"

Då de sätter sej ner på altanen och hugger in på nykokad gröt och limpskivor skrattar de båda gott om Bill som hoppar omkring på den stora stenen för att få täckning till telefonen som han pratar i. Han har endast ett par turkosmönstrade Björn Borg kallingar på sej och alldeles förstora gummistövlar. Håret står åt alla håll och kanter och Tom överväger att ta en bild av sin bror för att sedan använda till utpressning, men han gör det inte. I stället slevar han i sej gröten stryker hela tiden James över låret aningen omedvetet.

"Pojkar?" Simone kommer upp för trätrappen som leder ner till andra delar av den stora överblomstrade gården.

"Mmh?"

"Jag ska åka in till stan, dem har en loppis uti Majvor, Tom du kommer ihåg henne?" Simone ställer en skål färska jordgubbar på bordet. "dem är sköjlda och klara" Mumlar hon sedan snabbt då Tom ser på henne med en blick som säger 'får vi ta?'.

"Är det hon som alltid kallade mej Thomas och luktade kattpiss?"

"Nej det är Inga-britt."

"Jaha... vem var Majvor då?" Tom tar en näve jordgubbar och stoppar i munnen. Dem är söta. Egentligen är det inte riktiga jordgubbar, utan en blandning av smultron och jordgubbar, som praktiskt nog kallas, smulgubbar.

"Men kommer du inte ihåg? Hon som bodde där vid stallet och bakade blåbärsmuffins hela tiden"

"Blåbärsmuffins utan socker var det faktiskt." rättar Bill som dyker upp bakom Simone.

"Gubben gå och ta på dej nå mer kläder" Suckar Simone och himlar med ögonen då Bill vickar på arslet och sedan går in i stugan.

"Tom jag pratade med David!" Ropar han och sekunden senare faller något gjort av glas, eller porslin till golvet. Simone sätter sej käpprakt upp. "Ingen fara, det var bara den där fula katten. Ja hur som he.."

"Bill den där katten fick jag av min mamma!" Simone stormar in i stugan. "Nåja, du har rätt den var inte fin.. och mamma kommer knappast ihåg att hon gav den till mej."

"Jaja, va.. Ja Tom, David, dem tror att dem har fått fram en bra turnee plan nu. I början av februari drar det igång i så fall, och vi tar först europa, kommer hem två veckor för den där galan och ta det lite lungt, sen är det asien och efter det en månads lång semester som jobbet betalar. I bästa fall!"

Tom gruvar sej redan för att behöva vara ifrån James. Det känns så jobbigt att veta att han måste lämna honom. Men det är jobbet, och det vet James.

"Okej. Okej.."

"Låter inte det bra?" Bill tittar ut. Nu har han på sej ett par mjukisbyxor och en helt svart t-shirt. "4 månader sa vi ungefär att det skulle gå på."

"Ja, ja det blir bra." Tom nickar, stoppar en näve smulgubbar i munnen och ser ner. "Mamma.. emh vad sa du om loppisen?"

Två timmar senare, ler Tom då han ser James sitta ner, i gräset trots att han har dyra jeans på sej. Han har ett lamm i knät som han stryker över ullen och har inte ögon för något annat än det vita lilla djuret. Tom behövde bara vara med James i 5 minuter då de träffades förförsta gången för att inse att han är stadstypen som inte trivs bland bajsande hästar och blöttgräs. Men Jams har nu suttit där i gräset och klappat samma lilla lamm unge i snart en kvart. Djuret i hans knä verkar nästan ha somnat och ett annat, större får har lagt sej lutad emot James knä.

James ser upp, ser som omkring med blicken innan han hittar Tom utanför hagen.

"Kan vi ta hem honom?" Han är bedårande. Inte fåret, utan James. Som ett litet barn med en hundvalp i knät. Ögonen är stora och barnliga, och hela situationen är så komisk.

"Jag tror inte att ett lamm trivs så bra i en lägenhet, raring."

"Snääälla? Han får sova i min säng!"

Tom himlar bara med ögonen och tänder sej en cigarett.

"Älskling, du måste lämna lammet här, det vet du va?"

"Tror du att jag skulle få plats med honom i min stora Gucci väska?"

Tom skrattar bara. Det tar mer eller mindre en halv timma att övertala James att ett lamm inte precis är ett husdjur man har i lägenhet. Då får han James ur fårahagen.

"Då köper vi ett hus och skaffar får!"

"Jag tänker inte köpa ett hus bara för att du ska få ha en lammunge, tänk då han växer upp, då blir han nog inte lika söt"

James muttrar bara något och ser sej om inne i ladan där loppisen hålls.Han lutar sej diskret över emot Tom.

"Köper folk verkligen sånt här skit."

"Ohja, tro mej man kan bli av med vaaad som helst här!"

"Till och med Tom" inflikar Bill från ett hörn.

Okej, Tom förlorade vadet. Han konstaterar det ordentligt då han ligger där bredvid James. Svettig och anfådd med endast ett tunt lakan över midjan.

"Fuck.."

"Du vet vad det här betyder" James flinar retsamt emot honom och nafsar emot hans hals. "du ska dansa för mej" viskar han. En väldigt retsam klang fyller hans röst då han fnissar emot Toms öra och begraver ansiktet emot hans hår.

"Helvete.." Tom skakar bara svagt på huvudet. Är tyst i en sekund, två sekunder och 5 minuter. "Jag ska nog berätta.." Säger han sedan.

"Berätta vad?" James ritar små cirklar runt Toms bröstvårta.

"Om oss! Att jag älskar dej!" Tom masar sej upp i sittande ställning och blänger emot dörren. För säkert tusende gången önskar han att den inte finns. Att allt som existerar är detta rum och allt utanför kan bara dra åt helvete. Förutom Bill! För han har lovat att göra den där hummersoppan till middag.

"Ska du?"

"Bill berättade, hon hade inget emot det, då borde väl hon inte ha något emot oss" Tom ser på James, som ligger där raklång i sängen och ser väldigt nöjd ut. "Vad? Varför flinar du?" Mumlar Tom oförstående.

"Du gillade det va?"

"Vad?"

"Sexet"

"Jag gillar väl alltid sex?"

"Kanske det men, du var som.. extra.." James ler svagt. Drar ner Tom över sej och kysser honom. "Måste du berätta?"

"Varför inte?"

"Tänk om hon börjar hata mej för att jag fick hennes son att bli bög?!"

"Jag kanske var bög innan. Vem vet?" Han flinar svagt. "Oroa dej inte hon älskar dej. James hon gör det. Jag lovar"

En halv timma senare har Tom klätt på sej och James hoppat i duschen.

Tom ser sin mamma genom de stora fönsterna i vardagsrummet på nedervåningen. Som vanligt sitter hon i sin färgglada trädgård och rycker ogräs.

Han tar ett djupt andetag. Do or die. Break or make. Bära eller brista. Han går ut på bron och sätter sej ner på avsatsen. Ungefär 3 meter ifrån sin mamma. "Stör jag?" Simone ser upp.

"Va ? Nej då. Vad är det Tom?" Hon rycker upp en rot som är boven till en hel tuva ogräs i de annars fläckfria rabbaterna med gula tusenskönor.

Tom andas tungt och stirrar på sina fötter.

"Jag... Mamma alltså.." Han suckar. Svär lågt. "Mamma, jag är.. bög."

Simone lägger huvudet på sned och ser på honom.

"Jaså?"

Tom känner sej iaktagen. Han ser sej hastigt om men ingen tittar. Ingen i närheten. Simone är den enda som är medveten om honom.

"Ja alltså.. Jag och.. James vi.."

"Aha, ja jag tänkte att det var något" Simone ler. Hon reser sej upp ifrån den gröna gräsmattan. Gräset är nästan övernaturligt grönt och ser ut som om mättnaden vore förhöjd i photoshop till +100. Hon kommer fram till Tom, lägger huvudet på sned och ler emot honom.

"Så, du har inget emot det?"

"vad att du är bög? Självklart inte, vad tror du att jag är för en mamma?" Hon skrattar och sätter sej ner bredvid honom. "Tom. Så länge du och din bror är lyckliga, och nöjda med er själva, så kan inte jag bli en stoltare mamma. Eller jag blir en liiite stoltare mamma då jag inte längre behöver köpa mina egna morsdagskort, men hur som helst" Hon ler. "Dessutom, som jag sa, James är en riktigt fin kille."

"Mmh det är han." Tom ser på sin mamma. Det känns faktiskt bra att ha få kommit ut ordentligt.

"Du är inte bi?"

"Jag.. trodde det men alltså, nej jag tror inte det. Jag känner inte alls nå för en enda kvinna jag ser nu" Tom nickar svagt. Suckar och tänder en cigarett. "Dessutom spelar det ingen roll för jag tror verkligen att James kan vara the one."

"Jaså det är så seriöst? Hur länge har ni varit ihop?"

Tom rodnar lite.

"Nio veckor." Nio veckor är inte alls mycket. Knappt något. Men ändå känns det som en evighet för Tom. Att han och James varit tillsammans i nio veckor. Wow. Simone skrattar bara lågt.

"Det är lite tidigt att säga så direkt. Jag träffade en hel hög killar innan jag träffade din pappa och jag trodde att alla var the one."

"Mamma du och pappa skiljde er efter ett par år, inte bästa jämförelsen va?"

"Hur som helst Tom, du är ung. Du har all tid i världen. Skynda inte fram något. Om James nu inte är den alldeles speciella för dej, så kommer han. Jag lovar." Simone ler och stryker honom över ryggen. "Vad du än gör, gift dej inte med en person som du inte älskar till 110 procent. Livet är för kort för såndana misstag."

Hon pussar honom vid tinningen, och ler sedan moderligt. "Men jag är verkligen glad Tom. Att du ville berätta för mej." Hon stryker honom över kinden. "Tänker du, gå ut till media om det?"

"Nej, nej inte än. Verkligen, inte än"

"Okej. Du är smart nog att veta vad du gör Tom."

"Never a failure, always a lesson."

"That's my boy" Simone lägger en arm om honom. Ordspråket hade varit hennes uppfostran till pojkarna. Hon hade sagt att, 'det är okej att ni gör misstag, bara ni inte gör dem två gånger'.

Tom vaknar först då Simone skriker genom ytterdörren åt Gordon att han skall köpa lite morötter också. Han ligger i den stora sängen med armen om James och ansiktet begravt emot hans nacke.

"Morron?" Mumlar James då han känner hur Tom vrider sej bredvid honom.

"Morron" Tom har en morgonhes och småkåt toning på rösten då han talar. Han harklar sej två gånger innan han kan prata någorlunda.

"Vakande de där uppe nu?!" Hör han Simone fråga där nere under dem.

"Mmh" Bill är uppenbarligen sur. Tom kan förstå honom. "Jag ska sova där uppe i natt!"

James ser på Tom. De båda är tysta i flera sekunder.

"Hej handsome"

"Hej sexy" Tom ler, och ger honom en kyss på de kalla läpparna. James besvara kyssen och lägger armarna om Toms hals.

"Sovit gott?"

"Oerhört!"

"Tom, ta och masa ditt feta arsle ner hit!" Skriker Bill och bankar i taket, vilket blir golvet under madrassen de ligger på.

"Strax!"

"Nu!"

James fnittrar lågt och ser upp på Tom. Kysser honom mjukt.

"Du kanske borde gå ner älskling?"

"Äh, det är bara Bill som har total sex brist så han blir på dåligt humör"

Tom ger honom en snabb busig puss på käkbenet och sedan sätter sej upp.

"Jag kommer" Suckar han och krånglar sej ner för trappen. "Det här var fan så mycket enklare då man var 10" Gnyr han och hoppar för de två sista stegen.

"Så mycket för James privata space" Mumlar Bill och flinar retsamt. James, som i klädd Toms stora diesel tröja klättrar ner efter honom och läggar armarna om Toms midja bakifrån och kysser hans rygg. Han syns knappt bakom Tom.

"Mmh jag har inget emot att trängas med Tom" Viskar han lågt och kysser hans rygg igen. Tom ler nöjt och ser på Bill som inte alls verkar road av deras kelande.

"Vad ska ni göra idag pojkar?" Frågar Simone och tar ifrån Bill cigaretten han är på väg att tända. "Inte inomhus unga man!"

Det luktar redan ingrodd rök i väggarna så någon skada kan det knappast göra. Men Bill går iallafall ut och sätter sej på verandan.

James ler svagt och burrar in ansiktet emot Toms solbrända rygg. Hans händer är kalla på Toms mage men han gillar det.

"Sova" Mumlar Tom och stryker över James armar.

"Jag ska iallafall in till stan och köpa några nya plantor!" Simone nickar bestämt och drar bort ett torkat blad ifrån blomman på köksbänken. "Det finns mat i frysen och rent vatten i diskhuset." Hon ler och nickar, innan hon sedan tar sin bruna handväska.

Hon lämnar stugan och Tom undrar varför i helvetet hon var tvungen att väcka dem för att säga det? Vad sägs om att skriva en lapp kanske?

"Så.. vad vill du göra?" James drar ett iskallt finger över kalsonglinningen på Tom.

"Jag tror du vet vad jag vill göra" Tom ler och vänder sej emot honom. Han är väldigt mycket kortare än Tom. Hans djupa smilgropar träder tydligt fram då Tom kysser hans hals sensuellt. "Vi låser dörren, Bill kan sitta där ute och röka han!" Viskar han och fortsätter kyssa James hals.

Sagt och gjort. James låste dörren och några sekunder senare låg dem och hånglade uppe på loftet. Bill förstår vad dem håller på mej, men säger inget. Han orkar inte bry sej, för han vet att dem bara kommer ignorera honom. Så istället går han ner och pissar på utedasset och tvättar händerna i skålen med vatten och äppeldoftande tvål.

James och Tom är påklädda och färdiga efter 1,5 timme. Då äter dem blåbär och fil ute på verandan och Bill kommer också och är med.

"Vad vill ni hitta på idag?" Mumlar Tom och brer en hårdbröd macka.

"Jag är sugen på att bada" Bill drar en hand genom håret. Det är 26 grader varmt i skuggan så det är nog mest hettan som talar.

"Låter bra" Tom reser sej upp och spottar ut ett ligon som föllt med över räcket.

"Bill...?" Mumlar James och ser upp. Hans läppar är blåa utav bären.

"Ja?"

"Är det seriöst mellan dej och Oriva?"

Oriva hade nu till och med fått träffat Tom, då han var påkläd också. Dem hade ätit middag alla fyra och visst var han lite ung menade James, men ändå.

"Ganska så ja. Jag menar. Jag tänker inte träffa hans föräldrar ännu på ett tag. Nejdå det får vänta men... jag gillar honom verkligen. Han är.. speciell"

"Bögig"

"Tom det är faktiskt du också ibland!"

"När, är jag bögig?" Tom ser upp emellan de två märkesbögarna.

"Då du är påväg att komma, då flåsar du och piper som en tjej" Mumlar James frånvarandra och Bill flinar retsamt.

Efter simturen nere i sjön, som James för övrigt vägrade vara med på, sitter de nu i varsin solstol med ansiktet emot det brinnande klotet. Tom i endast badbyxor och de andra två har klätt på sej. Bill påstår att han inte passar som solbränd, och James fryser sålänge det inte är 34 grader i skuggan. Vilket är konstigt med tanke på hans kroppstemperatur.

"Jag är sugen på kaffe."

"Koka något då" Tom ser på sin bror.

"Tom vi åker och köper kaffe" instämmer James ifrån Toms högra sida.

"Vart då?"

"... Starbucks?"

Tom vill bara skratta åt James oförstående blick.

"Älsklingen min, tror du att det finns någon starbucks i närheten här?"

Uttrycket på Toms aningen retsama nedlåtande ansikte är svar nog på saken.

"Nae.."

Tom skrattar lågt och vänder blicken emot solen igen. "Det finns nog så ni kan koka er eget kaffe inne i köket." Mumlar han lågt och suckar nöjt. Det dröjer inte länge innan den äldsta Kaulitz brodern sover i sin randiga solstol med glasögonen högt på näsan.

Bill och James börjar snacka. Kläder och skor. Det är faktiskt väldigt enkelt att prata med James, konstaterar Bill. Han har trott att det skulle bli ett helvete nu efter det som hänt. Att det skulle bli stelt och obekvämt att behöva träffa James. Men det är som om ingenting hänt.

"Jag köpte ett par jätte fina skor precis innan vi åkte hit." Mumlar James medans han pillar upp en cigarett i från paketet han just snott ifrån Toms ficka.

"Tom har tagit ifrån mej mitt kreditkort" Muttrar Bill olyckligt och tar emot sin broders cigarett paket. Han tänder en och drar ett bloss. Han handlade faktiskt med måtta.Typ..

Bilresan var näst intill outhärdlig. Flera gånger har Tom föreslått att, 'vi kan skylla på att vi åkte vilse', eller 'vi kan krocka?'. Men varken Bill eller James hade varit speciellt euntisiastiska åt hans lömska planer för att slippa en vecka i en stuga som luktade av gammal och ingrodd rök.

Nu är dem framme. Och Toms bitterhet är nu inte bara på grund av det faktum att kommer bli tvingad att spendera en hel vecka på denna Guds förglömda plats, utan även på det faktum att både Bill och James vägrat ta över ratten vid körningen. Egentligen, hade det varit planerat att dem skulle komma ungefär klockan 6. Det skulle ta 10 timmar att köra, Alltså var ursprungsplanen att de skulle åka klockan åtta ifrån sin lägenhet. Men som sagt, har planerna ändrats. Ingen av tvillingarna var kapabla att sova under natten och klockan fyra på morgonen hade dem suckat och väckt James med en blomspruta, innan de sedan packat in alla väskorna i bilen och åkt.

Klockan slår precis 3 då de rullar in på grusvägen som leder upp till den lilla timmerstugan. Bill vill komma ihåg att det var så mycket större förr. Men kanske inte? Han rycker på axlarna, och skakar liv i James som ligger och sover med huvudet emot fönsterrutan.

"Nu ska jag ha mej en öl!" Säger Tom, stänger av motorn och reser sej upp ur bilen. Han hinner inte mer än upp på veranan innan han får en iskall starköl i silverfärgad burk tryckt i ena handen av Gordon. "Precis vad jag behövde!"

Det är Simone som lurat hit dem. Tom gillar faktiskt det här stället lite. Då man väl är här, är det en avkopplande plats där man måste stå uppflugen på en stor sten för att få täckning till mobilen. Men resan till och från den lilla stugan är näst intill outhärdlig. Eftersom de inte åkte ifrån Simone och Jörg, då skulle resan inte ta mer än 1,5 timme. Men nu, då de kört ifrån Berlin så tog det lång tid.

"Hej pojkar" Fnittrar Simone och dyker upp runt hörnet. Hon har en bukett blommor i handen som hon plockat i skogsbrynet. Svarta tunna capri byxor och en blåvit tunika med skärp i midjan. Hon kramar om Bill, och stryker Tom som hastigast över håret, innan hon ger James en stor kram också. Hon vet sanningen nu. Tom berättade det ute på verandan hemma i det röda huset. Sa att han och James var tillsammans, Simone hade bara lett, och sagt att hon aldrig varit mer stolt över sin äldre son. Han visste inte om han skulle ta det som en komplimang eller något negativt i det tillfället. Men just då hade han varit så bubblande av det faktum att han nu fick kyssa James vampyrliknande hud, utan att behöva oroa sej för att Simone skulle kliva in genom dörren.

"Gick resan bra?" Gordon lägger ifrån sej jakttidningen och snör upp de sandalklädda fötterna på träbordets matta yta.

"Jodå." Bill ler nöjt. Lätt för han att säga, han sov de 80 första milen, och de resterande 6,4 milen, spenderade han med att låta som en fem åring : "När är vi framme? Är det långt kvar. Hur många gånger hinner jag räkna till hundra innan vi är framme?!"

Tom hade stannat vid en P-plats och hotat med att ställa av Bill om han inte hålt käft.

James hade sovit från det att de backat ut ifrån uppfarten till Bill skakade liv i honom. Då Tom och Bill lunchade på donken efter 37 mil hade James fått sova i bilen.

"Tala för dej själv" Tom sträcker på sej, sluter ögonen och suckar nöjt. Han öppnar sedan ögonen igen och skådar fasaden på det gamla huset. "Var det verkligen så här litet förr?" Frågar han och sträcker sej efter sin styvpappas cigarettpaket. Inte hans förstahandsval men cigaretter är cigaretter och nöden har ingen lag. Han tänder en cancer pinne och drar in nikotinet i lungorna.

"Tack.." Mumlar James och gäspar då han sätter sej ner i Toms knä, och tar cigaretten ifrårn Tom. "Jag har sovit som ett barn. Men nu har jag ont i nacken!"

De delar ut sängarna och föräldrarna insisterar på att ta bäddsoffan. I den lilla stugan finns en våningssäng. Tom får överslafen. Då han och Bill varit små och besökt stugan varje helg, hade överslafen varit hans, och undre Bills. De felstavade tjejnamnen står fortfarande kvar på sängkarmen.

Bill sover under Tom, och på det lilla loftet ligger James på en stor luffarmadrass. Tom skulle kunna rymmas där han med. Men Simone hade insisterat på att ge James så mycket plats att han nästan kände sej ensam. Sa att "Inte vill James behöva trängas där med dej"

De sitter runt bordet i slogbodan medans Gordon grillar älgen hans bror skjutit och styckat själv.

"Då Bill och Tom var små var vi här varje sommar och pojkarna..."

"Mamma snälla!" Tom blänger på henne och klöser på myggbettet på hans högra handrygg. "Inga gamla hi..."

"Äsch Tom!" Skrattar Simone och ställer fram en blommig plast tallrik med bullar som doftar kanel. "Ta för er" Hon ger dem ett leende. Bill tackar artigt nej och säger att han redan ätit så mycket och måste tänka på figuren. Tom tar tre på en gång, innan han reser sej upp för att hämta ett glas inne i stugan och i samma veva tar han även ett plastglas åt James och en vin flaska.

"Här babe" Mumlar han, kysser honom på kinden då han ställer de oeleganta glaset framför honom.

"Wow klockan är tre ska jag redan dricka?"

"Ohja" Tom ler och sätter sej ner bredvid honom.

"Så killar. Hur ligger det till i studion nu då?" Frågar Gordon, och tar en klunk öl.

"Ba.."

"Inte, prata jobb nu älskling!" Simone spänner blicken i sin man innan hon ger ifrån sej ett litet busigt fnitter. "Det är semester"

Bill tar vinflaskan ifrån James, och häller upp ett glas åt sej själv.

"Jag är så fööörbaskat trött" Suckar han.

"Hur kan dö möjligtvis vara trött, du somnade innan vi ens lämnat kvarteret!" Skrattar James och ser upp på Simone. "Är det okej om jag röker här?"

"Ohja, jodå, killarna gör ju det så mer förpeskat kan det ju inte bli" Säger Simone med ett leende. "Usch pojkar ni borde inte hålla på med sånt där skit!" Säger hon. "Ni som är så unga och har fräsha lungor."

"James lungor kan knappast vara fräsha längre!" Skrattar Tom.

"Äh käften, jag röker inte mer än någon annan" Fast han vet att det inte är sant. James rökte minst två paket per dag.

Tom flinar bara roat och smeker hans lår under bordet.

"Vi lärde oss av den bästa" Flinar Tom och nickar emot Gordon.

"Jag sa ju att dem skulle ta efter dej" Muttrar Simone, ogillande.

Efter middagen går Gordon bak för att hugga mer ved, Simone diskar upp tallrikarna ifrån middagen och killarna sätter sej i varsin trädgård stol och röker.

"Hur länge har de haft den här stugan?"

"Vi har alltid varit här. Mamma ärvde den typ av morfar tror jag." Bill drar ett bloss av sin cigarett och suckar nöjt. "Jag har fyra flaskor myggspray med mej!"

"Klokt, det kommer behövas!" Tom flinar och lägger sin hand över James. Ger honom ett hastigt leende. "Love yaa" Mimar han emot honom och tar hans glas. Smakar försitkigt på vinet. Grimagerar sedan.

"Inte din grej?" James ler och tar tillbaka plastmuggen.

"Verkligen inte min grej." Tom sköljer bort eftersmaken med sin öl och drar sedan ett bloss ifrån sin cigarett.

"Poooojkar!" Ropar Simone ner ifrån diskboden. "Tom, Bill kom och hjälp mej!"

"Bill dog just!" Ropar Bill tillbaka, innan han suckar och reser sej upp då Simone tar till med arga rösten.

"Kom och hjälp mej!"

Tom ger James resterna av sin cigg och går sedan ner emot boden.

"Vad är det?" Muttrar han och ser sej om. Han kan svära på att det var större för tio år sedan!

"Ni måste gå ner till sjön och hämta mer vatten!" Simone nickar emot den stora kastrullen som står på den lilla eldspisen.

"Jaså.." Tom suckar och tar kastrullen. Bill följer aningen motvilligt efter.

Den lilla sjön är försedd med en flytbrygga och det är Gordon som klipper gräset med jämna mellanrum för att det ska gå att vistas där nere.

"Kommer du ihåg Erika Sjöstrand?" Tom ler då han sätter sej på huk och stoppar ner kastrullen under vatten ytan. Vattnet ska kokas och silas för att bli rent, alltså gör det inget att det är skitigt just nu.

"Ohja.. Undra vad som hände med henne" Bill ler svagt. "Tror du dem bor kvar?"

"Hon var snygg."

"Har inte du en pojkvän?"

"Vad jag säger ju bara att hon vaaar snygg!" Tom ler charmigt. "Vi får fråga mamma!"

Erika hade varit Toms första kärlek. Tom hade dragit henne i håret och kallat henne dum flicka. Alltså, helt vanligt 'jag är en liten pojke som är kär i dej och det visar jag genom att verka hata dej'.

Efteråt bjuder Simone på färska jordgubbar och vaniljglass.

"Godnatt pojkar"

"Godnatt." Tom, Bill och James stämmer in i en osynkad kör. Bruset ifrån Bills eltandborste hörs och Tom suckar medans han försöker hitta en bekväm position i den alldeles för korta sängen.

Snart hörs Gordons låga brummande snarkningar, och Bills suckande ljud då han försöker få plats med sina meterlånga ben i sängen.

James ler uppifrån loftet ner på Tom.

En halvtimma senare, vågar Tom sej på att gissa att Bill och Simone sover. Gordon sover DEFINITIVT för hans snarkningar får nästan hela stugan att vibrera. Tom klättrar försiktigt ner för stegen i våningssängen.

"Seriöst Tom, inte här!" Gnyr Bill och sätter sej upp i sängen. "Vi vet att du är bra i sängen ni behöver inte knulla här då alla är här!"

"Vi ska inte knulla!" Tom kastar sin kudde på Bill och försöker sedan ta sej upp för den branta, primitiva trappen till loftet.

James ligger med ryggen emot Tom då han kommer upp. Tom kryper ljudlöst upp bakom James rygg. Kysser hans nakna axel och drar handen över hans bleka kalla arm.

"Älskling?" Viskar han prövande, och plaserar ömma kyssar upp emot James öra. "Är du vaken?"
"Hmm, nu ja" Mumlar James och ser upp på Tom. "Hej baby"

"Hej" Tom ler och ger honom en mjuk kyss på läpparna. Trots att Gordon snarkar, Bill svär, trots att oskan lurar utanför stugväggarna och trots att Tom håller på att pissa på sej, kunde han nog inte vara lyckligare i det här ögonblicket.

"Jag älskar dej Jamie"

"Jag älskar dej också Tomi"

"Mamma skulle vilja att du och Bill gifte er så hon fick dej som svärson" mumlar Tom. Uppenbarligen fortfarande en aning sårad över det tidigare samtalet över frukostbordet. Han är inte sårad över det faktum att Simone gillar James, nej tvärt om det älskar han ju. Han är sårad över den delen att hon tar förgivet att det är Bill som ska vara bög. Aldrig har hon ens frågat Tom om hans sexuella läggning utan bara tagit det för givet.

"Wow, det gick fort. Jag trodde jag var här med dej?" James ler smått. De går längst grusvägen som slingrar sej längst med kanalen i stan.

"Jag med." Tom suckar. "Jag kan inte berätta det för henne! Jag bara kan inte."

"Såklart du kan Tomi" James ler uppmuntrande emot honom. "Du klarar allt, det vet du!"

"Okej det där kanske är upphetsande i sängen men inte då vi pratar om min mamma James" Tom ser ner på honom och biter hårt i läppen. "Hon förväntar sej barnbarn ifrån mej!"

"Well.. jag har inget emot.." James ser upp på honom, ler svagt och lägger en arm om hans midja. ".. en liten kinesisk flicka om ett par år?"

"Ett par år? Testa med 15?" Tom suckar och sätter sej ner på en träbänk vid grusvägen.

"Äh, Tom." James stirrade ut på stenarna som utgjorde kanten på kanalen som löpte runt stadsparken. "Jag..." Han suckar. "Jag älskar dej Tom. Det vet d..."

"Faktiskt så vet jag det inte sååå väl längre eftersom min pojkvän vägrar ha sex med mej!" Muttrar Tom aningen anklagande och sjunker lägre ner på bänken.

"Tom, då, du berättar för din mamma att vi är ihop, så.. är det fine. Men tills dess vill jag inte att hon ska liksom.. hitta oss.. Du vet"

Tom ser nästan förundrat på James.

"Du hade gruppsex med 7 killar samtidigt och du kan inte ens säga knulla?!"

James suckar och ler svagt emot Tom. "Well, låt oss säga så mycket som att.. du har förändrat mej Tom Kaulitz." Han nickar svagt, ser ner i vattnet. just här är det grunt och man kan se de vita stenarna ligga och trängas på botten. Han ser faktiskt, väldigt lycklig ut. En kylig vind får de oranga löven på marken att släpas längst gruset och James kör ner båda händerna i de djupa fickorna på den svarta kappan. Men drar snart upp ena handen och lägger den över Toms. "Jag är verkligen kär i dej"
Tom ser på honom. Nickar svagt och ler.

"Jag älskar dej också."

För månader sen, skulle Tom aldrig ha suttit på en bänk hemma i sin födelsestad och säga till James att han älskade honom. Han skulle ha skrattat om någon sagt att han skulle bli ihop med James. Men nu sitter han här. Och trots att han vet att han kanske borde ha ögonen på James, efter vad han gjort emot Bill. Så litar Tom på honom. till hundratio procent litar han på James att han aldrig ens tänker röra vid en annan man.

"Bjud ut mej!"

"Va?" Tom skrattar hest.

"Ja, alltså. Vi hade aldrig det där romantiska, dejting stadiet. Vi knullade det första vi gjorde - såg du jag sa knulla ! - Jag vill gå på en dejt med min pojkvän!" James lägger ena benet över det andra och pointar med övre foten på ett ytterst feminint sätt. Tom har vant sej vid att James är allt annat än manlig. Men det gör honom absolut ingenting. Det finns inget i världen som han skulle vilja ändra hos James. Eller kanske ett få saker. Men det är inte väsentligt.

"Well, okej" Tom ler, harklar sej lågt och ser ut över vattnet innan han sedan åter igen vänder blicken emot James. "Skulle du vilja gå ut med mej?"

"Gärrna."

Resturangen är liten och avskiljd ifrån stans stojiga befolkning. Det är mörka väggar och en belysning som skiner svakt bakom rödfrostade glas. Det är stan enda resturang som serverar annat än avslagen cola och flottiga pommes till varje måltid.

"Allt ser så gott ut" Mumlar James då han granskar hur en kort, smal tjej balanserar tre stora tallrikar med oxfile och potatisgratäng på.

"Titta inte. Jag har redan beställt åt dej" Tom ler charmigt och ställer ner sitt vattenglas på bordet efter att ha tagit en svalkande klunk.

"Jaså? Vadå då?" James besvarar det charmiga leendet. Det här är verkligen vad han ville ha då han tänkte på en dejt med sin Tom.

"Du får se"

De gick ut och rökte en snabbis, och sedan kommer de med maten.

Tom hade beställt mat helt efter vad han visste att James älskade i förväg. Till förrätt blir det en sallad med oliver och feta ost. James ler av förtjusning.

"Gott?"

"Massa" James talar med mat i munnen.

"Så, ska vi lära känna varandra nu?"

"Jag tror vi känner varandra rätt bra redan"

"Kanske det men vad pratar man om på en första dejt?"

"Well, Jag heter James. Mina föräldrar hatar mej. Jag har fem syskon. Jag spelar piano, hatar apelsiner och .."

"Va?"

"Vadå?" James ler försikitigt.

"Spelar du piano?"

"Ja?"

"James Nathillian Mark! Jag har känt dej i flera år men aldrig har du sagt att du spelar piano!"

"Jag är inge duktig!"

"Tvivlar jag på!" Tom höjer på ena ögonbrynet. Han skrockar lågt och skakar på huvudet. "du ska spela för mej någon gång. Lova mej det!"

"Mås.."

"Ja du måste!" Tom ler.

Huvudrätten kommer in och James skakar bara lyckligt på huvudet. Han har verkligen hittat en kille, som vet vad han vill ha. Det är enkelt, lax, potatis, en sallad och den där såsen James älskar. Romsåsen. Tom skrev ut receptet ifrån internet tidigare idag och gav det till kocken på begäran att få den serverad.

"Har jag sagt att jag älskar dej?"

"Mja, du kan ha nämnt det en eller två gånger" Tom ler emot honom och nickade smått.

"Du förtjänar verkligen att höra det." James nickar och ger Tom en kärleksfull blick. "Du är.. underbar. På alla sätt och vis" James ser ner på laxen då han skär den i små bitar, eller man behöver knappt skära, den ramlar isär så fort man petar på den. "Det känns hemskt"

"Vad? Att jag är underbar?"

James ser upp på Tom med ett blygt leende.

"Ja, det känns som.. jag förtjänar inte det här, någon gång kommer det att ta slut och då kommer jag verkligen inte klara mej."

"Det tar inte slut. Inte än på länge iallafall!"

Till efterrätt delar dem på en bit chokladtårta med grädde och jordgubbar. Hela tiden skrattar dem. Ler och försäkrar den andre om att de verkligen är lyckliga i kvällens svaga ljus.

Tom tar Shanes hand där dem går. Det är mörkt och gatulamporna kastar skuggor som förföljer dem då de går längst grusvägen i parken, där de gått tidigare samma dag.

"Jag gillar din mamma" Säger James lågt. Bryter tyatnaden som känns allt annat än besvärande och jobbig. Utan snarare känns den ren, som om det inte finns något som dem behöver säga. Dem klarar sej.

"Jaså?"

"Hon är snäll. Och hon bakar bra"

Tom skrattar lågt och granskar deras skuggor på grusvägen.

"Gör inte din mamma det?"

"Kanske det. Men hon låter oss inte äta det."

"Va?" Tom skrattar hest och sätter sej ner på stenstranden där kanalen blandas med vattnet i en stor sjö.

"Hon, säger att vi måste tänka på figuren. Ingen gillar tjocka människor"

"Well jag skulle gilla dej väldigt mycket även om du la på dej ett kilo eller två älskling"

James sätter sej ner bredvid Tom. Granskar hans ansikte och ser sej omkring sedan.

"Så det var här du och Bill badade då ni var små?"

"Ja, mer eller mindre. Bill badade ju inte. Förutom de gånger Gordon bar ut honom i vattnet" Tom ler svagt. "Det.. är synd att han jobbar i veckan. Du skulle gilla honom!"

Tom tar upp en sten och kastar ut den i vattnet. Den dyker ner under ytan med ett plopp och där efter ser de bara ringarna som påvisasr en händerlse. James ser på honom och tar en platt sten. Mörkgrå med ett par vita sträck över diagonalen. Han kastar iväg den med en snärt och mackan studsar fyra gånger på ytan innan den sjunker ner och Tom ler imponerat.

"Duktigt."

De sitter tysta i flera minuter. Säkert tio minuter går innan James öppnar munnen;

"Jag är så jävla kåt!"

De två första dagarna är olidliga. Tom kastar sej över James så fort Simone inte är i rummet. Tredje dagen jobbar hon, och Tom och James ligger och hånglar i soffan då Bill kommer ner.

"Mamma på ingång" Bill viker sej av skratt då Tom och James kastar sej ifrån varandra så fort som det bara är möjligt, och sedan flåsar kraftigt.

"Jävla skit unge!" Simone är inte hemma på flera timmar ändå spänns hela Toms kropp så fort han hör en bil köra förbi. Tom kastar en kudde emot sin bror. Och himlar med ögonen. "Jag är hungrig Bill. Gör någon lunch!"

"Gör det själv."

"Okej, vem vill ha pizza?" Tom flyttar sej närmare James igen och kysste honom. "Du kommer förlora vadet snygging"

"Jaså, problemet är ju bara det att du, blir kåt så fort jag rör på mej." James flinar och kysser honom.

"Rättelse:" Bill höjer rösten. "Tom är kåt dygnet om."

"Sant" James flinar och klappar honom på låret innan han går in i köket. "Jag är seriöst hungrig nu."

Ute i vardagsrummet stönar Tom av besvikelse. Det känns som om James svänger lite extra med den fasta rumpan, bara för att läska Tom med vad han inte kan få, bara för att reta honom. Han reser sej upp och går in i köket.

"Jag fixar lunch" Mumlar Bill och ställer sej vid spisen. "Tom till julklapp ska vi köpa mamma nå nya pannor" mumlar Bill och letar rätt på en skapligt fräsh stekpanna, innan han knäcker två ägg i den.

"Om jag lever till i jul" Muttrar han. "Jag är så jälva kåt!"

Bill blänger på honom.

"Okej kåta jävel, vad säger du om att gå ut med hundarna?"

Bill lyckas övertala sin bror att gå ut och gå med hundarna. James stannar inne för att hjälpa Bill. 'Okej Tom, det här är ingen fara. Lite brist på sex, du har klarat dej längre än så här. Då har du visserligen inte sovit vägg i vägg med en otroligt sexig kille men, det ordnar sej, okej, det ordnar sej' Tom känner sej som en alkolist sittandes framför ett glas whisky. Han ska stå emot frestelsen. Han ska. Dels för att han aldrig skulle gå med på att strippa, dels för att han vill berätta för Simone då han känner sej redo. Vilket inte är nu.

Lunchen serveras på altanen där bak. Simone har verkligen lagt ner tid på trädgården. Blommor i alla färger är planterade i rabatterna, en liten damm ligger längre bort vid en träbänk och i andra änden av trädgården finns ännu en liten lund med en fontän, en lyktstolpe och en träbänk.

"Well hon är gammal och Gordon jobbar så hon får väl inge sex hon heller" Muttrar Tom.

"Usch Tom prata inte om henne så där"

"Nej visst för i din värld har inte morsor sex."

"Och inte du heller om jag fick bestämma." Bill ångrar att han sa det. "Inte.. för att jag, skulle... JAG HAR REDAN LEGAT MED JAMES JAG BEHÖVER INTE GÖRA DET IGEN!?"

Tom flinar åt sin bror.

Resten av dagen spelar dem tv spel, spelar lite mer tv spel och sedan spelar dem ännu mer tv spel. Men nu The Sims 2, på xbox. Bill kallar det kiss och bajs spelet. Eftersom gubbarna måste gå på toa var tredje minut. Simone kommer hem vid fem, lagar middag, skrattar åt hur mycket de äter och sedan tvingar hon dem att sitta ner, och titta på gamla videor ifrån tvillingarnas första år. Det är plågsamt.

"Titta, vad jag var söt." Bill ler stolt då en ostadig två åring går genom sanden i lekparken i slutet på kvarteret.

"Bill det där är Tom."

"Verkligen. hur ser du det?!" Bill böjer sej fram och kisar för att se bättre.

"Jag är er mamma, herregud jag ser skiljnad på mina egna barn!" Skrattar Simone.

"Well.. isåfall var Tom söt!" Bill sneglar emot sin bror som sitter tillbaka lutad i den gråa skinnsoffan med James hand diskret placerad på hans lår. "Varför kunde han inte se ut så där fortfarande?!"

"Där, där är du Bill!"

Tvillingarna på filmen har likadana randiga tröjor och blåa byxor. Men Bills tröja går i grönt och rött, Toms i blått och brunt. Det är ostadiga steg tvillingarna tar. Men då de når fram till varandra griper dem varandras händer och står ostadigt i sanden ett tag, innan båda samtidigt dimper ner på rumpan i sanden. Helt plötsligt, slår Tom till sin lillebror. En knytnävesmäll i kinden som knappast kan vara hårdare än en berörning men efter fyra sekunder av förvånad uppseende väckande miner, börjar Bill tjuta.

"Jävla asshole!" Fräser Bill, inte för att har minsta minne av att hans bror slog honom. Men det kanske påvisar den teorin om att Tom är ond som Bill trott på hela sitt liv? (eller iallafall de gånger han varit arg på Tom)

"Vänta bara det blir bättre" Viskar Simone och kramar dosan medans hon ler nöjt.

Tom ställer sej ostadigt upp, och tar två steg närmar Bill. Sätter sej ner på samma osmidiga sätt som innan och ger sedan sin bror en stor blöt puss över munnen.

James och Simone skrattar. Men tvillingarna stirrar på varandra.

"USCH!" Fräser Bill och stormar upp för trappen.

"Vart ska du det kommer mer!" Fnissar Simone hysteriskt.

"Jag ska borsta hela munnen med rengörinssprit!" Fräser Bill.

Simone skrattar gott, spolar tillbaka så man får se pussen upprepas igen. James skrattar han med.

"Ni var ju så söta!" Hon ser emot Tom. "Vad hände?" Det får James att skratta ännu mer. De enda hemma videosarna dem har hemma i hans barndoms hem är inspelningar ifrån bröllop och söngdagskyrkan då barnen sitter på raderna i kavajer.

Tom blänger på sin mamma.

"Vi blev ännu sötare!"

"Hey.." Tom skjuter igen dörren efter sej och låser. James ligger i sängen med en bok. Han ler då Tom drar av sej tröjan och kryper ner bredvid honom.

"Tror du att du ska få sova med mej?" Han ler och lägger ut Toms arm innan han placerar huvudet uppe vid hans axel och trycker sej så mycket det går emot sin pojkvän.

"Nja, jag hoppas väl mer än jag tror" Viskar Tom och ler. Kysser honom i pannan. "Vi ska inte knulla, jag lovar."

"Som om jag oroar mej." James himlar med ögonen och Tom drar in den klara doften av James parfym.

"James..." Han suckar. "Jag har tänkt lite, det kanske.. är bäst att berätta för mamma att vi..?"

"Gör du det men du får ändå inte knulla mej här."

"Damn it!" Tom flinar smått. "Bill har tagit min säng."

"Sov på madrassen då."

"Den är obekväm"

"Tom" James ger honom en sträng blick.

"Jaja.."

Resten av kvällen ligger de bara där. James läser högt för Tom och sedan hånglar de lite innan de båda somnar in.

Nästa morgon då James vaknar strax innan nio av ett SMS, förvånas han över att Tom inte ligger bredvid honom. En gnutta stolthet får liv i honom då han inser att Tom var nog smart och nog mogen att inse att han var tvungen att ta sej ur rummet innan Simone vaknade. Han tittar på smset och ler.

'Morsan drar till jobbet 9, frukost serveras klockan 9.15 ute'

Han svarar inte på smset. Utan klär på sej och lägger ett svagt lager med mineralpuder för att dölja de värsta på de bleka kinderna. Även fast han förmodligen itne ska visa upp sej så mycket så känns det mycket fräsare att veta att han inte ser ut som en fläckig gepard i ansiktet.

9.14 går han ut på altanen och ler emot Tom.

Simones trädgård är stor, välskött och ett tydligt tecken på att hon har barn som är vuxna nog att ta hand om sej själva för hon har verkligen lagt ner mycekt tid på den. I en djungel av höga buskar och ett körsbärsträd överöst med vita blommor och vinröda körsbär, står ett litet runt trädgårdsbord. En halvmeter ifrån står ett litet fyrkantigt bord där det vanligtvis brukar stå en medeltida lykta på, men där står nu en bricka med färdigbredda mackor, två skålar gröt och en kanna kaffe. Tom dukar fram medans James beundrar den röda färgen hos jordgubbarna i aplarna som hänger ifrån terasstaket.

"Varsågod" Tom drar ut stolet och ger James tecken att sitta ner.

"Tackar" Han ler och slår sej ner vid bordet. Framför honom står en tallrik gröt med sylt och mjölk i, två rostade mackor ligger bredvid, en med ost, tomat och dill på, och en annan med leverpastej och gurka. Han har fått ett glas juice, Tom är stolt nog och påpekar att han själv pressat den. Strax efter fyller han i att det är slut apelsiner, samt en kopp kaffe står även där..

"Gud vad mysigt Tom"

Tom ler åt berömmet och dricker lite av sin färskpressade juice.

"Well min pojkvän förtjänar det bästa."

"Sure he does.."

"Stäng av ljudet" Bill blänger på Tom.

"Håll käften" Tom imiterar sin brors tonläge.

Han ser på smset. Det här borde helt klart räknas som förförning.

"Alla stirrar"

"Och konstigt vore det annars." James blänger på sin pojkvän som desperat försöker dölja sej bakom gigantiska solglasögon och kläder som påminner om potatissäckar. Även till färgen. Beige är verkligen inte Toms färg. Han sticker verkligen ut bland alla de människor som faktiskt klär sej normalt.

Bill har ett par lila chinos och en vit tight t-shirt till. Håret är ofixat och han har solglasögon som faktiskt ser normala ut.

"Kom igen babe, sätt dej ner nu" James klappar på stolen bredvid sej.

De sitter i gate 32 och väntar på att få gå ombord på planet. De är redan försenade 2 timmar på grund av tekniska problem och Tom har nu tömt sin fjärde Coca Cola Zero. James vart uppriktigt sagt glad då Tom bad honom följa. Tom hade förklarat vad som gällde, Simone visste inget, och skulle inget få veta heller. Men bara tanken på att Tom faktiskt vill ha med honom, gör honom upprymd av förväntansfulla tankar inför den kommande veckan. Tom tar honom med till sin mamma. Det är ett klart tecken på att de är seriösa i deras förhållande. Dessutom ser han fram emot barnbilderna som Bill säger hänger runt om i huset.

Tom slår sej ner bredvid honom. Hans högra ben studsar fort emot det gråa golvet. Näst intill vibrerar.

"Du vet att då killar gör så där betyder det att de har sexbrist." James flinar och lägger en hand på Toms ben och försöker trycka det emot golvet så att det ska hållas still men det är lönlöst.

"Well det är uppenbarligen en myt för vi hade sex precis innan vi for, och i morse, och igår kväll."

3 gånger i veckan var genomsnittet. I James och Toms värd var 10 gånger i veckan genomsnittet. Minst.

James ler smått. Ser emot klockan och suckar smått.

"Jag ska köpa cigg, ska ni ha nå?" Bill dumpar sin handväska i Toms knä, och sätter sej på andra sidan av honom medans han rotar i den efter sin dyra Gucci börs och telefonen. "Fan vad dålig täckning det är här."

Han håller upp den vita iPhonen emot taket men ingenting förändras uppe i vänstra hörnet av skärmen.

"Köp en limpa åt mej med.." James räcker honom pengar, och lutar sej sedan tillbaka.

"Dem vanliga?"

"Mmhm."

"Tom ska du ha något?" Bill drar en hand genom håret och drar sedan på sej den gråa cardiganen han hade i väskan.

"Emh.. nå choklad. Vad som helst. Något gott."

Bill kommer tillbaka efter tio minuter och ger var och en vad dem beställt. Tom får sin chokladkaka och äter två bitar innan han ledsnar. Resten stoppar han ner i James väska. Det tar ytterligare en timma innan de får kliva på planet. De har platserna längst bak och Tom sätter sej in vid fönstret eftersom James lider av en obotlig fobi för höjder. James i mitten och Bill längst ut. Planet är ganska folktomt och de tre raderna framför dem är tomma, även på andra sidan.

En slankflygvärdinna med rödfärgat hår gör demostrationen i mitt gången medans en annan talar i högtalarna.

"Gud.." Bill bankar sin tjocka tidning emot pannan. "Som om man inte hört det där nog många gånger!"

James ler bara smått och tar tidningen ifrån Bill, slår upp den och skummar igenom innehållet.

"Tom tog du sömntabletterna med dej?" Bill sjunker ner i sätet, sätter knäna emot ryggstödet på framförvarande stol och lutar huvudet emot James axel.

"Nej för dem tog du?"

"Jag hoppas du skojar med mej?" Bill blänger över James på sin bror.

"Seriöst tog inte du med dej dem? Ohman" Tom skrattar.

Bill kan inte sova. För ett år sedan vid samma tid gick Bill omkring som en zombie pågrund av sömnbrist. Han drog med Tom till läkaren och fick sömntabletter på recept. Utan dem kan han nu inte sova och om inte Bill sover blir världen inte till en lycklig plats.

"Äh, du kan säkert få nya där borta!"

Det blir tyst då flygvärdinnan passerar för att kontrollera att handbagaget ligger på sin plats och att matbrickorna är uppfällda.

"Föresten Bill jag hörde att du skaffat pojkvän?" James ler och lägger ihop tidningen.

"Äh, han är inte min pojkvän. Än." Bill ler.

"Nej han är din flickvän." Tom flinar retsamt.

"Okej, okej jag medger att Oriva kanske är lite... feminin av sej och han har inte riktigt kommit i målbrottet ännu men han är så söt!"

"Hur gammal är han?" James höjer på ett ögonbryn.

"17." Bill tar emot de blickar James och Tom ger honom. "Vadå? 4 år är väl inte såå mycket? Mellan morsan och farsan skiljde det ju 11 år!"

"Ja och dem var ju gifta jätte länge!"

Bill suckar.

"Well Oriva kanske inte är the one men han är söt och jag tror inte han är kär i mej, och jag är inte kär i honom. Men eftersom du aldrig är hemma - jävla svikare - så är han.. rolig att vara med." Bill nickar.

"Nae, nae jag gillar honom inte." Tom trycker knäna emot framförvarande stol han med, precis sin sin bror. "Han verkar så.. jag menar han är 17 och röker och dricker värre än mej!" Tom hade spenderat en middag med Bill och Oriva.

"Tom du började röka då du var femton, din moraliska kompass pekar inte rakt norr heller." Bill blänger på sin bror.

Efter en kvarts flygresa sover båda bröderna med huvuna på varsin av James axlar. James sitter bara där och bläddrar i sin tidning. Ritar skägg på bilden på Bill som är med i en liten insändare och köper en liten minimal kaffe mugg för 35 kronor, som han i och för sej snodde ur Toms börs eftersom han inte hade något mindre än en femhundralapp.

De tar en taxi hem till ett rött hus med grusgång fram till den blåa dörren. En kvinna står på bron redo att ta emot dem. Simone har mörkblont hår med lite nyanser av rött. Hon är lite kurvig men långt ifrån överviktig. Man ser direkt vem tvillingarna är lik. Tvillingarna har fått mer eller mindra alla ansiktsdrag ifrån henne. Dock inte kroppsbyggnaden. Hon är liten och mullig, säkert inte över 1,65. Vilket dock är längre än James. Han känner sej alltid som en pyssling bredvid Tom.

Men nu när han kliver ur taxin har han ett par mocka stövlar med 13 centimetersklack vilket gör hans totala längd till 172 centimeter och bara 16 centimeter kortare än sin pojkvän.

Simone slår armarna om sina söner så fort hon kan. Och sedan om James då hon tvingas släppa tvillingarna.

"Men gud har ni ingen mat där borta? Ni är så spea att ni skulle kunna sova i sugrör! Gud vilken tur att jag bakade 150 lussekatter igår." Hon ler stort.

"Det.. är augusti mamma.." Mumlar Tom och kliar sej lite i nacken.

"Nåväl, tiden går så fort nu."

Hon hjälper dem in i hallen med väskorna. James har en, plus handväskan, Tom har en. Och Bill har fem, samt sin handväska.

Och vad Tom vet, är en endast fylld av skor.

"Ja, ja Gordon for och handlade för bara några minuter sedan pojkar. Han skulle handla några småsaker men skulle in till storheden och köpa några delar till bilen" Hon viftar med händernade då hon går in i köket. Trägolvet är slitet och framför frysen är den stora blåbärsfläcken som är ett konstverk av Bill Kaulitz himself! "Ja jag förstår såklart inget av det där. Åh den där satans bilen den bara tjorvar och så fort man lagar ena saken går andra saken sönder."

Tom och Bill lyssnar inte. De har hört tjatet om bilfan där i flera år och flera gånger erbjudigt sej att sponsra med en ny bil åt sin hårt arbetande mor. Men hon är lika envis som hon uppfostrat sina söner att vara och hon vägrar ta emot minsta lilla hjälp.

Köksbordet är det samma, allt är det samma. Tom kan bestämt säga att hon har bytt gardiner och stolsdynorna är nya. De sticker ut bland det gamla.

"Sitt ner nu pojkar, jag ska ta fram lite bullar och mjölk åt er."

James ler svagt.

Simone har en jeans kjol ner till knäna och över det en blommig tunika som går i orange. Håret är ruffsigt och fötter och fingrar smutsiga. Aldrig, inte ens efter en hel dags vandrig har hans mamma sett ut så där. Hon är den typen som spritar händerna efter att ha nuddat i vad som helst.

Efter att Simone tvingat i dem två lussekatter var och ett stort glas mjölk, så får de gå upp till rummen.

"Ja James, tyvärr har vi inget gästrum, vi hade ett.." Simone spänner blicken i sin yngsta son. "Men tydligen var det viktigare att Bill skulle få spara sina saker inne i värmen istället för i kallförrådet, än att våra gäster skulle få sova bekvämt."

"Det är absolut ingen fara Mrs Kaulitz."

"Åh snälla, säg Simone." Hon skrattar hest och krokar fast en lockig hårslinga bakom ena örat. "Men jag hoppas det går bra att sova i Bills rum?"

"Men... Vart ska jag sova då?!" Protesterar Bill.

"På en madrass i Toms rum!" Simone slår ut med händerna.

"Varför kan James inte få Toms rum så kan Tom sova på en madrass?"

"För att Toms rum ser ut som fan." Simone slår ihop med händerna. "Seså Bill. Tänk vad roligt att få ligga och störa Tom hela nätterna?"

Bill skiner genast upp vid idén och går med på att sova på en uppblåsbar madrass i Toms rum.

"Hejsan." Tom skjuter igen dörren intill Bills rum efter sej och vrider om i låset, trots att Simone befinner sej på baksidan ute och planterar äppelträd. James ler.

"Hejsan.." Han sitter på Bills säng och bläddrar igenom skolkatalågen ifrån Bills och Toms åttonde skolår. "Hur kommer det sej att du och Bill gick i olika klasser?" Han pekar på Bill, mitt i vimlet av 8As elever, och sedan på Tom i 8B.

"Emh vi, var bara så jävliga då vi var med varandra så lärarna särade på oss. Vi protesterade genom att skolka en vecka i sträck och fick för det fem timmars kvarsittning och en jävla massa rester." han ler och sätter sej ner bredvid James. Kysser honom mjukt på läpparna. Men James besvarar inte kyssen. Utan ser bara roat på hur hans pojkvän får ett förvirrat utryck i ansiktet.

"Vi, skulle låtsas som om vi bara är vänner. Right babe?"

"Mmh?" Tom är osäker.

"Inget sex."

"Men då morsan är borta äre ju ingen fara" Tom försöker sej på en till kyss. Men James läppar förblir slutna och ej hjälpsamma.

"Inget sex Tom."

Tom ser på honom. Lägger huvudet på sned och ängnar en lång tystnad till att försöka läsa James ansikts uttryck och fundera över ifall han verkligen är seriös. Han verkar det.

"Varför?"

James suckar högt. Rycker på axlarna.

"Well för att... Du.. jag vill att din mamma ska gilla mej. Och jag vill inte att hon ska.. hitta oss två så.. Nej du får klara dej utan sex, en vecka Tom!"

Tom ser på honom. Förväntar sej att James ska hoppa upp och 'haha där lurade jag dej allt', men James förblir sittandes på sängkanten bredvid Tom.

"Så.. du förväntar dej att jag ska gå en hel vecka utan att försöka få dej i säng."

"Nej det gör jag faktiskt inte. Vad sägs om att... vi slår vad." James lägger nöjt huvudet på sned. "Jag slår vad om att du kommer försöka få mej i säng under veckan." James ler överlägset.

"Well då slår jag vad om att du kommer förföra mej så att jag kommer vilja ha dej i sängen."

Ett iskallt krig bryter i tystnaden ut och James ler.

"Visst. Vinner jag, så... ska du strippa. Runt en påle, och jag ska få filma."

Tom gapar, funderar och nickade sedan.

"Visst, och vinner jag, så ska du stå på scenen under en av våra konserter och sjunga med Bill."

"Tror du någon av dem andra kommer gå med på det?"

"Ohja" Han flinar retsamt. Men blir sedan fundersam. "Jag.. får väl kyssa dej?"

"Då ingen ser."

"Och... ta på dej."

James ler överlägset.

"Well... Lite grann."

"Så.. vi kanske borde kolla vart grä.." Orden försvinner in i kyssen och i flera minuter ligger dem på sängen och hånglar. Tills det knackar på dörren.

"Tom för helvete, knullar ni i min säng kommer jag dräpa dej!"

Tom åkte iväg och handlade för tio minuter sedan. Bill sitter nu i soffan med en kaffe kopp då Oriva kommer ut ifrån sovrummet. Oriva är 17, smal och 171 centimeter lång. Hans hår är båda naturligt spikrakt och naturligt askblont.

"Hey" Trots att han snart uppnått en vuxen ålder, så har han en ljusröst och morgonstånd är något han slipper ännu.

"God morgon" Bill ser bak på honom, och ler svagt. Oriva har små kallingar och skjortan Bill klätt i under gårdagen på sej. En stor rutig beige och röd skjorta. Dem har träffats mer än 1 gång. Flera gånger faktiskt har Oriva kommit hem till Bill.

Bill är ensam. Tom spenderar all sin tid hos James och även fast Bill vet att det är elakt, längtar han tills den dagen då dem ska lämna Magenburg bakom sej och åka ut i turnee bussen. Då har Tom inget val utan måste umgås med Bill!

Oriva sätter sej ner i soffan bredvid Bill och tar kaffekoppen ur hans hand. Dricker en klunk och lutar sej sedan fram för att kyssa Bill.

"Jag måste hem."

"Måste du?"

"Mmhm, morsan får damp. Hon tror väl att jag däckat på gatan"

Bill ler smått emot honom. Oriva är speciell. Han har djupa smilgropar på båda kinderna. Tungan är piercad och nässkiljeväggen. Han har även en rosa piercing i naveln och är med ett fint uttryck så jävla gay man kan bli.

"Jag ringer dej?"

"Mmmh gör du det" Oriva ler, och kysser honom igen. Dem lägger sej på soffan och delar saliv i ett par minuter utan stopp. Bill älskar Orivas piercade tunga i sin mun. Än så länge har Bill sett på Oriva som en KK, som en person med likadana lustar som är bra på att suga av honom. Men Oriva växer i hans ögon.

"Vad skulle du säga om jag vill bjuda ut dej?"

"Som på en dejt?" Oriva ler smått och kysser honom igen.

"Mmh, en dejt?"

"Jag skulle iallafall inte tacka nej, om det är det du undrar?"

"På fredag? Jag hämtar dej klockan sju?"

"Perfekt" Oriva ger honom en sista kyss och sätter sej sedan upp. "Jag måste verkligen åka nu."

"Okej." Bill sätter sej upp i soffan han också. "Vi ses på fredag. Behåll skjortan"

"Bill får jag fråga dej en sak?" Tom petar bort paprika biten ifrån pastan.

"Jag antar att jag inte kan hindra dej, so shot" Bill ser upp ifrån sin tallrik pasta och kyckligsallad.

"Varför har du börjar laga så jävla mycket mat. Liksom förr var vi duktiga om vi lagade mat två gånger i månaden."

Bill lägger ner gaffeln och sträcker sej efter sitt vatten glas. Sedan ser han upp på Tom med en upprörd blick.

"För att jag gick upp jävlat fyra kilo av dem där pizzorna och pommeserna så från och med nu äter vi hälsosamt!"

Tom stirrar på honom. I flera sekunder innan han sedan brister ut i asgarv.

"Seriöst, fyra kilo? Du kan lägga på dej 40 kilo utan att bli fet Bill!" Bill kastar sin ihopknövlade servett på Tom. Men skrattar lite han också.

"Men tyst jag får inte gå upp i vikt! Mina scenkläder är redan uppsydda!" Han skrattar lågt, då han inser hur otroligt ytligt det låter. Han skrattar lågt och ser på Tom. "Ska du till James ikväll?" Han hoppas att Tom ska säga nej. Hoppas att han ska säga att han hellre umgås med Bill.

"Nej, hans brorsa är där så dem ska umgås lite. Det är fan läskigt har du sett Oliver?"

Bill skakar på huvudet.

"Dem är lääääskigt lika, inte som vi alltså dem är identiska!"

"Så du är hemma med mej ikväll då?" Bills ögon lyser upp av förhoppning.

"Ja om du inte ska göra något?"

"Nej inget alls" Bill ler. "Vi kan.. göra något, tillsammans. Det var så länge sedan"

"Visst, vad du än vill. Välj du"

"MÅSTE jag verkligen?"

"Du måste!" Bill nickar bestämt. "Ska du vara bög ska du göra det!"

"Men jag är inte säker på att jag vill vara bög i så fall!"

"Du sa att jag fick välja VAD JAG VILL! Så, du ska göra det här. Du älskar väl James?"

"Ja men han är bög för oss båda!"

"Tom!" Bill blänger på sin bror, ler sedan elakt.

Tom ligger på golvet. Han har en handduk över kuken, och en jävla ångest i bagaget.

"Hela kroppen?"

"Ja Tom för fan du ska VAXA hela kroppen!" Bill suckar. Tom gnäller. "Ben, armhålor, bröst, arslet, allt Tom!"

"Fyfan för dej!" Tom spänner hela kroppen då Bill stryker på den heta vaxremsan på hans håriga ben. "Ta det försiktigt."

"Oh aldrig i livet." Det är som om Bill ögon lyser av hämd för alla de gånger Tom retat honom, för alla de gånger Tom har slått sin bror och för alla de gånger han... Bill drar helt plötsligt och Tom skriker rakt ut då hårrötterna befrisas ifrån huden.

"Oh motherfucking!" Ögonen tåras och den nu mera kala fläcken på hans vänstra ben är rödflammig. Han flämtar till då han känner hur Bill lägger vaxremsan emot hans ben igen. "ännu mer?!"

"Tom hela kroppen?!"

"Det här är tortyr" Proterster Tom högt.

"Det är vad vi gör för att hålla oss vackra. Tänk, så jävla lycklig James kommer bli då du är helt hårfri!"

"Han gillar att jag iallafall har håriga ben. DET ÄR MANLIGT!"

"Jaså? Well då får han iallafall ett gott skratt." Bill flinar elakt och drar snabbt bort den andra vaxremsan.

Uppe vid ljumsken är värst. Tom skriker rakt ut då Bill drar bort vaxremsa efter vaxremsa.

"Så ja, lent och fint som en barnrumpa" Bill ler nöjt då han drar handen längst Toms lår på ett väldigt intimt sätt. Men det är nog bara Tom som noterar det för sen klappar Bill oömt på den ömma huden och reser sej upp. "Kan fixa nå gott? Jag ska röka" Utan att vänta på svar ifrån den kvidande Tom trippar han iväg ut på balkongen.

Tom ligger kvar och stryker sej försiktigt över den ömma huden. Det är definitivt sista gången han låter Bill bestämma.

Efter ett tag tar han sej upp. Han sätter på sej kallingar, smörjer in sej med Bills vaniljdoftande body lotion som han betalat överdrivet mycket för och använt tre gånger på ett halvår. Han tar på sej ett par gråa mjukis byxor och går sedan in i köket där han häller upp chips i en stor glasskål, och tar med sej en stor flaska cola samt två glas in i vardagsrummet.

"Titta vad fint det blev" Bill ler nöjt över resultatet av hans 2 timmars långa skönhetsbehandling på sin bror. "James kommer älska det."

"Du vet att då jag och James knullar är det jag som är mannen?"

Bill himlar med ögonen.

"Nej Tom jag hade trott att det var du som låg och blev påsatt!" Muttrar han ironiskt och sträcker sej efter chipsen. På Canal + visas filmen 17 again och Bill näst intill gnyr över Zac Efrons svettiga överkropp. "Kommer han ut som gay är han verkligen min" Mumlar han frånvarande medans han proppar in lättsaltade chips dränkta i dipp med taco smak i munnen.

"Äh, det finns snyggare." Tom rycker på axlarna.

"Som James?"

"Som James ja." Tom ler så fort han tänker på James.

"Hur länge har ni varit ihop?"

Tom sträcker sej efter sitt cola glas.

"Åtta veckor."

"Tolv är rekordet för James va?"

"Jopp." Tom ler, mest för sej själv men Bill missar inte det där smilande leendet som växer sej fram över de ljusrosa läpparna. "Jag kommer knäcka det rekordet med honom."

"Du är verkligen kär i den där killen va?" Han ler och lägger sej ner i soffan, med sina nakna fötter i Toms knä. Tom har inget emot det. Han är allt för berusad på kärleken för att orka bry sej. Han nickar.

"Verkligen. Ohja." Han vickar omkring på sitt cola glas. "Vadå, var inte du?"

"Kär?"

"Ja?"

"Jag.. vet inte. Liksom visst, han ser bra ut och är en jävel i sängen och liksom.. jag älskar ju honom för han är en av mina bästa vänner men kär.. nja jag vet inte" Bill rycker på axlarna och ler sedan smått. "Påtal om något helt annat, så ringde mamma, vi åker dit på torsdag!"

"På torsdag?"

"Ja, är det något fel med torsdag?" Bill har den där överlägsna rösten. Och Tom vet varför. Skulle Tom (emot alla principer) ringa och säga att han inte kommer, skulle han inte leva till sin 21 födelsedag trots att den endast var två veckor bort. Alltså, varesej Tom skall gifta sej på torsdag kommer han bli tvungen, att sätta sej på ett plan och flyga till sitt barndoms hem.

Bill njuter ett par sekunder av att se Tom plågas av tanken på att behöva åka dit och missa en veckas chans att umgås med James, innan han sedan bestämmer sej för att bli en vänlig bor. Han sträcker på sej och håller upp sin kalla fot emot Toms ansikte.

"Massera" Tom blänger på honom, men gör sedan som han säger och knådar hans fot mellan händerna. "James får följa med." Mumlar han lågt.

"Jag kan inte.. berätta för morsan.. nu" Tom är osäker. väldigt osäker.

"Jag, bokade en biljett åt honom också och mamma vet att vi tar med oss en vän."

Tom stirrar på sin pojkväns spegelbild. Det finns inga skiljnader bortsett från den lilla tatueringen föreställande en stjärna på högra handleden. Tom har hört tala som Oliver. Visste att han och James skulle vara lika varandra, men det här är ju löjligt! Dem ser ut som kopior! Oliver har samma knallgröna ögon. Han han har till och med det lilla födelsemärket under högra ögat som James också har. Dock då Tom tänker på det sitter Olivers lite mer på sidan än James eller det kanske bara var inbillning? Dem har exakt samma speda kroppsbyggnad och samma svart färgade hår.

"Men va...?"

"Jag kom i natt, förlåt jag ville inte väcka er."

Tom var säker på att James drev med honom. James hade ritat dit en stjärna på handleden och ville egentligen bara skratta åt hur korkad hans pojkvän var just nu.

"En.. sekund bara.." Tom nickar och försvinner snabbt upp för trappen. Han förväntar sej att finna en tom säng men icket det. Där ligger en James som fått ett eller två glas för mycket föregående kväll.

"Jag kysste din bror!" Tom drar upp James högra hand och stirrar på den tomma handleden.

"Hmm"

"Jag låg med din bror"

"Hmmh.." James reagerar knappt.

"Han är bättre än dej i sängen."

Vid det här laget tvingar James upp ögonen och blänger på Tom.

"Vad tjattrar du om. Ser du inte att jag sover?!"

"Det står en kille i köket som ser precis ut som dej!"

Det går en sekund, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta sekunder, innan James verkar inse vad han sagt.

"Är Oliver här?"

"Han sa att han hette Oliver!"

"Ser han ut som mej?"

"Dah!"

James suckar.

"Ja ja jag kommer. Hämta kaffe, två ipren och sug av mej ståndet"

Tom gör genast som James säger, lägger sej emellan hans ben och gör sin dagliga morgon syssla. Efter en kvart är dem nere i köket och då Tom ser tvillingarna tillsammans skulle han inte kunna skilja dem åt om det inte vore för det faktum att James endast har kallingar. Oliver har mjukisbyxor och ett linne.

"Fitta vad ni är lika!"

"Tack för den kommentaren" Oliver ler lite smått och sätter sej ner vid frukostbaren.

"Vad gör du här?"

"Hälsar på? Mikey skulle till Usa och flickorna är hos hans föräldrar hela den här veckan. Så jag passade på att besöka min enda normala bror."

"Trevligt. Jag berättade för mamma igår att jag inte var intresserad av att sticka kuken i nån jävla tjej."

"Jag hoppas du inte använde ordet kuk?" Oliver flinar och drar till sej morgon tidningen.

"Nej jag sa bög och knullar. Sen bad hon mej dra."

"Så du är officiellt ute ur familjen nu?"

"Ohja. Hon lär inte dyka upp här igen."

Tom stirrar bara emellan tvillingarna. Deras ansikten är identiska. Kroppsspråket och gesterna, identiska. Rösterna låter exakt likadana och till och med de blekta slingorna hade dem lyckats få i samma nyans. Tom har hela tiden trott att han och Bill var lika, men det här var ju otroligt fånigt hur lika dem var.

"Så det här är din?" Oliver granskar Tom som fortfarande bara har en vit handduk om höfterna. Efter att ha sugit av James kan man även se hur han själv är lite sugen på att skippa förspelet.

"Jopp, Oliver det här är Tom." James ler nöjt. Och Tom kan inte hindra sitt eget leende. Han älskar James. Det känns verkligen som en befrielse att få erkänna att han faktiskt är bög. Som den sista sekunden då man till slut får andas ut och slipper hålla andan.

"Hej" Tom ler smått, rodnar då han kommer att tänka på att han kysste Oliver innan. Men han tänker inte riskera att rodna mer, så han drar inte upp det.

"Hejsan. Jo tack jag kan se varför James gillar dej" Oliver granskar gillande Toms nakna överkropp.

"Okej, show's over. Tom gå och sätt på dej lite kläder" James skrattar, kysser Tom och nickar. Som tidigare nämt blir han väldigt lätt svartsjuk. Även fast han visste att Oliver var i ett stadigt förhållande.

Tom åker hem kring elva snåret och på vägen stannar han för att köpa glass åt han och Bill. Bill älskar mint. Så det blir två förpackningar med mintglass och en stor tub kolasås.

"Hallå?" Ropar han. Det är första gången han är hemma på fyra dagar och det känns som om hela huset är förbytt. Bill är den renligaste personen som någonsin spenderat 13.000 kronor på hårförlägning på en dag, men huset ser nu ut som ett bombnedslag. Skor och jackar ligger slängda över hallen, och i köket står gårdagens middag fortfarande på bordet. Tom spänner hela kroppen. Snart kommer det hoppa fram en huvudlös man och skrämma skiten ur honom. Han har sett det här i en skräckfilm! Men inget händer.

Det enda som är riktigt rent i huset är hans rum. Det är orört. I vardagsrummet ligger soffkuddarna på golvet och två tomma vinflaskor ligger på bordet. Bredvid flaskorna står två glas och skivorna ifrån den stora hyllan vid CD spelaren ligger i travar på golvet istället för att vara sorterade efter alfabets ordning.

Vad har hänt?!

Tom puttar tvekande och osäkert upp dörren intill Bills rum. Ohja där ligger Bill, med en blond kvinnas huvud på sin bröstkorg. Han ser bara bakhuvudet och ryggtavlan av blondinen. Tom backar snabbt så tyst han kan och drar igen dörren. Ett tyst 'klick' hörs då han stänger dörren och han tassar ut i köket och sätter glassen i frysen.

Herre jävla gud, Bill och en kvinna? Knappast.

Tom börjar plocka undan och då Bill sedan vaknar klockan halv två så är Tom nästan klar med båda köket och vardagsrummet. I hallen har han bara ställt i ordning alla Bills skor intill väggen. Bill fick själv ta och ta hand om dem, eftersom Tom blivit strängt förbjuden att gå in i Bills egnorma garderob.

"Morron" Bill trycker handen emot pannan då han passerar Tom. "Vad gör du hemma, jag trodde du var hos James?"

"Jag var det men jag kom hem för att umgås lite med dej men du verkar kunna skaffa vänner själv?"

"Oh, Oriva.. ja.." Bill häller upp ett glas vatten åt sej och klunkar långsamt i sej det. Han ser på Tom. "Vad är det? Du ser..."

"Sen när ligger du med brudar?"

"Va?" Bill skrattar hest. "Oriva? Tom han heter Oliver."

Tom ser på honom. Den första Oliver han tänker på är den 13 minuter äldre kopian av Toms pojkvän.

"Oliver?"

"Ja, men han föredrar Oriva."

Tom ser avvaktande på Bill. Men inser att han kanske inte är rätt person att kalla denne Oriva för kvinna, eftersom Bill hade minst lika långt hår för två år sedan.

"Ja...ha. När kom han hit?" Tom ser frågade på Bill.

"Skit i det du!" Muttrar Bill och tänder en cigarett under fläkten i köket. "Mel ringde."

Tom suckar lågt, och snor en cancer pinne ifrån Bills paket.

"Gillar du inte henne eller?"

"Hon.. är söt ja men... James känns..." Tom biter i sin underläpp, och funderar hur han ska kunna uttrycka sej för att inte låta som en naiv tonåring som planerar sitt bröllop i förväg på andra dejten. "Det känns så jävla bra med James.."